# ID: svediakorp-gov484393
# author: Chanterie (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 589
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Jag skulle i min tur vilja gratulera Decourrière till hans betänkande och tacka honom för den analys som han lagt fram i betänkandet och för de förslag som också tagits upp och som vunnit stort gehör i det behöriga utskottet.
Jag vill i mitt inlägg först och främst närmare gå in på de tre områdesbundna målen, nämligen mål 1, 2 och 5b, ur vilka Belgien för perioden 1994-1999 har rätt till 950 miljoner ecu, alltså 39 miljarder belgiska franc.
Av dessa hade 31 december 1996 ungefär 7 miljarder belgiska franc givits ut inom ramen för regional- och socialfonderna.
I absoluta siffror är underskottet i användningen av strukturfonderna framförallt ett problem i Vallonien.
Det finns 26 miljarder kvar att ge ut i Vallonien och 3 miljarder i Flandern men i relativa siffror är underskottet framförallt ett flamländskt problem.
Användningen i Flandern ligger på 12 % jämfört med 19 % i Vallonien.
Vi vet att den absolut största delen, nämligen 30 miljarder belgiska franc är avsedd för provinsen Hainaut som mål 1-område.
Egentligen handlar det om 60 miljarder franc om man räknar med den vallonska samfinansieringen.
Det förmodas dock - och jag vill även fästa kommissionärens uppmärksamhet på detta - att den vallonska landsdelens samfinansiering egentligen förverkligas via en oegentlig användning av europeiska finansiella medel.
Jag skulle vilja fråga, fru kommissionär, har kommissionen gjort någon närmare undersökning av hur samfinansieringen för Hainaut går till?
Jag har annars fått information om en undersökning som inletts av UCLAF om hur de europeiska bidragen används i Hainaut, bland annat via kommunala serviceföretag.
Kan kommissionen bekräfta dessa uppgifter och finns det några resultat kända från UCLAF-undersökningarna?
För mål 2-områdena, Limburg och Turnhout, är tillståndet betydligt bättre, framförallt med avseende på utgifterna i Europeiska socialfonden.
Jag kan konstatera att man hamnat i ungefär rätt tempo i dessa områden men att det mycket riktigt finns ett behov av, som Van Lancker föreslår, att finansiella medel överförs från mål 4 till mål 3.
Problemen med avseende på mål 5 b-områden är dock mycket svåra.
Ungefär 2 miljarder belgiska franc har avsatts till landsbygdsutveckling i Westhoek och Meetjesland i Flandern.
En avsevärd del av det beloppet har dock inte utnyttjats.
Hittills har endast anslagen för 1994 använts, medan man i till exempel Nederländerna redan använt anslagen för 1998 under en jämförbar period.
Att Flandern inte utnyttjar medlen för 1995, 1996, 1997 och 1998 understryker bara den oförmåga det är frågan om.
Dessutom finns det ytterligare två problem.
Problemet med samfinansieringen som visserligen är fastlagd genom avtal men som inte genomförs på grund av brist på avsatta medel för detta i den aktuella budgeten.
Vidare har vi problemet med det tekniska stödet där man i Flandern redan ligger på 4 % och vill höja det ytterligare medan Europeiska kommissionen godtar högst 1, 5 %.
Tillståndet för gemenskapsprogrammet Leader är mycket oroväckande, även det avser området landsbygdspolitik.
De två flamländska programmen har ännu inte godkänts efter fyra år, trots åtta omarbetade versioner.
Det förvånar mig inte att kommissionen undrar över förmågan att kunna uppfylla de villkor som ställts.
Jag tror att dessa exempel visar att det både i Flandern och i Vallonien behövs en del eftertanke om hur vi hanterar strukturfonderna och hur vi kan organisera en bättre användning under de kommande åren.
