# ID: svediakorp-gov484217
# author: Donner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 372
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
De tre baltiska republikerna har vissa saker gemensamt.
Alla tre har varit ockuperade av Sovjetunionen i mer än 50 år, bara avbrutet av den tyska ockupationen under andra världskriget.
Alla tre har ansenliga rysktalande minoriteter, i synnerhet Lettland och Estland.
Alla tre är små länder.
Och alla tre har gjort oerhörda framsteg sedan den nationella befrielsen 1991.
Jag vill inte låta som någon olyckskorp, men jag anser fortfarande att de har en lång väg att gå.
Jag hoppas att de har klarat av detta när unionen genomfört de nödvändiga institutionella reformerna.
Som föredragande om Estland och anhängare av kommissionens uppfattning om det landet, befarar jag att om bara Estland togs med av de baltiska staterna skulle detta skapa en ny gränslinje mellan de som har och de som inte har.
Det får inte bli någon ny Jaltaöverenskommelse stödd av den Europeiska unionen.
Jag har förstått skälen till att utesluta Lettland och Litauen, men jag kan inte se någon större skillnad mellan de tre länderna i deras utveckling mot en anslutning.
Därför stödjer jag vördnadsfullt en öppen hållning.
Vi finländare tvingades att anta utmaningen från Sovjetunionen, som anföll oss och ville förstöra vårt land 1939.
Att ha dagens Ryssland som granne kan inte ses som något hot.
Det ger oss en chans att delta i en utveckling som förhoppningvis kommer att leda till en ännu större familj av europeiska nationer, inklusive Ryssland.
Ur säkerhetssynpunkt var en anslutning till unionen ett sätt för oss att understryka vart vi hör hemma i en gemenskap av självständiga demokratiska nationer.
Jag vet att de baltiska republikerna delar dessa strävanden.
Personligen ser jag minoritetsfrågorna i ett mycket mer optimistiskt ljus än en del andra, särskilt i Estland.
I många delar av Europa har vi sett de destruktiva effekterna av så kallad etnonationalism.
Att bygga upp stabila institutioner och rättssäkerhet måste en dag leda till ett multikulturellt och flerspråkigt samhälle där ingen stängs ute.
Oavsett vad som beslutas här är det min övertygelse att vi har startat en oåterkallelig process som kommer att förändra utseendet på hela Europa.
