# ID: svediakorp-gov484256
# author: Gollnisch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 997
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade kolleger!
Jag kommer att uttala mig om Europeiska unionens pågående utvidgningsprojekt, för den samordnade europeiska högern, för mina kolleger i Nationella fronten och i Vlaams blok.
Jag vill i det avseendet påminna er om Jean-Marie Le Pens verkligt profetiska beteende, som parlamentsledamot 1984 var han den förste att bjuda hit en personlighet med rumänskt ursprung, Gustave Pordea, som vi vill se som en symbol för de förtryckta folken.
Bör man därför stödja idén, till synes lockande, som består i att låta den europeiska klubben omfatta nya medlemmar, den klubb som Europeiska unionen utgör?
Skall man låta den omfatta länderna i Central- och Östeuropa, Turkiet, Cypern?
När det gäller Turkiet anser vi att denna stora stat har en utomordentligt viktig roll att spela, med sin geografi som förebild, nämligen som en bro mellan Europa och Asien, och inte som en unionsmedlem bland andra.
För Turkiet är inte europeiskt, varken befolkningen, språket eller kulturen, för övrigt lysande, och inte heller religionen eller historien.
Att säga det till Turkiet är inte att såra det, det är tvärtom att respektera dess olikhet och dess identitet, och det turkiska folkets stolthet.
När det gäller länderna i Central- och Östeuropa har jag hört ett mycket stort antal talare, Oostlander, Pasty och många fler, säga att det var nödvändigt att slita loss de här länderna från totalitarismen.
Jag har hört sägas att vi definitivt måste lämna bakom oss delningen av Europa som gjordes upp i Jalta, Stalins konfiskation av halva vår kontinent.
Men, ärade kolleger, vem lurar man, detta är ju redan gjort.
Denna befrielse, det måste sägas, har ingenting att tacka Europeiska unionen för, inte heller den politik som våra stater har fört, och inte heller den politik som har förts av de politiska grupperingar som är representerade här, vare sig de är konservativa, liberala, socialistiska eller något annat.
Det kommunistiska systemet, historiens mest avskyvärda totalitarism, med sitt efterfölje av tiotals miljoner döda, deporterade, med sitt förtryck, sin terror och tristess, visst brakade det samman, åtminstone i Europa, men den brakade samman tack vare en handfull hjältar och martyrer i de här länderna, vilka besegrade den med bara sin själsstyrka till hjälp, när alla ansvariga politiker, till höger, till vänster och i mitten, kompromissade med de kommunistiska diktatorerna, med de kommunistiska doktrinerna, med de kommunistiska knepen.
Så, återuppväck inte det kommunistiska spöket som de här länderna befriade sig ifrån alldeles själva, utan att kräva någonting av er själva, för att införliva dem i den nya internationalism, vars förespråkare ni är.
Och vilken arrogans sedan, dessa politiska kriterier som åläggs de här länderna.
Man talar om respekt för minoriteter.
Bittra skämt!
I mitt land, Frankrike, berövas nästan tio miljoner fransmän - Nationella frontens sympatisörer och deras familjer - representation i parlamentet, de berövas dagligen rätten att hålla möten, de angrips, och hindras olagligen från att ställa upp i val, de förföljs i sitt yrkesliv, de lämnas inte i fred, de förnekas de mest elementära rättigheterna, och deras framtid är mycket mer oroande än vad den är för de minoriteter som ni talar om.
Ja, vi betraktar nationerna i Östeuropa - som ibland har varit martyrer - som systrar, och det är för att vi betraktar dem som sådana som vi säger till dem: det ni behöver, det är en struktur som är flexibel, lätt och som är organiserad kring konkreta projekt.
Det är inte Maastrichts Europa ni behöver, byråkratisk, skatteindrivande och ruinerande, den nya Leviathan som påstår sig styra över alla aspekter av det politiska, ekonomiska, sociala och kulturella livet, hundratals miljoner européer.
Det ni behöver, det är en organisation som kan garantera er säkerhet, men som respekterar er suveränitet, dvs. fosterländernas Europa.
Ni, t.ex. de baltiska staterna, eller Slovenien, som så snart ni blev självständiga försåg er med en egen valuta, eftersom det var den första beståndsdelen av er frihet, kommer ni att avstå från denna nyligen erhållna frihet för den gemensamma valutan, och lämna över de huvudsakliga finansiella befogenheterna till en domstol i Frankfurt, vars medlemmar ni inte känner, som inte kommer att vara kända av ert folk, och inte heller av er elit, som ni inte kommer att kunna benämna med namn, och inte heller ha något ansikte för, en domstol som det inte kommer att vara möjligt att avsätta och vars order inte kan diskuteras?
Ni, kristna nationer, kommer ni att låta er påtvingas obligatoriska abortkliniker på de offentliga sjukhusen, med den fria rörligheten för tjänster som motivering?
Det är för att vänskapens främsta skyldighet i själva verket är uppriktigheten, som vi säger till ledarna i Östeuropa: ni vill ansluta er till Europeiska unionen för att ni likställer den med välståndet i våra länder, för övrigt relativ, i förhållande till era.
Men detta välstånd, där den fortfarande existerar, är en frukt av friheten, och inte av Maastrichts Europa.
Är det så att Schweiz t.ex., är det så att Norge, som har vägrat att träda in i Europeiska unionen, är fattigare för det?
Det är för att vi är vänner till nationerna i Östeuropa som vi säger dem: gå inte ombord på detta strålande och lyxiga kryssningsfartyg, som man erbjuder er.
Titta snarare på fartygets namn: namnet på det här fartyget, det är Titanic!
