# ID: svediakorp-gov484220
# author: Kristoffersen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 567
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kolleger!
Jag är föredragande för Litauen.
Det är jag mycket glad för, och detta säger jag ur hjärtat, för jag har lagt märke till vilken stor insats man gör i Litauen och jag skulle ha kunnat ställa samman en hel lista över saker som har uppnåtts genom politiska reformer, genom marknadsekonomin och genom avskaffandet av restriktionerna för utländsk valuta, pris- och varurörlighet etc.
Och jag kan också påpeka att man inte har minoritetsproblem i Litauen på samma sätt som i Estland och Lettland.
Men det helt avgörande för mig är att kunna slå fast, att det handlar om att reparera detta Europa och att kunna binda samman det igen.
Kännetecknande för denna världsdel har ju varit att vi med lämpliga mellanrum under århundradenas lopp slagit varandra i huvudet och gång efter annan har detta Europa blivit lemlästat.
Man kan egentligen förundras över att denna världsdel över huvud taget har överlevt.
Men nu i slutet av detta århundrade handlar det om att ordna upp förhållandena i denna världsdel och att reparera de skador, som uppstod under första hälften av seklet.
Det handlar alltså om att sätta ihop detta Europa igen i den politiska verkstaden efter Stalin-Hitler-pakten - Ribbentrop-Molotov-avtalet skulle man också kunna säga - som delade upp Europa i intressesfärer.
Det handlar om att reparera detta Europa efter Jalta och den därav följande uppdelningen genom järnridån 1945.
Det fanns tre suveräna stater som fick lida hårt genom denna uppdelning av Europa, och det var de tre baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen.
Det är för mig naturligt att se dessa tre länder i ett sammanhang, eftersom dessa tre stater utplånades från kartan över självständiga nationer och tillhörde Sovjetunionen under 50 år.
Från dansk sida har vi ett särskilt intresse i denna fråga och ett särskilt förhållande till de baltiska staterna, som är grannländer gränsande till vår gemensamma Östersjö.
Vi skall naturligtvis även se dem som individuella länder, men jag gläder mig över att detta parlamentet är inriktat på en i praktiken gemensam start för alla ansökarländer i Central- och Östeuropa och därmed också de tre baltiska länderna.
Det är också vad jag önskar.
Jag har besökt Litauen och Lettland flera gånger och det har gjort starkt intryck på mig att möta folket i dessa länder, inte enbart regeringsrepresentanter.
Jag har lagt märke till att de arbetar hårt på att kvalificera sig som fullvärdiga medlemmar i EU.
Det finns hela tiden mycket att göra, inte minst på det administrativa planet, och det gäller också säkrandet av gränserna, som ju skulle komma att bli EU: s yttre gränser.
Det behövs stöd, mycket stöd, men det behövs också kontroll av de ekonomiska åtagandena för att bekämpa kriminalitet och maffiaverksamhet och bedrägeri.
Kära kolleger, det är viktigt för mig att understryka, att det rör sig om självständiga länder, inte bara anslutningsområden, utan om länder med en egen identitet och historia och ett eget språk, det är länder som har återvunnit sin frihet och återfunnit sig själv.
Det skall man ha respekt för, det skall ges ett erkännande, också i EU, och detta skall också prägla den förestående dialogen med dessa länder.
