# ID: svediakorp-gov484263
# author: Van den Broek (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 647
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Jag kommer att vara här under resten av debatten i kväll och kommer att lyssna mycket noggrant till de andra talarna också.
Det finns få ämnen där så många talare varit inblandade i debatten som denna.
Vi uppskattar verkligen det, så kanske jag kan få komma med en provisorisk reaktion.
Den känsla jag får när jag lyssnar noggrant på de olika inläggen är att det finns mer som förenar oss än som skiljer oss åt.
Vi har den gemensamma grundinställningen att vi alla känner oss mycket sporrade, både parlamentet och kommissionen, att göra det absolut klart för kandidatländerna att de alla är oupplösligt knutna till samma process och att ingen lämnas utanför.
Skillnaden mellan oss är kanske hur vi vill klargöra detta.
För att vara alldeles uppriktig, när jag ser olika ändringsförslag som nummer 12 och 101 så fruktar jag att det finns en viss risk att vi är tvetydiga gentemot de länder som vi rekommenderat att fortsätta förberedelserna som om de hade full rätt att inleda förhandlingar samtidigt som vi erkänner att de faktiskt inte är helt förberedda ..
Jag håller med Hänsch om att vi genom att inleda förhandlingar med dem som inte är helt förberedda kan hamna i ett läge halvvägs när det inte går tillräckligt fort och då trycket av rent politiska skäl kommer att öka på att skynda på förhandlingsprocessen och att vi kanske slutligen slår oss till ro med ett lägre uppfyllande av acquis eller andra villkor från Köpenhamn som vi normalt ålägger nya medlemmar i den Europeiska unionen.
Jag tror att detta är en faktor som vi måste ta med i beräkningen.
Slutligen angående denna punkt, när jag läser dessa ändringsförslag så slås jag av att det å ena sidan nämns saker om anslutningsprocessen och förhandlingar å den andra.
Enligt vårt synsätt och koncept är förhandlingar en del av anslutningsprocessen.
Anslutningsprocessen innehåller båda - förhandlingar och förberedelser.
När man gör en rekommendation till ministerrådet för att officiellt lansera utvidgningsprocessen vilket betyder förhandlingar för dem som passar för det och förberedelser för de andra med hela föranslutningsprocessen som hör till, inklusive partnerskapen i vilket ministerrådet också kommer att dras in eftersom det vill vara med och besluta om vilka prioriteringar som ska göras, då kommer den signal som riktas till alla kandidater vara att de är alla utan undantag en del av en allomfattande process.
Men nu fruktar jag däremot att vi kommer att ha en debatt mellan medlemsstaterna i Luxemburg, med tvetydighet som ett resultat.
Jag respekterar självklart att parlamentet anser att vi måste se den här processen och de lösningar vi föreslagit på ett politiskt sätt.
Och naturligtvis hoppas jag att även om vi har analyserat en massa tekniska data och statistik i ett och ett halvt år så förstår parlamentet att kommissionen inte bara finns där för att titta på siffror utan har en egen politisk uppfattning.
Den har varit i regelbunden kontakt med vart och ett av dessa länder och är fullt medveten om vad det innebär att ge felaktiga politiska signaler.
Den allomfattande processen, med alla medel och verktyg vi inrättat - finanser, förfaranden, årsrapporter, partnerskap och allt - har utarbetats så noggrant från första början av just det politiska skälet.
Jag tycker att kommissionen borde kunna be parlamentet om åtminstone ett litet erkännande för sitt arbete på det området.
Vi får inte bli anklagade för att inte känna till det förflutna i dessa länder, att de var bakom järnridån, och vi måste verkligen se upp för att rädslan att bli diskriminerad inte provoceras.
Om vi har olika meningar så hoppas jag än en gång att det är mer en skillnad i ordval och verkligen inte i politisk hållning.
