# ID: svediakorp-gov484295
# author: Barros Moura (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 549
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Slutet för kommunismen och det delade Europa öppnade vägen för en ändrad utformning av själva Europeiska unionen, som nu står beredd att ta in alla de fattiga europeiska staterna.
Det är mot denna historiska storleksändring som utvidgningen skall ses.
Det krävs då att unionen och dess medlemsstater klarar att ställa demokratin och freden i Europa som ett väsentligt politiskt mål för framtiden.
Det handlar om att stödja demokratins och de mänskliga rättigheternas konsolidering och dessutom en bestående övergång till marknadsekonomi, med hänsyn till det generösa förslaget att snarast möjligt övervinna den svåra sociala kris som den vilda liberalismen ledde till i nästan alla länder som lämnat kommunismen.
För ett land som Portugal, där anslutningen till gemenskapen i så hög grad gynnat befästandet av demokratin och den ekonomiska utvecklingen, får det inte finnas tvivel på stödet till och det politiska målet för anslutningen av länderna i Central- och Östeuropa, förutom övriga kandidatländer.
Jag förkastar alltså alla institutionella, finansiella och andra strategier i nuvarande medlemsstater som tar de fattiga i kandidatländerna som gisslan.
Utvidgningens stora historiska betydelse förkastar därför den politiska och moraliska legitimiteten i alla försöka att rangordna kandidatländerna, såsom kommissionen försökte göra genom sitt berömda förslag 5 + 1.
Jag är tacksam över det faktum att Europaparlamentet går i motsatt riktning.
Jag är tacksam över det faktum att parlamentet begär att alla skall ha samma utgångspunkt, utan att detta påverkar resultaten, vad gäller datum för slutförandet av förhandlingarna och att detta skall definieras som en funktion av objektiva gemenskapskriterier.
Jag förkastar också alla försök att utesluta Turkiet på grund av kulturella och religiösa skäl, där man glömmer Turkiets europeiska historia och hur betydelsefull landets anslutning skulle vara för respekten för de demokratiska grunderna och vad det skulle betyda för freden i Europa.
Det är nödvändigt att hjälpa Turkiet till en anslutning och inte i förväg utesluta landet.
Det är klart, herr ordförande och kära kollegor, att en historiskt stor händelse kräver mer än räddhågsna revisorer inför regeringarna!
Det kräver ett politiskt och moraliskt ledarskap, som kan solidarisera sig och förstår den historiska betydelsen.
Ett ledarskap som helt enkelt saknas i den Europeiska unionen.
Det är bara så, med politiskt kurage och genom att tala sanning för väljarna, som förgiftats av den populistiska, nationalistiska och antieuropeiska demagogin, som det är möjligt att slutföra en process som kommer att kräva en djupgående reformering av delar av nuvarande politik, som t ex den gemensamma jordbrukspolitiken och förstärkningen av gemenskapsbudgeten för att garantera den politik för strukturellt bistånd som krävs i kandidatländerna, utan att detta uteslutande finansieras på bekostnad av de minst utvecklade länderna och den ekonomiska och sociala sammanhållningen.
Det är detta som är maxgränsen för egna resurser på 1, 27 % av BNI.
Utvidgningen är en ny möjlighet för Europa, en möjlighet till fred, till demokrati och solidaritet mellan dess medborgare, ett mål som inte uppnås varken med en uppdelning av kandidatländerna eller med en minskning av fonderna för den ekonomiska och sociala sammanhållningen, som i sig kan vara ett potentiellt upphov till separation i Europeiska unionen.
