# ID: svediakorp-gov484282
# author: Samland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 918
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
När jag följer dagens debatt i denna kammare då känner jag att jag påminns om undret med bröden som blev fler.
Jag vill stanna vid den bilden.
Eftersom vi i dag diskuterar de helt abstrakta strukturerna kan vi också snabbt ena oss och komma överens.
Men ni har redan noterat i de senaste inläggen: Så fort det konkret handlar om det egna " köket " hos respektive kollega då försvinner storsintheten.
Vi har en tårta som vi för närvarande delar i femton delar såväl inom jordbruks- som strukturpolitiken.
Vi vet att vi under vissa omständigheter - det förmodar kommissionen - ökar den med en årlig tillväxt på 2, 5 %.
Vi säger då att bitarna blir nästan lika stora, vi skär bara bort 1, 5 miljarder ecu för jordbruks- och strukturfonderna och det som växer till utöver detta skall användas för att driva utvecklingen framåt.
Sedan finns det för övrigt några - från detta land kommer även jag - som säger att för den tårtan vill de betala mindre.
Det är egentligen underligt!
Det är nämligen även de som skriker högst att de första kandidaterna skall bli medlemmar i Europeiska unionen omkring år 2000.
Det är en galningarnas debatt!
Där ljugs och bedras det!
Det säger jag tydligt: Ni behöver alla medborgare i era länder, i länderna i de femton medlemsstaterna, för att länderna i Central- och Östeuropa skall kunna bli medlemmar.
Vi måste övertyga människorna i de femton medlemsstaterna om att kandidaterna bara kan bli medlemmar när de genomfört de mest genomgripande reformerna.
Var bor vi då när ett land som Tjeckien visar upp den lägsta arbetslösheten på hela den europeiska kontinenten?
Men inte i realiteten!
Vi ser att det nog ligger en hund begraven där!
Problemet är att det luktar och ljugs lika bra där.
Om de offentliga sektorerna skulle dra sig ur sin stödpolitik, om Tjeckiens rättighet till gemenskapsstöd skulle bli verklighet, då skulle arbetslöshetssiffrorna rusa upp till tvåsiffriga tal.
Denna förljugna debatt att de som skriker högst är de verkliga mottagarna av de central- och östeuropeiska länderna, det går därför inte för sig hos mig!
Jag vill ha en utvidgning!
Det vill jag verkligen, men då måste jag också göra den möjlig.
I så fall måste jag också mobilisera majoriteter i unionens medlemsstater och i de östeuropeiska länderna.
Därför är det oundvikligt att genomföra jordbruksreformen, inte minst inom gemenskapen.
Det kan inte vara någon sund utveckling att Europeiska unionen i dag levererar mer potatis till Polen än polackerna levererar potatis till Europeiska unionen.
Inte för att potatisen skulle vara sämre i Polen utan därför att vi subventionerar med 50 pfennig per DM eller med en halv ecu per ecu som Polen ändå är i stånd att subventionera med 15 %.
Därför tränger vi med våra subventionerade potatis undan även deras egen potatis på deras egen marknad!
Den som fortfarande inte begriper att reformen måste börja i vår kammare om vi vill uppträda som " utvidgningskompetenta " den har över huvud taget inget att göra med realiteten i denna värld!
Samma sak gäller för strukturpolitiken.
När jag hör att irländarna behöver pengar, när jag hör att mål 1 områdena behöver pengar, när jag betraktar mina egna delstater i Förbundsrepubliken Tyskland som i fredags beslöt att hela strukturpolitiken skulle förbli som den är, då kulle jag vilja säga till er att det är omöjligt!
Vi måste reducera befolkningsgränsen, vi behöver en reform, inte minst med tanke på oss.
Men vi behöver den i högre grad för utvidgningen.
Det är helt orealistiskt att ta in medlemsstater vars bruttonationalprodukt per capita för närvarande i genomsnitt ligger på 31 % av gemenskapens BNP!
Under en diskussion i överhuset i Förenade kungariket sade jag en gång: Om vi försöker föra de båda tillväxtkurvorna på 2, 5 % inom gemenskapen och 4 % i de central- och östeuropeiska länderna till en enda punkt - då ser man för övrigt även hur långt dessa båda länder ligger från varandra - då skulle Slovenien behöva 14 år för att uppnå den genomsnittliga bruttonationalprodukten i gemenskapen, Polen långt över 30 och Rumänien t.o.m. över 50 år.
När sedan en kollega från den gröna gruppen ställer sig och försöker förklara för mig att vi skulle plocka in en första och en andra liga, då kan jag bara säga att vi har en liga på tio!
Länderna är så olika som de är och att då väcka tanken att man skulle kunna göra ett storpaket och snabbt plocka in alla på en gång, det handlar mer om vanföreställningar och har inget med politik att göra!
Därför är jag mer för att vi blir tydligare och ärligare.
Kommissionen lösning - det säger jag även till min grupp - skulle tilltala mig mer.
Vi borde säga att 5 + 1, varken mer eller mindre, allt annat är orealistiskt!
Här förespeglas och hymlas det, det är ingen realpolitik.
Där instämmer jag helt med det som Klaus Hänsch sade i dag.
Jag vill har mer ärlighet.
Det har människorna i Östeuropa förtjänat - mycket mer ärlighet så att de verkligen får en chans att bli medlemmar!
(Applåder)
