# ID: svediakorp-gov484287
# author: Brok (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 460
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kollegor!
Låt mig ansluta mig till det som kollegan Dankert sagt här.
Det är mycket intressant att vi redan nu på köpet får en förtäckt fördelningsstrid inom Europeiska unionen som påminner mig om det som i diskuterade redan i början av 80-talet.
Det förvånar mig ofta att argumenten som på den tiden fördes fram mot sydutvidgningen av Europeiska unionen i dag kommer från de länder som då togs in i Europeiska unionen.
Var och en må utforska sitt samvete huruvida argumenten på den tiden var falska, varför vi trots det tog in dessa länder.
Man borde inte följa bussteorin: Man sitter själv i bussen och bussen är full.
Det är ofta, tror jag, en svår situation.
Betydelsen av utvidgningen av Europeiska unionen, den historiska chansen, framhävs ofta i dag och jag kan bara understryka det.
Jag anser att vi skall göra två definitioner när det rör sig om att inte diskriminera.
Vi får inte diskriminera i den bemärkelsen att vi inte ger kandidatländerna hopp.
Vi måste sätta igång en process som erbjuder dem objektiva chanser att bli medlemmar i Europeiska unionen.
Samtidigt måste vi ge huvudförhandlarna objektiva kriterier så att de kan göra en sådan differentiering så att, när förhandlingarna avslutas, skall länder som hunnit längre i sin utveckling inte behöva vänta på dem som inte har hunnit så långt.
Av den anledningen anser jag att våra kompromisslösningar under tiden kan tolkas så att kommissionen och rådet förfogar över dessa möjligheter till att göra en differentiering.
Det har utomordentligt stor betydelse.
När det första landet kommer in mycket senare än som var möjligt betyder det att hoppet sjunker hos de länder som i alla fall skulle ha kommit in senare.
Därför är det en falsk föresats att sätta alla i samma korg.
Vi måste alla göra våra läxor.
Kandidatländerna måste göra sina läxor för att vara fit för Europeiska unionen.
Även vi måste göra våra läxor när det gäller strukturpolitiken, jordbrukspolitiken, institutionella reformer, inte överdrivet flitigt men så mycket som är nödvändigt för utvidgningen.
De läxorna måste vi göra, och vi måste organisera oss så att chansen att utvidga Europeiska unionen inte leder till nya bördor.
Utvidgningen måste i samband med övergången planera möjligheter så att det inte uppstår sprickor mellan kandidatländerna och dagens medlemsländer i Europeiska unionen.
Även den nya gränsen till Europeiska unionen innebär att vi måste bygga broar till de länder som på sikt eller inom överskådlig tid inte kommer in i Europeiska unionen.
Den som vid brobygget förlorar Ukraina och Ryssland ur sikte kommer också att handla fel.
