# ID: svediakorp-gov484205
# author: Poos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-03
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,906
# sentences: 75
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade parlamentsledamöter, mina damer och herrar!
Det är för mig en ära och ett nöje att medverka i er debatt, i egenskap av rådets ordförande.
Det tema kring vilket jag kommer att utveckla mitt inlägg, grundar sig på projektet för en förstärkt och utvidgad union, vilket uppmanar oss att ha en hög politisk ambitionsnivå.
Kommissionens meddelande om Agenda 2000 och om utvidgningen, såväl som yttrandena om var och en av kandidatländerna, är utan tvivel en av de viktigaste frågorna för vår Europeiska union.
Det luxemburgska ordförandeskapet är medvetet om att det fundamentala steg vi skall ta i Luxemburg i december har en politisk räckvidd av första rang.
Det är det vi har engagerat oss för sedan juli månad, då kommissionen lämnade sitt meddelande till rådet.
Er debatt i dag, i likhet med er resolution, kommer i sin tur att ge ett ytterst viktigt bidrag till den här debatten.
Europeiska rådet i Amsterdam drog redan i juni upp de stora riktlinjerna för vårt arbete, inför tidsgränsen i december, eftersom det uppmanade rådet att i detalj granska både kommissionens yttranden och Agenda 2000, samt att lägga fram en rapport till Europeiska rådet.
Därmed skall Europeiska rådet i Luxemburg fatta de nödvändiga besluten om hela utvidgningsprocessen, särskilt vad gäller de praktiska bestämmelserna för den inledande förhandlingsfasen, förstärkningen av den förberedande anslutningsstrategin, såväl som andra medel som kommer att göra det möjligt att förstärka samarbetet mellan Europeiska unionen och samtliga kandidatländer.
Det är dessutom meningen att Europeiska rådet skall formulera, på grundval av rådets arbeten, allmänna riktlinjer i syfte att förbereda reformen av politikområdena, särskilt jordbruks- och strukturpolitiken, samt att inrätta de framtida ekonomiska ramarna.
Rådet påbörjade alltså sitt arbete redan under juli månad.
När vi gjorde det styrdes vi av en idé, som enligt vår mening är grundläggande.
Den innebär att de två delarna - utvecklingen av unionens politikområden och utvidgningen - utgör två oskiljaktiga delar av ett helt paket.
Europeiska rådet i Amsterdam uttryckte samma idé om en helhet genom att ge rådet (allmänna frågor) ansvar för hela rapporten.
Jordbruksministrarna har gett ett mycket användbart bidrag till den.
Kommissionens dokument illustrerar för övrigt ordförandeskapets omsorg om att koncentrera alla resurser och all tillgänglig kompetens kring förberedelsen av en utvidgningsprocess som verkar bli mycket komplex.
I det avseendet vill jag tacka Europaparlamentet för dess bidrag.
Betänkandena av Oostlander och Barón Crespo, såväl som av Colom i Naval, lägger tonvikt vid de avgörande frågorna.
Idéerna som uttrycks där, i synnerhet den om att en väl fungerande union, som stärks snarare än försvagas av utvidgningen, ligger i kandidatländernas och medlemsstaternas intresse.
Den idén får vårt odelade samtycke.
Det måste sägas och förklaras, så många gånger som det är nödvändigt, att utvidgningen är en möjlighet för unionen.
Med de ord ni använder i ert betänkande: en möjlighet inte bara säkerhetsmässigt och ekonomiskt, utan också kulturellt.
Det här är mycket mer än en etapp, det är en måttstock för vår politiska ambition, och därför är det mycket viktigt att villkoren för genomförandet är de bästa och mest rättvisa för alla.
Rådet (allmänna frågor) har diskuterat det här vid fem tillfällen, även vid dess informella möte i Mondorf.
Den 24 november lade ordförandeskapet fram till rådet ett första utkast till en övergripande rapport, under eget ansvar.
Denna rapport består av tre delar.
