# ID: svediakorp-gov484215
# author: Parigi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 830
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Även om dagens debatt inte är den viktigaste under denna mandatperiod, så rör den avgjort en av de mest laddade frågorna, inte bara under denna valperiod utan under den Europeiska unionens senaste historia.
Den förestående utvidgningen är en direkt och logisk konsekvens av den revolutionära akt som ligger som grund för den europeiska konstruktionen - jag tänker på Schumanplanen - revolutionär, eftersom den försvagade den nationalistiska kultur som befästs sedan sekel tillbaka, såväl öst som väst om Rhen, och som skapat krig och tragedier med en deprimerande regelbundenhet.
Detta dokument utgör starten för femtio år av fred och välstånd i Västerlandet och det är dessutom indirekt upphov till Östeuropas befrielse från de kommunistiska regimerna.
Europa som sträcker sig mot öster - en framstående person nämnde ett Europa som sträcker sig till Uralbergen - skulle utan tvivel kunna vara en viktig balanserande faktor för jämvikt och framsteg på vår jord.
Men då måste utvidgningen ske med alla de garantier som krävs för att en sådan utmaning skall lyckas: jag är emellertid mycket oroad över det faktum att dessa garantier inte alls verkar existera.
Förslaget till resolution om kommissionens " Agenda 2000 en förstärkt och utvidgad union " verkar mest handla om en större union: när det gäller en " förstärkt " union har jag mina tvivel.
I de olika beaktandemeningarna i förslaget glömmer man en aspekt, ett fenomen som ringlar som en orm genom våra länder, dvs. det förnyade ifrågasättandet av de nationella strukturerna.
Hur kan vi påstå att vi har en starkare union om dess bas hela tiden försvagas tack vare att separatismens spetälska sprids, en smitta som många gånger även leder till terroristiska våldshandlingar, som inte kan förklaras på annat sätt än att små människor på grund av sin trångsynthet har förväxlat egenintresse och stora ideal.
Och nu ser vi i Spanien, i Belgien, i Italien och på andra håll, hur spänningar som, även om de ursprungligen hade rättvisa och legitima orsaker, urartat till farliga attacker på den nationella enheten och de demokratiska institutionerna.
Detta oroar mig, och jag skulle därför, bland de olika resonemangen i betänkandet, ha velat se åtminstone ett tecken, en rekommendation, en uppfordran till större sammanhållning inuti unionen.
Inom ramen för en nödvändig förstärkning av unionen via en konsolidering av medlemsstaterna - som sagt, endast en union som är stark i alla sina delar kan motstå den chock som en utvidgning av dessa dimensioner oundvikligen leder till - är det nödvändigt att ta hänsyn till de andra svaghetsfaktorerna, förutom terrorismen: arbetslösheten och kriminaliteten - ett fruktansvärt par - det ena en funktion av det andra, som man ännu inte har hittat botemedlen mot.
Inte sysselsättningen utan arbetslösheten var ämnet för Europeiska rådets möte i Luxemburg.
Jag döljer inte att jag är orolig för hur detta dramatiska problem skall kunna lösas, för vilket även jag känner mig skyldig inför de arbetslösa som har röstat på mig och andra.
Det räcker inte längre att vifta med trollstaven som de professionella demagogerna gör, och hitta på en magisk formel som alltför ofta liknar en slogan som man skall veckla ut på sammankomster av mer eller mindre politisk art - som att skicka hem invandrarna eller att sänka arbetstiden till trettiofem timmar - men det är inte heller nu tid att hålla dessa evighetslånga debatter om änglarnas kön, som studsar från plenarsammanträde till råd, från råd till plenarsammanträde etc.
Situationen förvärras.
Europeiska unionen är utsatt för en allt värre konkurrens från lågprisländerna, dit för övrigt många företag, även europeiska, flyttar sina produktionsenheter vilket på så vis skapar en ond cirkel.
Utvidgning skall vi ha, men snarare än en reformering av institutionerna är det nödvändigt att återfinna den ekonomiska tillväxten - och vem vet om den gemensamma valutan inte kan vara en bra trampolin - därför att annars riskerar vi att allvarligt skada den ekonomiska balans som under stora ansträngningar har uppnåtts i kandidatländer som Polen, som i dag håller på att vinna tävlingen med sig själv, tack vare skapandet av tusentals små och medelstora företag.
Men vi frågar oss: kommer dessa små och medelstora företag att överleva utvidgningen?
Eller snarare, lyckas de små och medelstora europeiska företagen att stå emot konkurrenstrycket från produkter som framställts till lägre kostnader?
Herr ordförande!
Låt mig avslutningsvis säga att jag inser den betydelse som föredraganden fäster vid Turkiet och Cypern.
En balanserad lösning av cypernkrisen skulle leda till lugn i Turkiet och garantera att landet inte faller för den religiösa extremismens frestelser som, om de skulle få överhanden i det landet, skulle innebära en exponentiell ökning av den tragedi som Algeriet för närvarande genomlever.
