# ID: svediakorp-gov484289
# author: Ghilardotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 829
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Låt mig gratulera föredraganden Colom till kvaliteten och noggrannheten i hans förslag till resolution.
Jag instämmer i huvuddragen i arbetet och i de kritiska synpunkter som framförs i samband med dokumentet Agenda 2000 som presenterats av kommissionen.
De viktiga historiska processer som nu inleds, till exempel utvidgningen med länderna i Central- och Östeuropa och den Ekonomiska och monetära unionen, når sin höjdpunkt vad gäller resultat och konsekvenser just under den tidsperiod som omfattas av den finansiella översikten och paradoxalt nog, för första gången, trots dessa förändringars stora betydelse, så befinner vi oss i ett politiskt läge som gör det svårt att genomföra en ökning av unionens budget.
Skälen till denna hållning är två: å ena sidan behövs det en paus för eftertanke, tror jag, när det gäller den europeiska integrationsprocessen och, å andra sidan, det gemensamma valet att bland de olika målen prioritera konvergenskriterierna från Maastricht.
Detta ställer oss inför nödvändigheten av att vara realistiska och effektiva när det gäller att förverkliga målen i Agenda 2000, mål som berör inte bara utvidgningen utan samtliga de politiska program som unionen kommer att utveckla.
Vi får inte glömma att kommissionen baserar sina prognoser på en tillväxttakt i medlemsstaterna på 2, 5 % vilket, enligt en stor majoritet av dem som uttalat sig, är en alltför optimistisk uppskattning, och låter samtidigt taket för de resurser som finns tillgängliga för att bekosta utgifterna ligga fast: detta kommer med nödvändighet att innebära att för att finansiera utvidgningen på lång sikt, så kommer det att bli nödvändigt med en reformering av unionens viktigaste politiska program, dvs. den gemensamma jordbrukspolitiken och strukturfonderna.
Utvidgningsproceduren är fortfarande inte definierad vad gäller tidsplan eller kostnader och prognoserna som avser kandidatländernas ekonomier är fortfarande osäkra och det är därför klart att målet att få till stånd en utvidgning under stabila ekonomiska förhållanden kräver en omprioritering av utgifterna mellan olika sektorer av unionens politik.
Såsom redan understryks i Agenda 2000, så följer kommissionen här en princip, en procedur som är motsatt mot den som tillämpats tidigare.
Vi står inför en budgetram där det inte är de politiska och ekonomiska målen, utan snarare taket för de egna resurserna som är den fasta punkten, bestämd a priori.
Detta är en lågprofilstrategi; vi bör med andra ord inte underskatta den mycket stora risken att ambitionsnivån i samband med utvidgningen och fördjupningen av integrationen kommer att sänkas.
Om vi bortser från själva utgiftstaket så är det systemet som sådant med de egna resurserna som behöver omvärderas i grunden och reformeras så att det stämmer bättre överens med medborgarnas rikedom och välstånd och blir tydligare.
Detta mål har kommissionen tyvärr inte gjort till sitt, inte ens vid ett så lämpligt tillfälle som detta.
Agenda 2000 utgår från en automatisk förlängning av den finansiella översikten; parlamentets manöverutrymme i egenskap av budgetmyndighet förstärks inte av detta.
Jag delar därför föredragandens åsikt när han understryker behovet av att öka avtalets funktion och flexibilitet.
Av det skälet och för att institutionerna skall fungera bättre, krävs en revidering av avtalet.
Jag instämmer åter med föredraganden som, mot bakgrund av de många och betydande osäkerhetsfaktorerna som utmärker den finansiella översiktens sju år, anser att man bör tänka sig möjligheten av en förnyad finansiell prövning även utifrån en revideringsklausul.
Det blir med andra ord nödvändigt med periodiska kontroller.
Utvidgningsprocessen och dess ekonomiska konsekvenser som utgör den centrala frågan och det största bekymret i finansplanen är knappast förutsägbara.
Om vi utgår från de siffror som anges av kommissionen så ser vi hur den uppskattade kostnaden för utvidgningen under den tidsperiod som omfattas av den finansiella översiktsplanen i absoluta och procentuella tal inte är en omöjlig utmaning.
Trots detta kommer utvidgningen att få stor betydelse för om vissa program kommer att kunna fortsätta i medlemsstaterna.
Med tanke på detta och de synpunkter som redan framförts om hur central frågan om utvidgningen är och behovet av en omvärdering av unionens olika politiska program, så bör det framhållas att budgetplanen måste lämna utrymme för en utvecklingsmarginal för de nuvarande politiska programmen, såväl interna som externa.
Detta i syfte att på ett intelligent och effektivt sätt stämma av hur dessa program utnyttjas och i högre grad koncentrera sig mer uttalat på dagens utmaningar, till exempel arbetslösheten och en balanserad socioekonomisk utveckling inom ramen för integrationspolitiken.
Detta innebär att vi beslutsamt måste ta itu med att reformera till exempel jordbrukssektorn - huruvida utvidgningen blir en framgång eller inte beror till stor del på de femton medlemsstaternas förmåga att modernisera jordbruket - och regionalpolitiken, på samma sätt som det är nödvändigt när det gäller sysselsättningen att, som en uppföljning av nyheterna i Amsterdamfördraget, även ägna mer uppmärksamhet åt dessa problem.
