# ID: svediakorp-gov484355
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 347
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det budgetplanscenario som kommissionen har lagt fram i programmet Agenda 2000 för i vilket fall det goda med sig att det visar att vid en oförändrad politik är jämvikt på sikt omöjlig.
Vi ser faktiskt hur två stora motsägelser tecknar sig.
För det första om den gemensamma valutan.
Vi får höra att det är absolut nödvändigt att bevara taket för gemenskapsavgifterna på 1, 27 % av BNI, för att inte störa staternas ansträngningar att uppfylla konvergenskriterierna.
Men samtidigt vet vi så väl att den gemensamma valutan i dagens situation inte håller utan en ökad regional omfördelning på gemenskapsnivå, alltså utan högre gemenskapsavgifter än i dag.
Låt oss sammanfatta.
Framgången för euron kräver ett tak för gemenskapsavgifterna för att kontrollera underskotten, och höjda gemenskapsavgifter för att smörja systemet.
Var ligger lösningen?
Enligt vårt sätt att se det i att man skjuter upp euron.
Andra motsägelsen handlar om utvidgningen.
I Agenda 2000 har man presenterat ett scenario för oss där de nyanlända ganska snabbt uppnår en ekonomisk och politisk integrationsnivå som gör det möjligt för dem att delta i mekanismerna i en monolitisk Europeisk union på jämställd fot.
För att stödja detta påstående tvingas kommissionen ställa upp tillväxthypoteser som är föga realistiska och att minska vinsterna med jordbrukspolitiken och strukturåtgärderna till nackdel för de femton existerande medlemsstaterna i unionen, detta för att frigöra stödutrymme för östländerna.
Men till och med på så sätt visar det sig omöjligt.
Kommissionen lyckas bara frigöra 76 miljarder i stöd över åtta år, medan man som jämförelse kan se att en liknande ansträngning i Tyskland för de fem nya delstaterna skulle kräva 3 400 miljarder.
Därför strider modellen för integration av de östeuropeiska länderna i ett förenhetligat Europa och att lyfta upp dem på samma nivå med hjälp av stöd, så som Agenda 2000 anger det mot en begränsning i våra resurser.
Återigen står lösningen att finna i en omprövning av modellen, såsom jag beskriver i min röstförklaring om Oostlander-betänkandet.
