# ID: svediakorp-gov484278
# author: Viola (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 539
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Låt mig först av allt uttrycka min uppskattning av de betänkanden som diskuteras, framför allt det som presenterats av kollegan Colom i Naval för budgetutskottet, eftersom det så tydligt tar upp de problem som jag anser vara av avgörande betydelse: först och främst att man erkänner rätten för alla länder som har begärt det att få börja förhandla samtidigt, med det förbehållet att förhandlingstakten och slutförandet av dessa förhandlingar beror på de olika kandidatländernas förmåga att anpassa sig till de villkor och kriterier som gäller för anslutningen; jag uppskattar också att man i detta sammanhang pekar på möjligheten att äntligen på allvar och i detalj skall kunna ta upp frågan om Turkiets begäran om anslutning.
Den andra punkt som jag instämmer i är nödvändigheten att genomföra lämpliga institutionella refomer, oundgängliga redan i dag och av än större betydelse i ett Europa som utvidgas så märkbart.
Den institutionella struktur som framgår av Amsterdamfördraget skapar ett Europa som är paralyserat i sin beslutsprocess, som påminner allt mer om en stormarknad och allt mindre om det Europa våra förfäder ville se och som detta parlament önskade.
Om man ser till utvidgningens ekonomiska aspekter, så måste man understryka att den restriktiva budgetsaneringspolitik som medlemsstaterna genomför med sikte på den monetära unionen har lett till den absurda uppfattningen att en så stor politisk operation som utvidgningen är måste kunna genomföras på ett sätt som är nästan smärtfritt ur ekonomisk synpunkt.
Därför kravet på orörbarheten för det tak som angivits för de egna resurserna fram till 2006.
Jag är övertygad om att den monetära unionen kommer att göra det möjligt att åter starta den process av utveckling och tillväxt som i dag är allvarligt avstannad, vilket kommer att leda till en omprövning av de ekonomiska prognoserna vid den avstämning efter halva perioden som de aktuella betänkandena så riktigt kräver.
Resultatet av att de 1, 27 procenten skall ligga fast kommer att få som konsekvens att utvidgningen finansieras genom en krympning av antingen jordbrukspolitiken eller sammanhållningspolitiken, något som jag anser vara fel: genom att göra detta riskerar man att ytterligare försvaga de regioner som redan är de svagaste i Europa; detta visas av det faktum att de 0, 46 % av gemenskapens BNP som avsattes i Edinburgh till utvidgningen till femton medlemsstater under 2006 sjunker till 0, 39 %, fortfarande i relation till det aktuella antalet medlemsstater.
För att kunna garantera solidariteten mellan olika regioner i Europa och en verklig jämlikhet när det gäller deras utveckling måste man redan i planeringen av de nya strukturfonderna börja fundera på program och instrument som eliminerar risken att, med början redan under det nya millenniets första år, den stora majoritet av unionens regioner som för närvarande är de mest eftersatta, skall utestängas från sammanhållningspolitiken.
Som avslutning: med utgångspunkt i titeln Agenda 2000, ett övertygat " ja " till en utökad union för att man skall kunna skapa förutsättningar, som i dag inte finns, för en starkare union, såväl på det institutionella som det ekonomiska planet.
