# ID: svediakorp-gov484353
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 493
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Under täckmantel av en viktig fråga, utvidgningen, och för att kommissionen inte har velat ta itu med det utifrån det enda rimliga synsättet, ett Europa i olika hastigheter, har det fått bli jordbruket i Europeiska unionen med femton medlemsstater som, om man skulle följa kommissionens förslag, skulle bli den viktigaste ekonomiska bidragsgivaren till utvidgningen.
I sitt meddelande " Agenda 2000 ", vanligtvis kallad " Santerpaketet ", avstår kommissionen helt enkelt från att utgå från definitionen av en europeisk jordbruksmodell, separat från den amerikanska modellen och den som finns i länderna i Cairns-gruppen.
Den tar till ett antal knep för att indirekt, och så varsamt som möjligt, försöka genomföra en fullständig reform av den gemensamma jordbrukspolitiken till och med innan nästa " runda " i WTO-förhandlingarna inleds 1999.
Vilka är då dessa knep?
Till att börja med så föreslår kommissionen 6 mål för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken, vilket man måste godkänna.
När man sedan ser den gå från principer till medel, upptäcker man olyckligtvis att de medel som kommissionen har förslagit står i strid med de principer som den har satt upp.
När kommissionen alltså säger sig gynna ett miljömässigt jordbruk, tänker den sänka priset på nötkött och " glömmer " att kompensera produktionen av mjölkkor uppfödda på gräs.
Sedan säger sig kommissionen kompensera prissänkningarna som den föreslår för perioden 2000-2006, men våra studier visar att i realiteten uppväger kompensationsstöden långt ifrån det planerade prisfallet; vissa jordbrukssektorer kommer att förlora ända upp till 50 % av sina intäkter och generellt sett kommer det europeiska jordbruket att förlora ca 20, 6 miljarder ecu, det vill säga mer än 20 % av sitt nettovärde för år 1996.
Detta intäktsbortfall riskerar att strypa jordbruken som utsätts för denna stora, ja rentav brutala intäktsminskning.
Dessutom, och på ett lömskt sätt, föreslår kommissionen en övre gräns för stöd per jordbruksenhet.
De europeiska jordbrukarna skall alltså behöva använda juridiska knep för att kunna fortsätta att leva, eller snarare överleva, på sitt arbete.
Vi för vår del ställer en enkel fråga: Varför inte snarare tänka sig en övre stödgräns per yrkesarbetare, så att bara de riktiga jordbrukarna kan dra nytta av gemensskapsstöd och på så sätt utveckla sysselsättningen inom jordbruket och på landsbygden?
Varför har inte detta alternativ undersökts av kommissionen?
Sammanfattningsvis önskar vi en verklig jordbrukspolitik, dvs. en politik med en nära koppling av produkterna till den jord där de produceras, och inte ett jordbruk som bara är leverantör av råvaror, som har producerats var som helst bara det är till lägsta möjliga kostnad, vars priser endast beror på världsmarknaden och där produktionen är oundvikligen underkastad en utlokaliserad process.
Kopplingen till jorden och gemenskapspreferensen utgör två viktiga element av vad som borde vara en europeisk jordbruksmodell.
