# ID: svediakorp-gov484299
# author: Bösch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Först helt kort till vår kollega Schwaiger som förut talade om Slovakien.
Jag vill inte förekomma min kollega Rübig.
Men när vi betraktar betänkandena om länderna som våra egna föredragande har gjort, och t.ex. betraktar betänkandet om Estland och funderar över att om Slovakien skulle behandla sin ungerskspråkiga minoritet på samma sätt som Estland behandlar sin ryskspråkiga minoritet, då vet jag inte hur domen över Slovakien skulle se ut.
Jag tvivlar på att formeln 5 + 1 skulle vara gulan i ägget, och jag anser att man borde säga det alldeles tydligt i denna kammare.
Jag hoppas även att medlemsstaterna till slut kommer fram till liknande slutsatser i Luxemburg.
Föredraganden i budgetutskottet, Colom i Naval, har under punkt 37 i motiveringen till sitt betänkande anfört en - som han säger - sista anmärkning avseende förvaltningsutgifterna.
Han konstaterar att kommissionen vid utvidgningen inte tagit hänsyn till de språkliga problemen samt de direkta kostnaderna, således anställning av förvaltningspersonal, lingvister osv., kostnader för infrastruktur, kontor, tolkbås i sammanträdessalarna osv.
Jag åberopar detta skenbart enkla exempel - kanske har inte så många kollegor lagt märke till det - eftersom det är typiskt för hur ofullständig Agenda 2000, som kommissionen presenterade för oss, är.
Än en gång smiter man från en i detta fall mindre budgetmässig än snarare politisk fråga.
Låt oss stanna vid exemplet Slovakien.
Var finns en vacker dag skillnaden mellan rätten till ett eget språk för fem miljoner danskar och för fem miljoner slovaker?
Vi ställde oss inte denna fråga i samband med Agenda 2000.
Vi försummade att inom Agenda 2000 tala klartext med oss själva.
Jag anser att det är en av förtjänsterna hos kollegan Colom i Naval som föredragande i budgetutskottet att han just i rätt tid tagit upp också de rätta frågorna.
Som gemensam nämnare: Den som inte vill reformera jordbruks- och strukturpolitiken, den som inte samtidigt vill betala, den kan eller vill inte utvidga.
I denna debatt säger jag även detta till alla de kollegor vars regeringsrepresentanter delvis intagit mycket märkliga ståndpunkter i olika råd för någon tid sedan i Luxemburg.
Å ena sidan ville man betala in mindre, samtidigt stirrade man stint förbi jordbrukspolitiken och dess andel av budgetutgifterna på 50 %, och då sade utrikesministern: Vi vill genomföra utvidgningen.
Det är saker som vi inte kan berätta för våra medborgare.
Därför var det viktigt att det framför allt från budgetsektorn öppet presenterades tydliga och även kritiska frågor.
Det var vi skyldiga vårt folk och det är vi även skyldiga våra framtida kolleger i Central- och Östeuropa.
