# ID: svediakorp-gov484253
# author: Müller (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 749
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, mina damer och herrar!
Den utvidgning som står för dörren ställer Europeiska unionen inför dess viktigaste utmaning sedan dess grundande.
Den uppfyller därmed sitt centrala mål, att skapa ett enat Europa och kan samtidigt dra lärdomar såväl ur den senaste historien som ur våra dagars globala utmaningar, nämligen att möta faran av krig, ekologisk förstöring, fattigdom och diskriminering i ett allt tätare ekonomiskt och politiskt integrerat Europa.
Unionen är dömd till att vara framgångsrik.
Felaktigheter i utvidgningsprocessen skulle inte bara hindra utvecklingen i Central- och Östeuropa, utan också utsätta de bestående strukturerna för en trovärdighetskris i betydande utsträckning och just där där det handlar om ekonomiska krav.
Denna lärdom kan vi dra av det tyska enandet.
Vi behöver t. ex. bara erinra oss Kurt Biebenkopfs ord från 1990.
Citat: " Ingen kommer att ha mindre, tvärtom!
Var och en kommer att få avstå framtida tillväxt .. "
Denna den tyska regeringens politik har rotat sig i människornas medvetande i form av en smärtsam arrogans gentemot Tysklands ekonomiska kraft, vilket inneburit en missad chans till reformer och följaktligen frånvaro av varje visionärt tänkande.
Denna politik har förts på bekostnad av kommande generationer, har bidragit till avsevärda nya klyftor mellan väst- och östtyskar och är medansvarig för det reformstopp som alla våra europeiska partner beklagar.
Låt oss inte upprepa samma fel på europeisk nivå.
Låt oss lära av den tyska enandeprocessen.
Låt oss vara ärliga i vår analys och konsekventa i förslagen.
De enorma omvandlingsprocesser som våra grannar i Central- och Östeuropa utformar sedan den historiska vändpunkten 1989 under många svårigheter borde inte från vår sida besvaras med simpla rop efter att de skall bevaka förmögenhetsförhållanden.
Under dessa premisser måste den ekonomiska delen i Agenda 2000 anses som ett misslyckat försök till en förberedelsestrategi.
Än värre: I själva verket finansierar nykomlingarna en avsevärd del av östutvidgningen själva.
Den kalkylerade vinstmarginalen motsvarar just summan av egna medel som de inträdande länderna fr.o.m.
2002 skall betala till budgeten enligt kommissionens modell.
Det kan emellertid bli kinkigt när man betänker att det redan vid små avvikelser från den av kommissionen planerade tillväxten på 2, 5 % i bruttonationalprodukten uppstår flaskhalsar.
Kommissionens optimism i all ära, men den genomsnittliga tillväxten under de senaste åren låg bara på 1, 8 %!
Det hade inte skadat med aningen mer konservatism vid beräkningarna.
I stället har konservatismen i sin sämsta form brett ut sig i de sparsamma reformförslagen inom jordbruks- och strukturpolitiken.
I själva verket utvecklar kommissionen över huvud taget ingen jordbrukspolitik för inträdesländerna, utan den satsar helt enkelt på världsmarknadens helande verkan och accepterar därmed automatiskt ett andraklassens medlemsskap i EU.
De nuvarande mottagarna av jordbruksstöd ger man sig i stor utsträckning inte på.
Alla överläggningar om en frysning av jordbruksstödet, en stegvis övergång till samfinansiering, en snabbare nedmontering av exportsubventionerna och en styrning av jordbruksindustrin till regionala marknadsstrukturer, som just lämpar sig för Central- och Östeuropa, har man inte ens tänkt på.
Inom strukturpolitiken händer liknande saker.
Sammanhållningsfonden skall förbli orörd men hur försvarar man det gentemot de nya medlemsstaterna, som ju til syvende og sisdt också vill bli medlemmar i valutaunionen?
Det vore logiskt att antingen utvidga fonden till att omfatta dessa länder som inom överskådlig tid kommer att uppfylla kriterierna för valutaunionen, eller stryka den helt som vi förordar.
De mödosamma ansträngningarna att koncentrera medlen, något som är nödvändigt, fastnar redan i starten.
Tyngre väger det faktum att efter den planerade första inträdesvågen skall de nya medlemsstaterna delta med upp till 28 % i strukturfonden medan de kvarvarande kandidaterna avspisas med bara 3 miljarder ecu.
För att säga det tydligt: Kommissionen har ett koncept för den totala utvidgningen men inget för en andra utvidgningsrunda.
Därmed splittrar den de central- och östeuropeiska länderna utan vidare.
I stället skulle kommissionen just i den ekonomiska delen i Agenda ha följt " startlinjemodellen " utan några om och men.
Oberoende av om när ett land blir medlem så måste alla kandidater ha samma tillgång till nettotransfereringar, såvida deras absorbtionsförmåga och samfinansiering tillåter det.
Just att skilja på den politiska förhandlingsnivån och det budgetmässiga uppfyller just det kompromisslösa kravet på likabehandling som de central- och östeuropeiska medborgarna har.
