# ID: svediakorp-gov484223
# author: Bernard-Reymond (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 747
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herrar ordföranden, herr kommissionär, ärade kolleger!
Då instiftarna lade grunden till gemenskapen, ställde de upp två fundamentala villkor för deltagandet i den: landet skall, självklart, vara beläget i Europa och det skall vara demokratiskt.
Och i deras ögon var allting annat bara närmare bestämmelser.
Inför den största utvidgning som vi någonsin har varit med om är det kanske nyttigt att påminna om det förhållningssättet, vilket står för en särskild uppfattning om Europa: politiskt, öppet, generöst, framåtblickande.
Och jag tror faktiskt att varje gång som vi måste fatta grundläggande beslut i Europa, då är det den uppfattningen som bör inspirera oss.
Men vi kan ändå inte glömma de närmare bestämmelserna, för utvidgningarnas framgång är beroende av respekten för ett antal regler, i synnerhet ekonomiska.
Det är just detta som Europeiska rådet hade velat höra genom att be kommissionen att granska de tio kandidatstaternas situation, givetvis i förhållande till demokratiska regler, men också i förhållande till ekonomiska kriterier så som konkurrenskraften eller behärskningen av EU: s regelverk.
Kommissionen har gjort sitt jobb.
Den har gjort det väl, och nära nog alla tillstår att detta arbete är väl genomfört, såväl i unionen som i kandidatstaterna.
Man kan särskilt konstatera två intressanta förslag, nämligen det om Europakonferensen och det om ett förstärkt partnerskap.
Men studien av de olika länderna, i synnerhet utifrån de ekonomiska kriterierna, har fått kommissionen att lägga fram förslag som ger intrycket att den uppträder som jury, genom att urskilja två kategorier av länder bland kandidaterna.
Man behöver inte vara alltför klarsynt för att förutse att den andra kategorin skulle uppleva den här situationen som en spricka.
Det är därför, jag säger det än en gång, som parlamentet önskar gå vidare från kommissionens objektiva analys, och införa en mer politisk och mer kulturell bedömning samt en större långsiktighet i den här utvidgningsproblematiken, i den strävan fullgör parlamentet sin uppgift fullt ut.
Länderna i denna andra grupp vet mycket väl att färden kommer att bli lång för dem, på vägen mot ett medlemskap.
Men i dag har de otvivelaktigt behov av att man än en gång talar om för dem att de är en del av den europeiska familjen.
De har redan nu behov av ett uppmuntrande tecken och ett hoppfullt budskap.
Som ett exempel skulle jag vilja ta upp fallet med Rumänien.
Bara några dagar efter att ha fått veta att dess kandidatur till NATO skjuts på framtiden, meddelades Rumänien att det inte är ett av de länder som kommissionen ansåg att Europeiska unionen kunde påbörja medlemskapsförhandlingar med.
För det här landet, med 23 miljoner invånare, ett europeiskt land kulturellt, historiskt och geografiskt sett, och idag även demokratiskt sett, är detta slag hårt.
Av alla f.d. sovjetiska satellitstater är Rumänien det land som med all säkerhet har lidit under den mest hänsynslösa diktaturen.
Det har varit tvunget att mycket snabbt lägga om sin handel med omvärlden, och det har varit tvunget att bemöta de allvarliga konsekvenserna av embargot mot Jugoslavien.
På det geostrategiska planet spelar Rumänien en viktig roll när det gäller stabiliteten i regionen, särskilt genom de många avtal som det nyligen har ingått med flera av sina grannar.
För övrigt finns det ett mycket stort samförstånd hos det rumänska folket till förmån för det här medlemskapet, och den nuvarande regeringens ansträngningar för att reformera och omvandla det rumänska samhället förtjänar att framhållas.
Lika anmärkningsvärda är de uppoffringar som det rumänska folket stoiskt accepterar för att deras samhälle skall börja förändras och moderniseras.
Det här folket och dess ledare skulle inte kunna förstå varför Europeiska unionen inte räcker dem en starkare hand.
Det begrepp som vi skapar oss om Europa, som en generös, samlande kontinent, kräver att också Rumänien redan nästa år bjuds in till att förhandla om sitt inträde.
Sedan kommer förhandlingstakten att bero på det rumänska samhällets förmåga att ta till sig reformer.
Ingen vet när det kommer att bli medlem, men i dag skall vi inte inge en känsla av att dörren till medlemskapet ännu inte är öppen.
Vi måste erbjuda Rumänien en horisont som är värdig den uppfattning det landet har om oss.
