# ID: svediakorp-gov484378
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 340
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
När vi i dag är ett år ifrån införandet av den gemensama valutan vet vi fortfarande inte hur omfattande den ekonomiska politiken är som troligen skall hänga samman med den, vad den ska bestå i eller om den ens blir verklighet.
Detta är det intryck man får efter att ha läst Gasòliba-betänkandet samt kommissionens arbetsdokument i det ämnet och lyssnat på den aktuella debatten om Euro-X.
Visserligen nämner fördraget åtgärder som syftar till samordning; övervakning av växelkurser, angivande av riktlinjer för den ekonomiska politiken, införandet av ett förfarande för att minska alltför stora underskott, vilka senare förstärks av stabilitetspakten.
Utkastet till Amsterdamfördraget lägger till angivande av riktlinjer rörande sysselsättning.
Men allt förblir vagt och utgör hursomhelst den ekonomiska ledning som vissa bedömer oundgänglig för att euron skall lyckas.
För dem, som för Gasòliba-betänkandet, måste man garantera demokrati och sammanhållning i de stora riktlinjerna för den ekonomiska politiken genom att anförtro dem åt en mer formaliserad gemenskapsinstans, avsedd att återbalansera den monetära pelaren.
Men i den aktuella situationen i Europa, där det finns flera länder och inte bara ett enda, riskerar denna enda instans att utan uppehåll hindras av inre stridigheter, till förfång för utarbetandet av en sund makroekonomisk politik.
Det är ett argument som förs fram av de som önskar att centralbankerna skall var fullständigt oberoende och därmed mer effektiva.
Olyckligtvis ställs anhängarna till centralbankens totala oberoende inför en annan svårighet som de inte klarar av att lösa.
För att en helt oberoende centralbankspolitik skall kunna leda till verkliga resultat, måste denna bank stödjas av en stark social konsensus, vilket förutsätter en lång positiv erfarenhet och en stark känsla av gemenskap.
Den framtida Europeiska centralbanken har inte någon av dessa två fördelar.
Så, hur man än vrider och vänder på sig ser man hur alla vägar leder till att den gemensama valutan imploderar.
Det kloka vore att skjuta upp den.
