# ID: svediakorp-gov484249
# author: Burenstam Linder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 825
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
Kommunismens fall ger Europeiska unionen en förändrad uppgift.
Den ursprungliga utmaningen var tvåfaldig, dels att genom nära samarbete betvinga en historisk fiendskap som sliter sönder vår kontinent, för att i stället bygga upp vänskap och förståelse, dels att ge politisk och ekonomisk styrka och därmed det självförtroende till vårt system, byggt på demokrati och marknadsekonomi, som var en förutsättning för att kunna stå emot det yttre hot som Sovjetväldet reste mot den mörka horisonten.
Europeiska unionen har ju genom sina framgångar vänt världshistorien i nya banor.
Tidigare ärkefiender utgör i stället unionens styrkebälte, ett förtroendefullt samarbete kännetecknar unionsmedlemmarna, och Sovjethotet har konkurrerats ut.
Genom sina framgångar utgör unionen i det nya historiska skedet ett föredöme.
Efter att tidigare ha varit förtryckta inom Sovjetväldet söker sig nya länder i Central- och Östeuropa till unionen för att befästa sin ekonomiska och politiska frihet.
Utmaningen för unionen är nu att erbjuda medlemskap till dessa länder som tillhör den europeiska kretsen.
Efter de institutionella förändringar i unionens beslutsmekanismer som är en förutsättning för att ta upp fler medlemmar kan unionen i ett vidare Europa bidra till stabilitet.
Den fredliga revolutionen i öst förankras i den fred som har varit Europeiska unionens ursprungliga uppgift att skapa.
Detta är vår historiska mission.
I det nya historiska skedet är uppgiften inte att genom styrka kunna göra front mot någon.
I stället kan Europeiska unionen i kraft av sina framgångar genom ett fördjupat samarbete inom utrikes- och säkerhetspolitiken bidra till stabilitet, även i delar av världen som ligger utanför unionen.
Förutsättningarna för denna vidare uppgift förbättras i den utsträckning som länder i Central- och Östeuropa vinner medlemskap och därigenom kan ges en roll inom unionen.
Låt oss jämföra med EMU-projektet som redan är en framgång, genom att ländernas strävan att uppfylla villkoren för medlemskap i EMU har haft en välgörande effekt på den ekonomiska politiken och därmed givit lägre räntor och lägre inflation.
På samma sätt har unionens andra gigantiska projekt, östutvidgningen, redan givit betydelsefulla resultat för oss och för ansökarländerna.
Ansträngningarna att uppfylla de krav som är en förutsättning för medlemskap har inneburit att ansökarländerna har förbättrat sin politik.
Betydelsefulla ekonomiska omställningar har lagt grunden för marknadsekonomi, reformer har förstärkt det demokratiska systemet, rättsväsendet och respekten för de mänskliga rättigheterna.
Det åtråvärda medlemskapet har också fått dessa länder att göra stora ansträngningar för att bilägga konflikter, eller potentiella konflikter, dels sinsemellan, dels med Ryssland och Ukraina.
Värdet av detta är lätt att underskatta, eftersom hälsan tiger still.
De tragiska erfarenheterna från det forna Jugoslavien lär oss emellertid hur lätt nationalistiska politiker i turbulensen efter Sovjetväldets fall har kunnat utnyttja latenta motsättningar.
Vi bör ge alla länder som söker medlemskap tydlig möjlighet att känna att de inte är otillräckliga, utan att det lönar sig att fortsätta reformverksamheten.
Flera av länderna har lång väg kvar innan de lyckas komma så långt att de kan bli fullvärdiga medlemmar.
Men det kanske är särskilt viktigt för dessa länder att de kan känna att målet inte är så avlägset att populistisk kortsiktighet i politiken börjar att ta överhand.
Det är svårt att genomföra reformer - man måste se målen.
Det är därför som utrikesutskottet föreslår parlamentet att för sin del besluta att en förstärkt utvidgningsprocess och förhandlingar bör öppnas för alla länder med Europaavtal som uppfyller de demokratiska och politiska grundkraven.
Samtidigt understryker dock utskottet - detta är av avgörande betydelse - att intensiva förhandlingar skyndsamt skall upptas med de länder som har kommit längst i sina reformer.
Utskottet delar kommissionens uppfattning om vilka dessa länder för närvarande är.
Endast genom denna klara anvisning kan Europaparlamentet ge besked om hur utvidgningsprocessen skall sättas igång.
Redan nu, och även när de nya länderna har blivit medlemmar av Europeiska unionen, kommer östutvidgningen att ha sina budgetmässiga konsekvenser.
Dessa kostnader måste hållas nere genom övergångslösningar och genom de reformer i jordbrukspolitik och regionalpolitik som ändå måste genomföras.
Vad som än blir fallet får inte budgetkostnaderna leda till att vi tappar bort de enorma vinster, ekonomiska och politiska, som östutvidgningen kommer att ge.
Europeiska unionen grundades på föreställningen att integration ger vinster, inte belastningar.
Dessa vinster är särskilt påtagliga i Östersjöregionen som i början av detta århundrade hade Europas högsta ekonomiska tillväxttakt.
Utvecklingen avbröts när en järnridå delade även havet.
Men på nytt kan Östersjöområdet, med de baltiska länderna och Polen som medlemmar, engagerande Ryssland och särskilt den viktiga S: t Petersburgsregionen i ett fredligt ekonomiskt samarbete, bli ett av Europas tillväxtcentra som också ger viktiga bidrag till den politiska stabiliteten i en region som annars rymmer kanske de största konfliktriskerna i Europa.
