# ID: svediakorp-gov484214
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 683
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
En dålig text om dåliga förslag: det är så det tvetydiga, förvirrade och motsägelsefulla betänkandet från utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor om Agenda 2000 framträder.
Visst är det svårt att utarbeta ett bra betänkande utifrån en grund som inte finns.
För låt oss inte glömma att förslagen i Agenda 2000 täcker ett oändligt politiskt misstag.
Att det krävdes tio års väntan efter Berlinmurens fall för att inleda förhandlingar som erkänner polackerna, ungrarna, tjeckerna som fullvärdiga européer, ja alla de som betecknas med den hemska förkortningen CÖE och som, lika mycket som vi, har skrivit Europas historia, och som sedan lika lång tid tillbaka som vi har deltagit i utvecklingen av den europeiska civilisationen, det säger mycket om att de begrepp som kommissionen handskas med på ett okränkbart sätt, inte räcker till inför de nya europeiska realiteterna.
Genom att envisas med att ställa utvidgning mot fördjupning, två arkaiska begrepp som föddes under tiden för det kalla kriget, har kommissionen skjutit fram utvidgningen så långt den har kunnat.
Den har betraktat den som ett hot, ett hot mot sin ideologi och sin byråkrati, i stället för att däri se en möjlighet, en möjlighet till att radikalt ändra på sättet att utforma Europa, så att alla skall kunna finna sin plats där.
Vi har alla känslan av att ett stort historiskt möte saknas och att Europas två lungor inte har återförenats så som de skulle ha gjort, för att vi inte har förstått att reformera Europa i tid.
Då hade det räckt med att besluta sig för ett Europa med variabel geometri, för att länderna i Central- och Östeuropa, redan då de befriades från kommunismen, genast skulle börja delta i samarbetet, och på så sätt se sig erkända som fullvärdiga européer.
Men inleder då Agenda 2000 äntligen debatten?
Ställer den upp olika tänkbara val som gör det möjligt att bygga det stora Europa på bästa sätt för allas och alla medlemmars intressen?
Nej.
Kommissionen fullföljer orubbligt sin bana, som om ingenting hade hänt, och som om det bara fanns en enda möjlig väg, för alltid, för att bygga Europa, nämligen federalismen.
Debatten kommer alltså att inledas på annat håll.
Den hade kunnat inledas i parlamentet.
Så har inte varit fallet, eftersom det framlagda betänkandet stöder kommissionens dogmatism, i stället för att rätta till den.
Det vill påbjuda federalism för alla.
Det sägs uttryckligt.
Det ifrågasätter inte kommissionens godtyckliga förhandsurval, mellan första och andra klassens européer, och det förordnar om en ogrundad utfrysning av Slovakien.
Det underlåter att betona att euron, om den inrättas, kommer att bli en ny och mäktig faktor för en uppdelning mellan medlemsstaterna i det nya Europa.
Det godkänner Turkiets deltagande i Europakonferensen, vilket berövar den all verklig betydelse.
Våra relationer med detta stora land förtjänar ett annat sätt att gå tillväga, än att hasta fram med ett dubbelt språkbruk, som är ovärdig alla.
Betänkandet invänder inte på något sätt mot förvanskningen av den gemensamma jordbrukspolitiken som har genomförts i smyg till förmån för utvidgningen.
Betänkandet chockeras inte över att Agenda 2000 har glömt bort Lomé och AVS-länderna.
Det är alltså i de nationella parlamenten som den verkliga debatten kommer att inledas.
Den påbörjas redan nu, eftersom vi igår, i Nationalförsamlingen, t.o.m. kunde höra den nye franske utrikesministern fråga sig, jag citerar honom: " Motsvarar Europa fortfarande de förhoppningar som vi en gång hyste om det?
Är det så att dess utformning försvagar eller stärker oss? "
Bra frågor, till vilka betänkandet från Europaparlamentet tyvärr inte ger några svar.
Det är därför som vi inte kommer att kunna rösta för det, för det är inte med de gamla federalistiska recepten som vi kommer att skapa det stora Europa.
