# ID: svediakorp-gov484292
# author: Papakyriazis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 397
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Agenda 2000 för ett större och starkare Europa, utvidgningen av den Europeiska unionen med inträdet av de östeuropeiska länderna är Europas historiska fullbordande, återställandet av paradoxen med ett delat Europa och samtidigt en garanti för utveckling och stabilitet i Europa och världen.
Detta är den Europeiska unionens stora politiska val gällande sin utveckling, ett val som jag vill tro utgör ett redan fattat beslut på alla Europeiska unionens nivåer.
Alla detta historiska företags aspekter har analyserats från alla håll i en vandring som per definition är parallell och sammanbunden med fördjupandet, stärkandet och förstärkandet av dagens föränderliga Europeiska union.
Det måste naturligtvis vara en klar utveckling, utan motsägningar, motsägelser och ändringar av tonen.
Med besluten och kriterierna i Köpenhamn, i enlighet med Amsterdamfördragets specifika krav, efter de utförliga förinträdesprocedurer som skett i skapandedialogen inom ramen för de europeiska sammanslutningsavtalen, står vi nu inför det slutgiltiga beslutet beträffande förverkligandet av denna politik med början i inträdesöverenskommelserna.
Jag gläder mig åt att se att Europaparlamentet i sin helhet leds till uppfattningen att proceduren kring inträdesöverenskommelserna bör börja samtidigt från samma startpunkt för alla kandidatländer i östeuropa, centrala, norra och södra östeuropa.
Samtliga tio kandidatländer har bestämt påbörjat närmandets svåra långa kamp.
De tio plus ytterligare ett, eller, jag korrigerar och understryker, ett plus tio länder.
Cypern är helt säkert ett speciellt fall.
Jag påminner om och hänvisar till den Europeiska unionens av 1995 tagna och gällande positiva beslut gällande Cyperns inträde.
I enlighet med detta börjar överläggningarna om inträde i april 1998.
Detta är den Europeiska unionens historiska skyldighet gentemot Cypern.
I denna helhetliga bild har tyvärr Turkiet ingen plats.
Jag håller helt och hållet med kommissionär van den Broek om detta: det bör inte ske någon omställning eller något överskuggande beträffande den stora frågan om utvidgning av relationerna mellan Turkiet och Europeiska unionen.
Vissa regeringar kanske behöver en förvridning i utövandet av sin utrikespolitik.
Vi, Europaparlamentet, är dock skyldiga att rätta oss efter orubbliga principer.
Frågan om Turkiet är öppen, jag håller med.
Men det ligger utanför denna diskussions fråga.
Turkiet uppfyller inte i dag de grundläggande förutsättningarna, tyvärr för Turkiet, tyvärr för den Europeiska unionen.
