# ID: svediakorp-gov484277
# author: Berès (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 637
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Att i dag uttala oss om Agenda 2000, det innebär att vi uttalar oss om unionens framtida geografi, för i dag har vi möjligheten att återförena vår kontinent.
Efter Berlinmurens fall måste vi definiera vårt politiska projekt, och i dag veta var våra gränser går.
Den här utvidgningen liknar i själva verket inte en utvidgning, den påminner mycket mer om, på några undantag när, ett fullbordande, vilket kräver att vi funderar över det övergripande projektet.
Ingen skall få intrycket av att vi rör oss mot en mera löst sammansatt union, eller att de först betjänade blir de bäst betjänade.
För detta är två villkor nödvändiga.
Först och främst att vi verkligen ger Europakonferensen den innebörd den skall ha, att den upptar oss som femton plus tolv, dvs. att Turkiet tas med, och att vi där skall kunna diskutera alla slags ämnen, nämligen också det ekonomiska samarbetet, projekt av gemensamt intresse, särskilt allt som rör de stora infrastruktursnäten på hela vår kontinent, eller, för att bara ta några exempel, frågan om kärnsäkerheten.
Det andra villkoret är att förhandlingarna med de övriga kandidatländerna inleds så snart som möjligt, ja gärna samma dag som det blir möjligt, utan att vänta på att den första förhandlingsrundan är färdig, något som ligger utanför kommissionens förslag.
Men att utvidga unionen i dag, det är också att fundera över den här utvidgningens konsekvenser.
Och nu är det så att den inte kommer att bli en framgång för de nya medlemmarna, om den inte också blir en framgång för de som i dag är medlemmar.
Och ur den synvinkeln anser jag att vi nu måste ställa oss tre frågor: först och främst kostnadsfrågan, uppenbarligen har den inte ställts upp på ett klart och tydligt sätt.
1, 27 % säger man till oss.
Mycket bra, men är det rimligt?
Låt oss t.ex. komma ihåg förutsättningarna för utvidgningen till Spanien och Portugal.
Vi satte ett pris på den.
Utvidgningen kostar, vi borde tala om hur vi skall gå till väga.
Den andra föregående frågan är givetvis den institutionella frågan.
Vi måste inleda det arbetet redan i december, redan vid toppmötet Luxemburg II, för vi vet att den institutionella reformen per definition är lång och svår, vi har just gjort den tråkiga erfarenheten.
Vill man utvidga, så måste man genast återuppta arbetet med den institutionella reformen, och det redan vid rådets möte i december, och utan att vänta på att ratificeringen av Amsterdamfördraget skall avslutas.
Annars kommer man att säga oss: men nej, ni förstår väl att det är för sent, de här länderna väntar ju, vi kan inte säga nej.
Och det är verkligen en institutionell reform jag menar, och inte bara en omorganisering i Amsterdamfördragets anda.
Ja, vi anser att en verklig instituitonell reform är ett villkor för utvidgningen.
Den reformen skall enligt min mening innehålla minst tre beståndsdelar.
Röstviktningen, självklart; kommissionens sammansättning; utsträckningen av antalet förfaranden med kvalificerad majoritet och medbeslutande.
Men också frågan om arbetsmetoder och om artikel N, och även frågan om den demokratiska kontrollen av EMU.
Slutligen, och då är jag klar, herr ordförande, den tredje föregående frågan, vi måste definiera vårt politiska projekt: gemenskapens regelverk, det är också ett projekt i försvarshänseende.
Jag hävdar att marknaden inte räcker till för unionens politiska projekt.
Vi vill ha en politisk union, vi vill ha en lyckad utvidgning.