Ett inledande not erinrar om ett antal tidsfrister, som t.ex. starten av utvidgningsprocessen sex månader efter regeringskonferensens avslutning.
En andra del ägnas de frågor som är förbundna med utvidgningen.
När det gäller de frågorna vill jag inte på förhand döma de beslut som kommer att fattas av Europeiska rådet, och jag måste erkänna för er att vissa känsliga frågor fortfarande är öppna just nu.
Men jag kan låta er ta del av den anda som har präglat rådets arbeten.
Vårt möte i Mondorf visade att alla medlemsstater var överens om att betrakta utvidgningen som en helhetsprocess, från vilken ingen kandidat skall uteslutas, och inte heller känna sig utesluten.
Var och en av kandidaterna skall behandlas på ett enskilt, objektivt och individanpassat sätt, och enligt sina egna förtjänster.
Utvidgningsprocessen kommer att avlöpa etappvis, i varje kandidatlands egen takt, beroende på graden av förberedelse.
Europaparlamentet föreslår för övrigt exakt samma sak i sitt resolutionsförslag.
Cypern och alla kandidatländer i Central- och Östeuropa kan bli medlemmar i unionen.
Utifrån den grunden arbetar vi.
Utvidgningen är mycket mer än starten av medlemskapsförhandlingarna.
Det är en mycket mer omfattande process.
När det handlar om att göra alla kandidatländer redo för att ansluta sig till unionen, är förhandlingsstarten bara en av den här processens beståndsdelar.
Europakonferensen, förstärkningen av den förberedande anslutningsstrategin, ministermöten mellan medlemsstaterna, unionen och kandidatländerna, såväl som den regelbundna granskningen av de framsteg som kandidaterna gör, är andra delar av den här processen.
Det är absolut nödvändigt att vi under de kommande åren koncentrerar våra insatser för att både göra kandidatstaterna redo för att ansluta sig till unionen och för att förbereda unionen för en utvidgning med bra villkor.
Som ni väl vet är det ingen av kandidaterna i Central- och Östeuropa som till fullo uppfyller samtliga kriterier just nu.
Det är därför nödvändigt att dra så stora fördelar som möjligt av den förberedande anslutningsperioden.
För det ändamålet kommer partnerskap för anslutning att upprättas för alla kandidatländer i Central- och Östeuropa, i syfte att uppbåda alla former av ekonomiskt stöd till de här länderna.
Vi hoppas att bidraget till anslutningsförberedelsen kommer att öka väsentligt fr.o.m. år 2000.
Det är också lämpligt att inleda gemenskapsprogram och byråer för kandidatländerna, så att de kan bekanta sig med unionens politikområden och arbetsmetoder.
Rådet har också gjort en positiv bedömning av kommissionens förslag om att Phare skall grundas på framtida medlemskap, genom att ställa upp två prioriterade mål: förstärkningen av den administrativa och rättsliga kapaciteten samt investeringar som är förbundna med upptagandet och tillämpningen av regelverket.
Rådet diskuterar också definitionen av en särskild förberedande anslutningsstrategi för Cypern, som riktas in på öns egna behov.
En viktig del av processen är granskningen av de framsteg som medlemsländerna gör på vägen fram till medlemskapet, med hänsyn till Köpenhamn-kriterierna.
Varje år skall kommissionen och rådet lägga fram en rapport om granskningen av varje medlemsland, och det redan innan nästa års slut.
Kommissionens rapporter kommer att utgöra grund för Europeiska rådet när det skall fatta beslut om hur medlemskapsförhandlingarna bör ledas eller om de skall utsträckas.
Tidpunkten för anslutning av de olika kandidaterna kommer i huvudsak att bero på vars och ens respekt för Köpenhamns-kriterierna och på unionens förmåga att ta in nya medlemmar.
Tidigare förhandlingsstart medför inte att man prioriteras för medlemskap.
Beslutet att inleda förhandlingar, i enlighet med det förfarande som anges i fördragets artikel O, medför inte att förhandlingarna avslutas samtidigt.
