# ID: svediakorp-gov484298
# author: McCartin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 334
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Först och främst vill jag säga att jag helt och hållet delar de tankar och den oro som min kollega John Cushnahan gav uttryck för.
Jag oroar mig också för att den Europeiska unionen kommer att urvattnas och försvagas av en alltför hastig utvidgning, även om jag känner mig uppmuntrad av framstegen mot en monetär union.
Jag vill vända mig mot Colom i Navals betänkade och säga att allt sedan Berlinmuren föll har det funnits ett rörande samförstånd om att släppa in länderna i Östeuropa.
Detta samförstånd gällde inte bara institutionerna och den nationella regeringarna utan också allmänheten inom EU.
Man accepterade också att en utvidgning inte kunde ske utan någon kostnad och att bidrag skulle krävas från alla medlemsstater i proportion till deras förmåga att ge.
Så vi kanske borde fråga oss varför kommissionen föreslår att 75 till 100 miljoner mycket fattiga människor ska släppas in utan någon förstärkning av unionens tillgångar.
För närvarande vet vi att de nya länderna kommer att komma in - enligt de mest optimistiska beräkningarna - med ungefär 30 % av de existerande medlemmarnas BNP.
I den gamla Europeiska unionen med tolv medlemsstater fanns det 80 miljoner människor med en BNP på 65 % av genomsnittet och för att uppnå en acceptabel konvergens mellan ekonomierna anskaffade vi medel på 24 miljarder ecu per år för att stödja deras utveckling.
Hur kan kommissionen föreslå att en acceptabel regionalpolitik kan utvidgas till de nya medlemsstaterna med bara 11 miljarder ecu?
Situationen inom jordbruket är likartad.
Det är extremt svårt att förutspå hur de 15 ländernas ekonomier kommer att utvecklas, hur hög kostnaden för den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att bli, hur ansökarländerna kommer att utvecklas under kommande fem till åtta åren.
Men inom begränsningen på 1, 27 % är det mycket svårt att se hur tillräckliga medel kan anskaffas för att garantera att denna utvidgning kommer att tillfredsställa ansökarländerna och deras medborgare.
