# ID: svediakorp-gov484231
# author: Moniz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 338
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Eftersom detta är en process utan föregångare bör utvidgningen ses som en historisk kompromiss, men också som en politisk nödvändighet i sökandet efter en europeisk identitet och en möjlighet i den framtida ekonomiska utvecklingen.
Vi anser att det urval som föreslås av kommissionen är felaktigt.
Det kan negativt påverka och försena anslutningsprocessen för någon av staterna och skapa klyftor och olika utgångsmöjligheter mellan länderna, t ex vad gäller utländska investeringar och i sin tur leda till relativ orättvisa.
Ett annat fel skulle vara att bibehålla det ouppnåeliga taket på 1, 27 %, eftersom detta är kopplat till en av rent taktiska skäl undervärderad utvidgningskostnad, som ett förutsatt underskott på 2 / 3 i finansieringen på bekostnad av den ekonomiska tillväxten, vilket sannolikt kommer att leda till en minskad betydelse för strukturpolitiken i den nuvarande ramen med stora regionala skillnader.
Det skulle vara lika fel att inte tillåta möjligheterna till finansiell revidering om så skulle visa sig nödvändigt, eftersom det blir de fattigaste länderna som får bära kostnaden för utvidgningen i ett system som leder till sammanbrott av solidariteten och sammanhållningen.
Det är varken tillåtligt eller lämpligt att försvara utvidgningen utan att i förväg på rätt sätt säkra medel för ett genomförande under idealiska förhållanden vad gäller funktion och effektivitet, vilket borde vara intressant för alla, i strikt uppfyllelse av fastställda bestämmelser varvid man borde ha det europeiska avtalen om anslutning och införande av länderna i världshandelsorganisationen som viktiga referensramar.
Det vore också på sin plats att försvara utvidgningen som ett alternativ, i stället för som komplettering och för oberoende, till andra befintliga program, som t ex de som har planerats för Medelhavet och AVS-länderna.
Att nedvärdera gemenskapsbudgetens betydelse och omfördelande funktion och att undervärdera utvidgningskostnaderna på grund av inrikespolitiken i någon medlemsstat, skulle förutom att utgöra ett beklagligt fel, ge en näst intill absurd minskning av den fastställda processen för Europeiska unionens framtid.
