# ID: svediakorp-gov484341
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 726
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Betänkandet av Oostlander / Barón Crespo, som Europaparlamentet ägnat den utvidgningsstrategi som kommissionen föreslår i programmet Agenda 2000, medför en oundgänglig politisk inriktning, men leder samtidigt in i en ekonomisk återvändsgränd.
Betänkandet vägrar att godkänna det godtyckliga val som kommissionen gör mellan kandidatländerna från öst, utan föreslår i stället, med ett fåtal nyanseringar, att alla kandidater deltar i utvidgningsprocessen redan från början.
Denna inställning anser vi är politisk motiverad, eftersom man då inte riskerar att redan från början marginalisera några av våra grannar i öst, då det är uppenbart att de måste sälja sig till oss förr eller senare.
På vägen noterar man en nyhet: Europaparlamentet distanserar sig från kommissionen och ändrar ett förslag som är överdrivet teknokratiskt.
Må detta bli början till något nytt!
Olyckligtvis följs denna goda politiska vilja direkt av olyckliga politiska förslag: Betänkandet föreskriver att man inför en revisionsklausul för höjande av gemenskapens utgifter och intäkter, om taket på 1, 27 % av BNI skulle visa sig otillräckligt.
Och detta blir ju naturligtvis fallet om man envisas med att vilja ha en snabb ekonomisk och politisk integrering av länderna i öst, på ett jämställt sätt, i unionens ekonomi och institutioner.
Vissa talare har känt faran och vågat lägga fram idén att man, för att lyckas med utvidgningen, måste ändra det europeiska projektet, och söka en politisk union före den ekonomiska likriktningen.
Denna idé är ett steg i rätt riktning men i våra ögon otillräckligt.
Vad döljer sig egentligen bakom det vackra namnet " politisk union "?
Detta uttryck kan låna sig till alla sorters tolkningar, inklusive en europeisk superstat, inklusive ett " federalt perspektiv ", vilket gäller för den nuvarande i enlighet med punkt 35, som vårt parlament just röstat igenom.
Vi avvisar dock varje definition av den politiska unionen som skulle innebära att man bakvägen införde begreppet " integration ", vilket uppenbarligen anhängarna till ett nationernas Europa inte önskar.
Vi avvisar särskilt denna högdragna, ja, till och med nedlåtande inställning till den politiska unionen som Oostlander / Barón Crespo-betänkandet intar, vilken leder till att vi kräver att det östeuropeiska länderna antar våra regler och upphör att vara sig själva om de vill gå med i unionen.
Man kan ju till exempel se hur Europaparlamentet, i punkt 96 i resolutionen, kräver av Estland att inrättandet av en stabil flerpartidemokrati måste kompletteras genom att " rätten till medborgarskap inom en rimlig tidsram utvidgas till att omfatta minoritetsgrupper ".
Och det är bara ett exempel bland många.
Vad är det vi lägger oss i?
Vår uppfattning om unionen är helt annorlunda.
Som vår kollega Souchet så utmärkt förklarade i går å gruppen Nationernas Europas vägnar, stänger européerna sedan 10 år tillbaka in sig i återvändsgränder eftersom de betraktar unionen monolitiskt.
Direkt efter Berlinmurens fall skulle vi ha kunnat gå vidare mycket fortare med samarbetet med öststaterna, om vi direkt hade tagit åt oss idén om ett Europa i olika hastigheter.
Det skulle ha gjort det möjligt att omedelbart skapa differentierade samarbeten på de mest brådskande områdena, och det inom en större krets och inte nödvändigtvis tvingande, som man skulle ha kunnat kalla Europeiska unionen.
På så sätt skulle man ha kunnat gå vidare på ett mjukt sätt utan att utesluta någon och utan att utöva påtryckningar på någon.
Men en sådan strategi skulle naturligtvis ha förutsatt att man gav länderna manöverutrymme, alltså en suveränitet inom unionen, vilket federalismens guruer inte skulle ha kunnat acceptera.
Och ändå kan vi i dag se positiva utvecklingar, vilket visar att allt inte är förlorat.
Särskilt kommissionen och rådet har just tagit ett steg i riktning mot olika hastigheter genom att erkänna idén med en " europeisk konferens " som skulle kunna utgöra ett diskussionsforum och ett område för samarbete på regeringsnivå mellan länderna i unionen och kandidatländerna.
Olyckligtvis riskerar denna goda idé att sättas ur spel av det franska intitiativet, som inbegriper Turkiet i konferensen, något som har minskat det möjliga diskussionsutrymmet på området.
Kommer vi att bli tvungna att skapa en andra konferens utan Turkiet?
