# ID: svediakorp-gov484258
# author: Hänsch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 775
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
I själva verket har allt redan sagts i debatten.
Vi vill alla att elva östeuropeiska stater och Cypern vid slutet av en process är medlemmar i Europeiska unionen och vi vet alla att inte alla kommer att bli medlemmar vid samma tidpunkt.
Vi har hittat en kompromiss mellan regattamodellen och 5 + 1.
Alltså, jag vill sammanfatta det så här: Om oklarhet utmärker en bra politik då kommer vi med vårt beslut i morgon vinna ett pris i bra politik!
Ni hör väl ironin, jag hoppas även att det kommer fram i översättningen.
Om nya testamentet skall tas som rättesnöre, där det heter att ert ja skall vara ja, och ert nej skall vara nej, då kommer vi att göra fiasko i morgon!
Nåja, så är nu en gång politiken.
Vad jag tycker saknas i debatten är upplysningen att Europeiska rådet kommer att sätta igång en process där vi fortfarande måste söka svar på tre frågor.
Måste söka, säger jag!
Första frågan lyder: Hur stort kan Europa bli?
Europeiska unionen kan ju inte utvidga sig hur långt som helst.
Vi handlar emellertid som om den kunde det, oavsett om det ligger i unionens eller andra staters intresse.
Vi talar om att vid starten av förhandlingarna inte sätta gränser, men vi tiger om att det under processens gång, när den ene kommer in men den andre inte, kommer att ske en mycket kraftigare utslagning.
Det talar vi inte om!
Den andra frågan är: Hur dyrt får Europa bli?
Vi bollar här med miljarder och procentsatser!
Men vi vet också att vi inte får räkna snålt, utan att också måste räkna ut vad ett icke-inträde kostar.
Det är sant.
Men vi måste veta klarare än hittills att det finns gränser för hur hårt vi kan belasta medlemsstaterna och befolkningarna i medlemsstaterna.
Jag säger till oss alla: När det handlar om att avstå något inom jordbrukspolitiken, när det handlar om att avstå något inom strukturfonderna då kommer alla medlemsstater och även kollegerna från de aktuella medlemsstaterna tala ett helt annat språk än vad som i dag kommer till uttryck i många debattinlägg!
Den tredje principiella frågan är: Hur starkt blir Europa?
Eller hur starkt måste Europa bli för att klara av utvidgningen?
Det som beskrivs i Amsterdamfördraget är i alla fall för lite, det vet vi alla.
Med konsekvenserna av det som vi beslöt i våra resolutioner till fördragsreformen har vi inte heller kommit så långt som vi egentligen skulle behöva, när vi talar om en starkare union.
Var fanns då medlemsstaterna i det förflutna?
Var fanns då kollegorna som nu pratar om att unionen måste bli starkare och fördjupas?
Var fanns de då när det rörde sig om att arbeta för konkreta framsteg, i Maastricht t.ex?
Jag varken upplevde eller såg dem då!
Länderna i Östeuropa har i grund och botten det lättare än vi.
De går från en ur sin synvinkel dålig situation och vill utvecklas i riktning mot den Europeiska unionen.
Allt vad de gör är i grunden ett framsteg i den riktningen.
Vår situtation är mycket svårare.
Vi måste sörja för att de kan bli medlemmar, och samtidigt sörja för att det som vi skapat under de gångna 40 åren bibehålls.
Att sammanfoga båda är en mycket svårare process än att bara koncentrera sig på inträdet.
En sista punkt som jag vill sammanfatta helt allmänt: 50-talets politikergeneration hade modet och framsyntheten att lyfta upp den tusenåriga gamla motsättningen mellan Frankrike och Tyskland till en Europeisk gemenskap.
Vår politikergeneration måste utveckla modet och framsyntheten att för första gången på tusen år ge hela kontinenten en organisation för fred och samarbete.
Men vi måste se upp.
Modet och framsyntheten hos 50-talets politikergeneration bestod i att inte börja med alla europeiska stater, inte ens med alla i väst utan började med dem som var beredda och mogna för det.
Modet och framsyntheten bestod i att hålla fast vid målet Europas förenta stater.
Att sätta upp delmål som skulle uppnås i enstaka steg, det var tecken på mod och framsynthet i denna generation.
Jag är spänd på om vi kan uppbåda samma mod och samma framsynthet i detta parlament och också hos våra stats- och regeringschefer.
Vi har chansen nu, låt den inte gå oss ur händerna!
