# ID: svediakorp-gov484259
# author: Spencer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 753
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Får jag som ordförande i utskottet för utrikesfrågor börja med att tacka kommissionen och ordförandeskapet i ministerrådet för deras nära samarbete under de ganska hektiska månaderna som förflutit sedan juli.
Jag skulle också vilja tacka de fördragande, inte bara de tre första föredragande, utan alla tretton i mitt utskott, föredraganden av yttrandet och ordförandena i de blandade parlamentariska utskotten.
Det här är en gemensam ansträngning från hundratals personer i detta parlament för att vi ska kunna göra vår plikt i dag - att ge en första politisk reaktion från detta parlament på Agenda 2000-dokumentet.
Jag vill inte upprepa de utmärkta tal som vi hört denna eftermiddag, jag vill bara göra två saker.
Det första är att svara på Pasty som menade att inte börja förhandlingar med Slovakien vore att blanda sig i en demokratisk och suverän stats enskilda angelägenheter.
Han har inte förstått poängen alls.
Det är just för att Slovakien inte uppfyller våra kriterier på en demokratisk stat som det vore fullständigt fel att inleda förhandlingar med Slovakien.
Jag vill också ta upp det som Swoboda för ett par timmar sedan så elegant beskrev som utvidgningsfeber, upphetsningen i debatterna om regattamodeller och 5 + 1, bussar, idrottsarenor och så vidare.
Vi har uppbådat en hel del energi, men jag misstänker att historien kommer att visa att detaljerna i debatten är mindre viktiga är dess skolande effekt.
Jag misstänker att de senaste sex månaderna har varit en intensivkurs för oss alla i Östeuropas geopolitik, i synnerhet för de redan existerande medlemsstaterna i unionen.
I kväll vill jag ge min hyllning till regeringarna i Bulgarien, Rumänien, Litauen och alla de andra.
Genom sina bemödanden har de trätt in bland de politiska realiteterna i den Europeiska unionen.
Under de senaste veckorna, ja, inte minst de senaste dagarna, har vi för första gången sett hur ett politiskt system omfattande 26 länder verkligen kan se ut, och vi har både lärt oss och dragit nytta av den erfarenheten.
Jag anser att vår viktigaste parlamentariska roll är att agera som en spegel av verkligheten i de ibland ganska svårbegripliga diskussionerna i denna vår union.
Jag är glad över att vi kunnat spela en sådan roll i denna diskussion mitt uppe i utvidgningsfebern.
Kommissionären minns säkert att den 17 november röstade mitt utskott för en tredubbel respons som senare blivit känd som det " ryska dock " -sättet att nalkas utvidgningsstrategin.
Vi har sagt att vi vill ha med alla i utvigdningsprocessen, vi vill inleda förhandlingar med alla kandidater förutom Slovakien och vi vill inleda intensiva förhandlingar med de 5 + 1 länderna kommissionen fastställt.
Jag har förstått att ett diagram framlades på Corepers möte i går; jag har inte haft förmånen att se diagrammet officiellt, men om jag har förstått saken rätt så kan det mycket väl vara en föregångare till vad man kommer överens om på toppmötet i Luxemburg.
Det förefaller som att det avspeglar synsättet med de ryska dockorna ganska väl.
Som jag har förstått saken så föreslår de en europeisk konferens, som är utvidgningsprocessen, med politiskt stöd till Turkiet som tillbehör.
I den andra dockan finns det sedan fria inträdessamtal med 10 + 1-länderna, vilket kompletteras med extra förberedande diskussioner för de länder som inte blivit utvalda omedelbart till inledandet av artikel O-förhandlingar.
Det är i den där tredje dockan, den inre dockan, det vill säga behovet av att fortsätta förhandlingarna med 5 + 1-länderna, som jag välkomnar särskilt här i kväll.
Jag tror att det vore ett misstag att om vi betraktade kvällens diskussioner som slutet på vår diskussion om utvidgandet - de är inte ens i början på slutet.
Mina återstående sekunder vill jag ägna åt att varna alla som lyssnar för faran av att ta gisslan under denna process som kommer att vara flera år framöver.
Dessa förhandlingar om Europas utvidganing och utvidgandet av ett tillvägagångssätt som, vilket Hänsch påpekade, började vid Rhen och nu ska tas vidare till Donau och till Östersjön är alldeles för viktiga för att tas som gisslan av antingen ett land, en institution eller en lobbygrupp.
Jag tycker att vi i december 1997 har gjort en bra start, även om jag misstänker att diskussionen kommer att fortsätta flera år framöver.
