# ID: svediakorp-gov484392
# author: Van Lancker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 632
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Låt mig först framföra mina hjärtliga lyckönskningar till kollega Decourrière för hans utmärkta betänkande som borde vara obligatorisk läsning för alla myndigheter i Belgien.
Som föredragande av yttrandet har jag främst koncentrerat mig på hur Europeiska socialfonden används i de olika målområdena.
Jag skulle vilja ta upp tre punkter.
Först och främst problemet med underutbetalningen av avsatta medel.
Jag delar föredragandens oro över de ovanligt låga utgifterna i målområdena i Belgien.
Dessutom tycker jag att det är obegripligt och oacceptabelt att underutnyttjandet är ännu mer omfattande inom socialfonden i målområdena och det precis när toppmötet i Luxemburg uppmanar till större investeringar i utbildning och arbetstillfällen.
I det ögonblicket låter Belgien en massa europeiska bidrag ligga orörda.
Europeiska bidrag som visserligen inte gått förlorade än, men det börjar i alla fall bli riktigt bråttom.
Naturligtvis kan man komma med olika riktiga och oriktiga argument för eftersläpningen.
Programmen har godkänts för sent, kommissionen fungerar för byråkratiskt.
Vissa regioner är verkligen för små för att kunna hantera strukturfonder men det gäller även för andra länder i Europa.
Det finns flera orsaker som ändå är typiskt belgiska.
Bristen på samarbete, den ofta förekommande dragkampen mellan lokala, regionala och federala myndigheter, både vid fördelningen av medlen och vid utarbetandet av projekten, programhandlingarna, ger mig ofta intrycket att man i Belgien bryr sig mer om befogenhetskonflikter än regionsutveckling och bekämpande av arbetslöshet.
I Bryssel leder det också ofta till hallucinatoriska situationer medan eftersättandet av vissa bostadsområden och arbetslösheten bland invandrarungdomar är så omfattande att Bryssel för närvarande ofta lever på en tidsinställd bomb.
Den höga långtidsarbetslösheten, problemen i de regioner som drabbats av industrinedläggningar, skriker helt enkelt efter mer samarbete mellan de olika inblandade myndigheterna, i människornas intresse.
Jag delar föredragandens åsikt att Europeiska kommissionen måste ge hjälpande hand om det behövs.
Slutsatserna från toppmötet i Luxemburg är redan en bra anledning.
För det andra, bra nyheter får också tas upp.
Föredraganden gjorde det också alldeles nyss.
Utanför målområdena används de europeiska anslagen för utbildning av arbetslösa mycket bra.
Det är därför mycket synd att dessa projekt så ofta lever i osäkerhet över sin finansiering, att det fortfarande inte finns någon flerårsplanering.
Att intressanta initiativ från framförallt lokala myndigheter ofta inte tas upp.
Både Europeiska kommissionen och de regionala myndigheterna måste brådskande lösa de problemen.
När det gäller utbildning av anställda med hotade jobb är det dock väldigt illa ställt, särskilt i Flandern där endast 10 % av medlen tilldelats, för att inte tala om utbetalats.
När det gäller utbildning av anställda hör Belgien ändå absolut inte till de bästa i den europeiska klassen.
Företagen, och framförallt de små och medelstora företagen, måste därför å det snaraste stimuleras att investera i sina anställda.
Dessutom fortsätter vi yrka på att en del av reserverna för mål 4 överförs till mål 3 där det finns skaparkraft men för lite pengar.
Till sist, ett ord om omlokalisering och extra arbetstillfällen.
Den liberala gruppens påstående att de europeiska medlen inte skulle ha använts till nya arbetstillfällen är felaktigt.
Utan europeiska bidrag skulle arbetslösheten varit ännu högre.
Parlamentet begär dock mycket riktigt mer accenter, tydligare sysselsättningseffekter.
Det skulle förresten vara oerhört om europeiska bidrag användes för att ta arbetstillfällen från en region och ge dem till en annan.
Erfarenheterna med Renault har vi långt ifrån glömt och i områdena kring Hainaut råder förresten stor oro med avseende på det.
Vi uppmanar därför å det bestämdaste Europeiska kommissionen att strängt tillse att strukturfonderna inte används till snedvridning av konkurrensen.
