# ID: svediakorp-gov484211
# author: Puerta (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 491
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Det har talats och skrivits så mycket de senaste dagarna om utvidgningen och Agenda 2000, att vi löper en verklig fara att analyserna och förslagen från de europeiska medborgarnas representanter kommer bort, eller åtminstone minskar i betydelse inför allmänheten och inför gemenskapens egna institutioner.
Därför skall jag försöka göra tankarna från europeiska enade vänstern korta och lättförståeliga.
Vi har utgått ifrån de betänkanden som presenteras i dag.
Och i fallet med Colom i Navals betänkande om de finansiella perspektiven får den vår grupps godkännande.
Detta är vårt budskap: Vi säger ja till utvidgningen, vilken är det riktiga svaret på europabyggets utmaningar i denna så avgörande tid i Europas historia.
Men utvidgningen kan inte ske oberoende av de institutionella, ekonomiska och finansiella konsekvenserna.
Utvidgningen bör inte genomföras till priset av att avstå från den ekonomiska och sociala sammanhållningen mellan nuvarande unionsmedlemmar, genom en alarmerande minskning av strukturoch sammanhållningsfonderna, vars reform går mycket längre än de uttalade målen, var de skall satsas och dess effektivitet.
En regeringskonferens är nödvändig för den institutionella revisionen som inte gjordes i Amsterdam.
Det måste sägas tydligt och ett datum måste bestämmas: så snart som möjligt, omkring år 2000 och utan att vänta på att unionen uppgår till 20 medlemsstater.
Anslutningsförhandlingarna bör inledas med alla länder som uppfyller de politiska villkoren.
Eftersom inget land uppfyller de ekonomiska villkoren kan de inledande diskrimineringarna ge allvarliga följder för de berörda länderna.
Vi är mycket kritiska till frysningen av gemenskapsbudgeten med 1, 27 % av BNP som en gräns för de egna medlen.
Detta betyder utan tvivel att utvidgningen kommer att betalas av strukturfonderna.
Vi anser att Agenda 2000 ger mycket konkreta förslag i vissa sektorer inom den gemensamma jordbrukspolitiken, vid sidan av effekterna av utvidgningen, för utvidgningen får vissa effekter på den gemensamma jordbrukspolitiken.
Och detta är fallet i Agenda 2000, vad gäller de tre sektorerna nötkött, mjölk- och spannmålskvoter, där de medelhavska produkterna är bortglömda.
Agenda 2000 lägger delvis fram en andra reform av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 1992, vars bedömning borde ta hänsyn till inte enbart en förbättring av jordbrukets inkomster utan också att mer än en femtedel av arbetstillfällena har försvunnit.
En felaktig infallsvinkel på utvidgningen tillsammans med de sociala följderna av den så kallade stabilitetspakten och de nominella konvergensvillkoren, skulle kunna innebära ett allvarligt hinder för att skapa sysselsättning, såväl i medlemsländerna som i ansökarländerna.
Detta i motsättning till de förslag som nyligen har beslutats i Luxemburg.
Slutligen, utvidgningen till hela det europeiska området tvingar oss att kristallisera unionspolitiken inför faran av en möjlig omstrukturering av Europeiska unionen till ett stort frihandelsområde.
Europa av det 21: a århundradet kan inte bara vara en marknad utan också ett integrerat demokratiskt och solidariskt område.
