# ID: svediakorp-gov484369
# author: Herman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 587
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kära kolleger!
Vi i vår tur stöder de stora dragen i betänkandet av Gasòliba i Böhm.
I själva verket håller vi helt och hållet med om nödvändigheten, som så många gånger framförts, av att bättre samordna den ekonomiska politiken när den monetära unionen väl blivit verklighet.
Vad gäller problemet med eurokontroll, håller jag med Donnelly i hans krav om att detta organ ska vara ett gemenskapsorgan, dvs. ett organ i vilket kommissionen och, genom yttranden, parlamentet kan agera.
Men om man där måste lösa ett svårt problem mellan de som fattar beslut i detta råd, då måste man böja sig för fakta.
Man kan inte både vara med och utanför, vilket är fallet idag.
Jag påminner om det senaste Ekofin-rådet, som blockerades under åtta timmar i samband med den debatten eftersom länderna beslutade, och vissa av dem utan att ha rätt till det - jag tänker på Sverige - att inte delta i den monetära unionen, och i dag anklagar de de andra för att vilja dela upp Europa eftersom de inte sinsemellan ville ge varandra verktygen till denna monetära union.
Sådant kan man inte tolerera.
Det är oacceptabelt.
Det visar på att det trots allt ligger en fara i att vilja ha med länder i Europa som vare sig delar målen eller metoderna.
Där har ni ett mycket konkret exempel på motsägelserna.
Jag håller alltså med Donnelly när han säger att detta arrangemang inte kan vara en informell och mellanstatlig och det är svaret på diskussionen som ägde rum i Ekofin-rådet, men för övrigt stödjer jag inte dem som säger att alla bör vara med i detta Ekofin-råd när det beslutar i frågor om den monetära unionen.
Vad gäller förbindelserna med de nationella parlamenten skulle jag vilja distansera mig från vad Donnelly just sade.
Lika mycket som jag håller med om att de nationella parlamenten, med sina regeringar, ska diskutera dessa problem och vaka över att det förslag som regeringarna accepterar i ministerråden diskuteras grundligt, demokratiskt och med full insyn, lika mycket vill jag undvika att det uppstår förvirring vad gäller befogenhet.
Från det ögonblick då det existerar en självständig europeisk monetär myndighet, som förvaltas av en oberoende bank, så ansvarar den bara inför den europeiska allmänheten, inte de nationella parlamenten.
Det är inför det här parlamentet som ledamöterna i centralbanker, centralbankschefen och medlemmarna i styrelsen, skall svara.
Om man måste se till att politiken även accepteras i medlemsstaterna så ankommer det på de nationella parlamenten och deras nationella regeringar att lösa de problemen.
Men man kan inte, som vissa länder, kräva att centralbankschefen kan och skall svara inför de nationella parlamenten.
Det skulle innebära att denne olycklige skulle tvingas resa runt till 25 huvudstäder när vi har utvidgats mycket, vilket är löjligt och omöjligt.
För övrigt, fru ordförande, skulle jag vilja avsluta med säga att vad gäller den allmänna ekonomiska inriktningen, står det efter toppmötet i Luxemburg klart att arbetslöshetsdimensionen - sysselsättningen - inbegrips i den allmänna ekonomiska politiken.
Alla håller med om det.
Här får man inte på nytt blanda ihop alltsammans och allt i samma korg.
Sysselsättningspolitiken måste samordnas med den monetära politiken.
Det två politikområdena för ej blandas samman.
Det får inte hindra eller skada centralbankens självständighet.
