# ID: svediakorp-gov484372
# author: Ribeiro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 473
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kära kolleger!
Medlemsstaterna har mycket varierande socioekonomiska egenskaper och strukturer, olika nivåer på den ekonomiska tillväxten, man befinner sig i specifika kulturella skeden beroende på historien.
Detta innebär, genom att Europeiska unionen är ett i många frågor heterogent område, en mosaik av differentierade områden, där man antagit en dynamik som förvärrar olikheterna, skapar asymmetri och kan leda till chocker, ännu större, att det man i själva verket föreslår är en samordning av den ekonomiska inrikespolitiken, men utifrån olika reaktioner, lämpliga instrument och lämpliga strukturer.
Denna samordning måste grundas på samarbete mellan dem som är annorlunda och inte på en större likriktning.
Gasoliba i Böhms betänkande innehåller intressanta aspekter som manar till eftertanke, men man frigör sig inte från det verkliga tvånget från den liberala logikens krafter, det totalitära finansiella tänkandet, det monetära, det nominella.
Jag påminner vår kollega om att hans betänkande inte antogs enhälligt, som han här sa.
Efter den inre marknaden, eller ännu bättre, efter införandet av den fri rörlighet för kapital, presenterar man den gemensamma valutan som den logiska och oundvikliga följden av en serie beslut.
Man säger till och med att den inre marknaden utan en gemensam valuta inte blir komplett, inte blir någon inre marknad.
Om nu den gemensamma valutan är ett instrument, skall det då inte vara ett instrument som gör de olika lika, som flyttar fram den eftersatte, gör den konkurrenskraftig som inte har reella förutsättningar för att bli konkurrenskraftig.
Och efter den gemensamma marknaden, den gemensamma valutan, den gemensamma centralbanken, blandar harmoniseringsintentionerna ihop den politiska samordningen med gemensam politik, med gemensam ekonomisk styrning, med gemensam stat eller federal stat, eller ingen stat men ett Euro-X.
Förutom att neka till att denna logik och dynamik är gemensam, att det bara finns en väg, att stegen på denna väg skall anses ha tagits innan de är en verklighet, och innan de accepterats av befolkningen, förutom detta försvarar vi en annan logik, stick i stäv med den förstnämnda, där oron inte gäller att undvika eller hindra allt som negativt kan påverka införandet och funktionen av den gemensamma valutan.
Vi försvarar alltså det perspektiv som avslöjar de sociala följderna av anslutningspolitiken, de organisatoriska omstruktureringarna av instrumenten.
Tanken med de ändringsförslag vi presenterar är att de skall tas in i ett betänkande från detta parlament, i en av dess resolutioner, trots den dominans som kan finnas i ett perspektiv som inte är vårt, men som inte stör oss, även om man påstår att det är enhälligt när det finns både röster emot och nedlagda röster.
