# ID: svediakorp-gov484230
# author: Van Velzen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 679
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Först och främst skulle jag för utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energis räkning vilja framhålla att utvidgningen naturligtvis är vår viktigaste utmaning under den kommande tiden.
Vad energin beträffar tittar vi i synnerhet på kärnkraftverken.
Vi slår fast att det inte finns något acquis communautaire på det området i Europa.
Därför anser jag att det är mycket viktigt att vi nu anstränger oss så mycket som möjligt för att tillse att de befintliga kärnkraftverken i Central- och Östeuropa har samma säkerhetsnivå som i väst och att företagssäkerheten kontrolleras under ledning av IAEA: s förhandlande myndighet.
Det är naturligtvis också viktigt att vi har säkerhetskontrollerna med avseende på högradioaktivt avfall, och Euratom skulle på den punkten kunna spela en viktig roll.
Vi pläderar för att länderna i Central- och Östeuropa skall kunna delta i det femte ramprogrammet.
Där det inte är möjligt skall man i varje fall kunna fortsätta med Kopernikus, för det har varit mycket framgångsrikt.
Deltagande i EU: s program om informationssamhället är också av stor vikt.
På det sättet kan vi sörja för att vi redan nu investerar så att det senare helt enkelt blir en mindre belastning på struktur- och sammanhållningsfonderna.
På det sättet kan vi också sörja för att det uppstår en situation som medför ömsesidiga vinster.
Sedan ett par kommentarer för PPE-gruppens räkning om startmodellen.
Kommissionären och rådsordförande Poos har med rätta påpekat att förberedelsen och förhandlingar är en del av samma process.
Och alla har påpekat att vi ännu inte kan anta något land eftersom inte ett enda land uppfyller kraven.
Utmärkt, skulle jag vilja säga.
Men låt oss då inte bara räkna med de rationella faktorerna för att göra ett val på samma sätt som kommissionen har gjort, utan låt oss också se på psykologin.
I länder som Rumänien, Bulgarien och så vidare lever Jalta 1944 vidare.
De försöker tolka det, vare sig vi nu tycker att det är bra eller inte eller om vi tycker att det är korrekt eller inte, de tolkar det som nu sker ändå som en andra uppdelning i Europa.
För dem är det en annan bedömning i fråga om säkerhetssituationen i Rysslands inre stabilitet jämfört med den bedömning vi gör.
Men de lever litet närmare och har också upplevt det själva under 45 år.
Jag skulle eftertryckligen vilja göra en innerlig vädjan om att också ta med den sortens känslor i beräkningen och den sortens psykologi.
Dessa länder i Central- och Östeuropa konfronteras med rätta med enorma reformer som fortfarande återstår att genomföra.
Vi pratar inte om små reformer, vi pratar om mycket djupt genomgripande reformer som otaliga människor i dessa länder kommer att drabbas av.
Om man vid den tidpunkten inte kan erbjuda något riktigt perspektiv om vilka som om en viss tid kommer att bli medlemmar och man i de länderna ändå möjligen tolkar resultatet av debatten i Luxemburg på ett annat sätt än vi gör och de inte omedelbart inser det rationella i detta, då blir det inte lätt att på nytt motivera befolkningen att fortsätta med sådana tunga reformer med en stor mängd arbetslöshet.
Det kräver mycket stort mod av politiker.
Även investerare väljer slutligen att gå till Estland och inte till Litauen eftersom man säger att där har man att göra med ett land som inte deltar i första omgången.
Jag hoppas således innerligt att vi inte kommer att ha två grupper länder, utan att vi lyckas finna en väg för att låta å ena sidan rationalitet och å andra sidan solidaritet gå hand i hand.
Jag skulle också vilja göra en angelägen och känslomässig vädjan till kommissionären om att på det sättet också försöka hitta en utväg för att låta alla vara med, för vi vill ha en process där alla är inbegripna, men det måste då också komma till uttryck i vår strategi.
