# ID: svediakorp-gov484250
# author: Azzolini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 694
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade representanter för rådet och kommissionen, mina damer och herrar!
Låt mig först av allt uttrycka min livliga uppskattning, även som representant för min grupp, för det utmärkta och engagerade arbete som genomförts av Oostlander, Barón Crespo och Colom i Naval.
I och med utvidgningen med nya länder är Europeiska unionen på väg in i en historisk fas som innebär en utmaning för vår kontinents geopolitiska utveckling.
Vi har upprättat den inre marknaden, vi kommer att skaffa oss en enhetlig valuta, de andra viktiga pelarna håller på att befästats och snart kommer vi att besitta en institutionell struktur som gör att vi kan klara av de nuvarande och framtida utmaningar som unionen ställs inför.
I dag skall vi debattera och fatta beslut om en fas som är lika historisk som undertecknandet av de första fördragen och kanske den allra viktigaste sedan dess, eftersom den har sina rötter i Europeiska unionens mest genuina uppgift, dvs. att växa och göra framsteg i syfte att skapa fred och välstånd för Europas folk.
Att öppna portarna till Europeiska unionen för de länder som historien under allt för lång tid har velat skilja oss från genom ideologier och nationalism, vilka för övrigt historien själv har fördömt, är kanske den politiska handling som är den mest högststående under unionens fyrtioåriga historia: det innebär att definitivt överbrygga de skiljelinjer som i många delar av Europa har medfört förstörelse, fattigdom och marginalisering; det innebär att hjälpa de unga demokratierna att konsolideras och att återfå en anda av solidaritet, vänskap och - varför inte? - hjälp till den del av kontinenten som har inspirerat demokratier och stått som modell för utveckling över hela jorden; det innebär, slutligen, att förena folken med utgångspunkt i en enda kontinent, vars historia och skilda kulturer är sammanflätade sedan sekler tillbaka.
Därför, fru ordförande, har min grupp redan från början riktat en kraftfull uppmaning om att inte utesluta något kandidatland från utvidgningsprocessen.
Varför skulle vi, i en föreningsprocess som vi önskat och stött, själva ge upphov till nya och lika farliga delningar?
Om Europeiska unionen strävar efter, och har förmågan, att framför allt vara en politisk union mer än en ekonomisk, så är det dess plikt att hjälpa just de demokratier som står på osäkra ben och som väntar sig hjälp och uppmuntran från oss.
En annorlunda uppmaning riktar vi till Malta, undertecknad framför allt i egenskap av vice ordförande i delegationen för förbindelserna med Malta, om att försöka inse betydelsen av att politiskt, kulturellt och ekonomiskt tillhöra vår kontinent.
Om denna utvidgningsprocess skall ge ömsesidigt utbyte, så måste man se till att Europeiska unionen tar tillfället i akt och genomför en lämplig institutionell reform, som vi anser bör komma till stånd snarast, även innan de nya länderna blir medlemmar i unionen; i linje med den italienska, franska och belgiska regeringen framhåller vi till och med detta som ett grundläggande krav, på samma sätt som vi begär av samtliga institutioner en seriös ansats när det gäller att med tiden lösa upp alla knutar som fortfarande återstår: unionens framtida finansiering, där det verkar orealistiskt att göra hypoteser som baseras på långa framtidsperspektiv i en ekonomiskt osäker och flytande verklighet och reformeringen av unionens interventionspolitik - strukturfonderna och den gemensamma jordbrukspolitiken - där vi även har en skyldighet att garantera en utveckling som inte skadar våra nuvarande regioner.
Lösningen på detta problem, fru ordförande, ärade kolleger, kräver säkerligen mycket arbete, men om vi vill att denna utvidgning skall ske på ett ansvarsfullt sätt - och jag understryker ansvarsfullt - så kan vi inte undvika att ta hänsyn till att unionens framtidsutsikter måste delas av alla, och i första hand av våra medborgare.
Min politiska grupp, som stödjer utvidgningens målsättning, kommer att vara lika vaksamt och seriöst engagerad tills allt detta förverkligas i en anda av harmoni och välstånd för alla.
