# ID: svediakorp-gov484222
# author: Carnero González (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 731
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag skulle vilja understryka den totala enigheten från Gruppen Den europeiska enade vänstern - Nordisk grön vänster om utvidgningen av EU till de central- och östeuropeiska länderna och Cypern.
En utvidgning som borde bli en process för att göra det möjligt att skapa, för att kalla det så, politiska, ekonomiska och sociala vinster för medborgarna i unionens medlemsstater och för invånarna i kandidatländerna.
Det skulle inte vara någon mening med att förvandla det till ett centrum för onödiga problem som skapar avståndstagande hos allmänheten.
Just därför är vi inte överens om någar av grundförslagen i kommissionens Agenda 2000 då vi anser att de om de tillämpas skulle göra utvidgningen klumpig och skapa oacceptabla störningar.
Vi anser för det första att förhandlingarna bör inledas samtidigt med alla länder i Central- och Östeuropa, vilka objektivt sett är i stånd att i framtiden uppfylla Köpenhamns-kriterierna med hänsyn till det som tar upp existensen av ett demokratiskt system vilket självklart är ett villkor sine qua non, och inte med en reducerad grupp av dessa.
Vi stödjer således den så kallade regattamodellen: att varje lands inträde beror på dess individuella förmåga att, när det kan, bli medlem av unionen.
Utifrån detta uttrycker vi vårt motstånd mot alla förseningar och villkor för att inleda förhandlingar med Cypern vilka måste inledas samtidigt som med övriga länder och genomföras med den legitima regeringen i Nicosia.
Om en Europakonferens skapas bör denna ha ett utbyte inom andra och tredje pelaren områden som mål, utan att räkna med ett land som Turkiet som inte hör till länderna i Central- och Östeuropa eller Cypern och inte är en ren demokrati och vars regering har tillåtit sig att komma med hotelser, som är oacceptabla på alla punkter, angående förhandlingsstart med den sistnämnda staten.
För det andra, för att möta utvidgningen på ett korrekt sätt skulle det vara nödvändigt med den väsentliga ökningen av gränsen för egna medel som föreslås av kommissionen, vilken är otillräcklig på en nivå av 1, 27 %.
Utvidgningens kostnader bör betalas solidariskt av medlemsstaterna, så att det inte blir de minst utvecklade som får betala indirekt.
Följaktligen motsätter vi oss varje ifrågasättande av kvaliteten och kvantitativa minskningar av struktur- och sammanhållningsfondspolitiken, något som bör betraktas som komplement till utvidgningen.
Vi är inte heller på något sätt för att utvidgningen används som alibi för en olämplig reform av den gemensamma jordbrukspolitiken.
Vi anser att den europeiska sociala modellen, som borde ha som målsättning att skapa sysselsättning och förbättra livs- och arbetsbetingelserna, inte får försvagas genom inträdet av fler medlemmar i unionen, utan tvärtom.
Unionen borde inte favorisera tillämpningen av en ultraliberal politik, vars olyckliga resultat är välkända av alla.
Inom denna ram borde frågor som förstärkandet av viktiga offentliga tjänster, främjandet av jämlikhet mellan könen och skyddet av miljön betraktas som prioriterade frågor.
Vi är enligt samma tanke, anhängare av att utvidgningsprocessen genomförs utan konstgjorda tidsförändringar, så att man undviker att ekonomiska chocker med sociala konsekvenser uppstår hos de nya medlemmarna.
Utvidgningen måste, inom området för gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, innebära en ökning av den egna förmågan till utrikespolitiskt agerande, även om vi tyvärr konstaterar att det är andra organisationer, såsom NATO, som själva tycks ha tagit hand om strävan efter säkerhet hos några av kandidatländerna.
I institutionella frågor kräver vi att utvidgningen föregås av de ofrånkomliga reformer som inte genomfördes i Amsterdam.
Vi fortsätter att kräva en fördjupning samtidigt som en utvidgning.
Vi satsar alltså på en utvidgning men vi kan inte göra annat än att visa oss mycket kritiska mot innehållet i de förslag kommissionen har presenterat.
Detta borde, enligt vår mening, vara budskapet från parlamentet vilket tyvärr inte tas upp tillräckligt i betänkandet från utskottet för utrikesfrågor.
Herr ordförande, som medföredragande för Tjeckien i detta betänkande, skulle jag vilja understryka att utöver kravet om att landet snabbt och på lämpligt sätt, på ett politiskt plan, löser diskrimineringen av den zigenska minoriteten och, på andra plan löser flera problem i rättssystemet och i det ekonomiska systemet, stödjer utskottet för utrikesfrågor fullkomligt förhandlingsstarten för anslutning av detta land.
