# ID: svediakorp-gov484248
# author: Titley (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 826
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag hoppas att ingen som lyssnar på den här debatten hyser några tvivel om allvaret i den kurs vi nu styr in på.
Vi står i begrepp att ge oss in i en historisk process där den Europeiska unionen antingen kommer att bära eller brista.
Om vi sköter denna process ordentligt kommer den Europeiska unionen bli en verkligt bred europeisk union, inte bara en västeuropeisk union.
Den kommer att bli ett område av stabilitet och välstånd som kommer att höja livskvaliteten för alla dess medborgare och den kommer att bli en huvudkraft i omvärlden för gott.
Men om vi missköter processen kommer den Europeiska unionen i bästa fall att bli en uppsvälld inåtvänd struktur som inte förmår att fatta effektiva beslut och den riskerar att förlora varje idé om något gemensamt kall.
I värsta fall kommer vi att få se den Europeiska unionen smulas sönder under det öronbedövande ljudet av ömsesidiga beskyllningar, motstridiga ambitioner och oavbrutna konflikter om dunkla spörsmål i europeisk rätt.
Det utmaning vi står inför är helt enkelt att se till att vi får det hela i ordning och att en utvidgning är till fördel för den Europeiska unionen och inte underminerar den.
Vi måste se till att vi i slutet av processen får en Europeisk union som är effektiv och ändamålsenlig, som grundar sig på en demokratisk legitimitet som respekterar förhållandet mellan små och stora stater och subsidiaritetsprincipen.
Det är ett jättearbete.
Det kommer inte att bli lätt.
Det är den utmaning vi måste ta itu med i början på nästa århundrade.
Om åttiotalets utmaning var att fullborda den inre marknaden, nittiotalets att genomföra den gemensamma valutan, så måste sekelskiftets utmaning vara att bygga upp och genomföra utvidgningsarbetet till nytta för den Europeiska unionen.
Vårt politiska budskap här i dag måste helt enkelt vara detta: ja - vi tror på en utvidgning, vi vill att den ska fortsätta Och vi tänker inte svika vår historiska uppgift gentemot länderna i Central- och Östeuropa.
För det andra anser vi att denna process ska vara en integrerande process i vilken alla länder i Central- och Östeuropa står i kö för att bli medlemmar i den Europeiska unionen, även om de står på olika platser i kön.
Men vi måste också erkänna att denna process kommer att bli enormt svår.
Vi talar lättvindigt om att ta itu med acquis communautaire, till exempel.
Men vi tar sällan upp att dessa acquis communautaire nu består av 80 000 sidor text och 20 000 lagar.
Det är rätt mycket att ta itu med.
Vi måste också komma ihåg att dessa länder är fattigare än vad vi är och att de har de stora problemen med en ekonomisk omstrukturering framför sig.
Så vårt nästa budskap måste vara att det är livsviktigt för den Europeiska unionen att trappa upp sin föranslutningsstrategi så att farten kan höjas i förberedandet av dessa länder på medlemskap.
I synnerhet skulle jag vilja att mer uppmärksamhet ägnades åt den administrativa och rättsliga kompetensen i kandidatländerna.
Min åsikt är att detta är det största hindret för ett inträde i den Europeiska unionen.
Vi måste också säga att några länder är mer redo att gå igenom detta sista stadium på vägen att bli medlemmar i Europeiska unionen än andra.
Vi måste därför acceptera kommissionens rekommendationer att gå vidare med ytterligare fem länder förutom Cypern.
Ytterligare ett budskap är att inget land har kommit med i den Europeiska unionen än.
Att börja denna process är ingen garanti för att den kommer att slutföras.
Mycket arbete återstår att göra och på samma sätt kan ett land som inte deltar i dessa inledande förhandlingar fortfarande gå med om de gör stora steg framåt.
Det är en flexibel process.
Vi måste också göra klart att den Europeiska unionen måste förändras.
När vi talar om förändring måste vi komma ihåg att en utvidgning måste ratificeras av varenda parlament i den Europeiska unionen och av detta parlament.
Alla förändringar som vi föreslår måste därför ha folkets samtycke.
Vi kan inte gå längre än vad de vill.
Slutligen måste vårt budskap vara att den Europeiska konferensen ger oss ett stort tillfälle att skapa ett europeiskt politiskt fält där vi i väntan på dessa förhandlingar kan ge oss in i förnuftiga strukturerade politiska samtal med de länder som vill gå med i den Europeiska unionen på längre eller kortare sikt.
Jag vill avsluta med att säga att vi ska framförallt komma ihåg att detta är en politisk process, inte en teknisk.
Den kommer att kräva politiskt mod och politiska beslut.
När vi väl fått igång den gemensamma valutan måste vi ägna varje gnutta av vår politiska energi till att genomföra utvidgningsarbetet till nytta för den europeiska kontinenten.