Jag vill påminna er om att förhandlingarna kommer att föras mellan de femton medlemsstaterna och varje kandidatland individuellt.
Nu skulle jag vilja gå in på frågan om Europakonferensen.
Även om de flesta är överens om att det är lämpligt att ha en multilateral ram för dialogen mellan de femton medlemsstaterna och de länder som ännu inte är medlemmar av unionen, i syfte att diskutera horisontella frågor av gemensamt intresse, så är det rådets sak att besluta om den här konferensens sammansättning och mandat.
Turkiet som utan tvekan kan bli medlem, men som just nu inte uppfyller de politiska villkoren, borde ha en plats när vi generellt sett griper oss an utvidgningen.
Den tredje delen av utkastet till ordförandeskapets rapport rör slutligen utvecklingen av unionens politikområden och den framtida finansiella ramen.
När det gäller den delen anser jag att det är särskilt viktigt att betona att det inte är reformbeslut som skall fattas i Luxemburg.
Som jag påminde om alldeles nyss skall Europeiska rådet bedöma när det är lämpligt, i de fall det bedömer det nödvändigt, att formulera allmänna riktlinjer som kommissionen kan använda som utgångspunkt för att lägga fram sina förslag under 1998.
Sedan kommer rådet att fatta nödvändiga beslut.
På grundval av de förslag som lades fram i juli, har det varit rådets uppgift att ta fram grundläggande frågor för framtiden som det är viktigt att rådet uttalar sig om.
Det är av största vikt att försäkra sig om att de nödvändiga jordbruksreformerna, som skall genomföras inför utvidgningen, bidrar till att befästa vårt gemensamma projekt för en starkare och mer solidarisk union, genom att å ena sidan ta hänsyn till krav på konkurrensförmåga och å andra sidan till en egen identitet kring begreppen balans och kvalitet samt en harmonisk och miljövänlig utveckling av landsbygden.
När det gäller den ekonomiska och sociala sammanhållningen kommer det att vara nödvändigt att på EU-nivå förse sig med förnyade och mer effektiva instrument, som är mer rationella och öppnare, för att vi skall kunna garantera att insatserna för sammanhållningen mellan unionens medlemsstater kan fullföljas.
Både när det gäller den inre och den yttre politiken blir det på samma vis nödvändigt att fastställa prioriteringar, med respekt för fördragets bestämmelser, för att kunna föreslå ett verkligt gemensamt projekt för de länder som imorgon kommer att vara unionens medlemmar.
Till sist står det klart att utvidgningen och reformen av politikområdena kräver att vi redan nu tar itu med revideringen av budgetplanen för perioden 2000-2006, genom att komma ihåg att det är nödvändigt att finna en balans mellan nya behov, som blir ett resultat av utvidgningen, och principen om finansiell återhållsamhet, förutan vilken man inte kan föra någon bra politik.
I går analyserade Coreper den del av rapportutkastet som innehåller detaljerade förslag, förslag som framfördes av delegationerna då kommissionens förslag om vart och ett av politikområdena och den framtida finansiella ramen granskades närmare.
Den här delen kommer att underställas rådet (allmänna frågor) den 8 december, för övrigt tillsammans med hela rapporten.
Nu består rådets arbete i att med det här som grund fastställa de delar som Europeiska rådet skall formulera allmänna riktlinjer om.
Europaparlamentets bidrag till det här reflexionsarbetet är mycket användbart och det kommer att fogas samman med våra överläggningar.
För att avsluta - herr ordförande, ärade ledamöter, mina damer och herrar - tillåt mig att än en gång betona det exceptionella och komplexa i den utvidgningsprocess som vi har satt igång.
Den är ytterst viktig för de länder som har lämnat in en ansökan om att träda in i unionen och som har förväntningar som vi inte kan svika.
Det är en komplex process för själva unionen, som måste förse sig med medel för att möta den här utmaningen, genom att förstärka sin solidaritet, genom att förstärka effektiviteten i sina politikområden och sin egen identitet på den internationella scenen.
(Applåder)
