# ID: svediakorp-gov484391
# author: Decourrière (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 776
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, fru kommissionär, kära kolleger!
Detta betänkande om strukturåtgärderna i Belgien är återigen ett tillfälle att understryka den viktiga roll som gemenskapsåtgärderna spelar för den ekonomiska och sociala sammanhållningen.
Belgien är bland de medlemsstater som har en BNP per capita som ligger över gemenskapsgenomsnittet och som alltså, utifrån detta, kan hänföras till de rika länderna.
Men detta land har stora skillnader i utveckling, från en BNP per capita på 77 % för Hainault till 137 % för Antwerpen och 183 % för Bryssel.
Under de senaste åren har detta fenomen förvärrats och gemenskapsåtgärderna, som har bidragit till att mildra och korrigera dessa obalanser, har mer än fördubblats mellan 1989 och 1999, från 863 miljoner ecu till 2 miljarder ecu.
Provinsen Liège, områdena Aubange, Turnhout och en del av Limburg är biståndsberättigade under mål 2 som områden som lider av industriell nedgång.
Vissa regioner får stöd då de är utvecklingsmässigt eftersatta landsbygdsområden.
Till dessa åtgärder skall man lägga de horisontella målen 3 och 4 och programinitiativ från gemenskapen.
Utan att gå in på det i detalj har gemenskapsåtgärderna till del varit framgångsrika, i synnerhet har, i Hainault, stödåtgärderna för investering i små och medelstora företag för övrigt medfört överföring av ytterligare medel till dessa områden.
Gemenskapsåtgärderna har också spelat en avgörande roll, särskilt vad gäller socioprofessionell inslussning och 1996 deltog mer än 70 000 personer i personlig karriärvägledning.
Man kan också notera hur en dynamik har kommit tillbaka till vissa landsbygds- och stadsområden.
Men inom ramen för detta är vi medvetna om att strukturåtgärderna utgör verktyg och ett oundgängligt stöd som man måste förbättra.
I en omsorg om öppenhet och effektivitet konstaterar man bristerna i det existerande systemet.
Till att börja med kan man konstatera ett mycket lågt utnyttjande av anslagen, cirka 17 % för Hainault under mål 1, mellan 5 och 20 procent för mål 2-områdena och under 10 % för mål 5b-områdena då disponibla anslag inte ställts till förfogande i tillräckligt stor utsträckning, bara cirka 12 %.
Man kan också konstatera ett underutnyttjande av avsatta medel för mål 4.
Och, för att avsluta mer positivt, kan man välkomna framgången för mål 3, där de tillgängliga medlen inte räcker till för att finansiera det stora antalet projekt.
När vi pratar om brister visar det sig också att en summa ecu per arbetsplats har skapats, överstigande det belopp som delas ut i andra medlemsstater och ett mål för skapande av sysselsättning som är ganska lågt i förhållande till den exceptionella budgettilldelning som Belgien åtnjuter.
Man ser också fortsatt skillnader i utveckling inom områden med svårigheter och otillräckligt utnyttjande av budgetposter för industriell träda och miljöförbättrande åtgärder.
Vad gäller de önskade riktlinjerna, intresserar vissa av dem de nationella myndigheterna, och jag skulle främst vilja trycka på att man vidtar åtgärder för att snabbt åtgärda det tydliga underutnyttjandet av anslag.
Jag vill särskilt rikta de belgiska myndigheternas uppmärksamhet på det faktum att ibruktagandet av gemenskapsanslag den 1 januari 1999 kommer att ligga till grund för beräkningen för det belopp som skall avsättas från och med år 2000.
Man bör även minska trögheten i de administrativa förfarandena, utan dröjsmål lägga in de offentliga insatser som är oundgängliga för utförandet av vissa projekt, samt garantera ett bättre styrsystem genom att utse en ledare, en programsamordnare.
Det förefaller mig också oundgängligt, och jag vänder mig nu till gemenskapens myndigheter, att spela en mer aktiv roll i uppföljningen av åtgärder och att de ser till att överföringen av gemenskapsmedel från de belgiska myndigheter sker fortare.
Slutligen skulle man, inom ramen för den debatt som har inletts med Agenda 2000, tänka sig ett projekt för att begränsa antalet, för närvarande alltför stort, av påbörjade åtgärder inom ramen för olika program samt en geografisk koncentration av medel till förmån för de arrondissement som upplever de största skillnaderna.
Slutligen, herr ordförande, kära kolleger, låt mig, efter omröstningen i morse om Agenda 2000, återigen insistera på nödvändigheten av att förlänga de åtgärder som vidtagits på sammanhållningens område och att noga övervaka en ordentlig övergångsfas för de medlemsstater som för närvarande utgör Europeiska unionen och som, liksom Belgien, inte längre drar nytta av mål 1.
Slutligen skulle jag vilja tacka mina kollegor för deras bidrag till betänkandet, vilket har varit ett fast stöd och en uppmuntran i mitt arbete.
(Applåder)
