# ID: svediakorp-gov484174
# author: Novo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 967
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, fru kommissionär, kära kolleger!
I augusti hade jag möjlighet att iaktta att regeringsmyndigheterna och Kap Verdes olika ekonomiska sektorer, som jag då också hade möjlighet att tala med, är mycket intresserade av en förnyelse av fiskeriavtalet med Europeiska unionen.
Förnyelsen av detta avtal är uppenbarligen också mycket fördelaktigt för gemenskapsflottan, eftersom det medger att spanska, franska och portugisiska fartyg kan fortsätta bedriva verksamhet med fångst av vandrande arter, framför allt tonfisken.
Avtalet ger en betydande ökning av antalet licenser, som fördelas på 37 för notfartyg för tonfiskfiske (plus 14 enheter), 36 fartyg för tonfiskfiske med spö och lina och ytliggande långrev (plus 19 enheter) och ändå behåller de tre licenserna för fiske med bottenliggande långrev.
Denna ökning av licenser ger emellertid ingen relevant ökning av fångstkapaciteten, som bibehålls på runt 5 000 ton per år.
Detta faktum som går uppenbart emot ökningen av licenser, rättfärdigas av behovet av att fartygen måste följa fiskens koncentrationer och förflyttningar, vilket tvingar dem att ofta gå in och ut ur Kap Verdes teritorialvatten.
Den globala belastningen för detta nya avtal ger också, i relevanta eller minimala ökningar, en ekonomisk kompensation på 1, 086 miljoner ecu (plus 2, 1 % jämfört med föregående avtal), tilldelning för tekniska och vetenskapliga program till ett värde av 267 440 ecu (plus 2, 1 %) och finansiering av studie- och utbildningsstipendier till ett värde av nästan 178 000 ecu eller (plus 0, 5 %).
Jag ger i mitt betänkande ett otvetydig stöd till förnyelsen av fiskeriavtalet mellan Europeiska unionen och republiken Kap Verde.
Denna min inställning, denna min rekommendation motiveras av att man här i dag insisterar på vissa frågor som kan förbättra tillämpningsramen för avtalsprotokollet, oavsett om det gäller på kort eller medellång sikt.
Å ena sidan måste man insistera på att gemenskapsflottan, utan undantag, jag insisterar på utan undantag, positivt besvarar alla krav från de kapverdianska myndigheterna vad gäller lokala observatörer ombord, vilkas antal, olyckligtvis och av skäl vi alla känner till, inte är tillräckligt för att täcka alla verksamma gemenskapsfartyg.
För det andra är det väsentligt att påminna gemenskapens skeppare och redare om skyldigheten att i tid lämna in fångsdeklarationer till de kapverdianska myndigheterna.
Detta skall göras enligt exakt samma förfarande och tillsammans med övriga behöriga nationella myndigheter.
För det tredje måste man insistera på att gemenskapsredarna bidrar med leveranser till konservenheter som nyligen uppförts på Kap Verde.
Detta måste göras till en etisk skyldighet inom en obligatorisk skyldighet, desto mer eftersom sådana leveranser av råvaror kan bearbetas till kostnader som fastställs av den internationella marknaden.
För det fjärde skulle det vara önskvärt att utveckla samordningen med andra sektorer under kommissionen, framför allt med de som ägnar sig åt utvecklingsbistånd, för att möjliggöra införande av system för automatisk uppföljning av flottorna.
Detta system skulle dessutom kunna användas på andra länder i denna sub-afrikanska region än på Kap Verde.
Detta investeringsområde är så mycket viktigare eftersom detta parlament särskilt insisterar på ett ansvarsfullt agerande inom fisket och eftersom de kapverdianska myndigheterna också helt korrekt, vilket jag kunnat bekräfta direkt på platsen, använt de specifika finansiella tillgångar som i avtalet avsatts för program för teknisk utveckling och forskning.
De lagstiftningsförslag som jag slutligen presenterade i mitt betänkande, och som antogs av fiskeriutskottet, syftar till att förbättra formuleringarna mellan kommissionen och parlamentet i frågor rörande fiskeriavtal.
Det är, fru kommissionär, viktigt att kommissionen en gång för alla övergår till att presentera tillämpningsrapporter för avtalen och om situationen för de lokala fiskebestånden i god tid innan respektive protokoll upphör att gälla, för att göra det möjligt för Europaparlamentet att uttala sig därom innan respektive förnyelse.
Herr ordförande, kära kolleger!
Detta betänkande skall införas i en gemensam debatt om flera förslag avseende fiskerisektorn.
Så är fallet med förnyelsen av fiskeriavtalen med Guinea Bissau för fyra år och med Ekvatorialguinea och Elfenbenskusten, bägge för tre år.
Jag har naturligtvis några korta synpunkter på dessa avtal.
Villkoren i protokollet med Ekvatorialguinea gör mig mycket orolig, huvudsakligen ett tonfiskefiskeavtal, men som ökar fiskemöjligheten med nästan 50 % och ökar antalet tillgängliga licenser från 53 till 68 trots att det tydligt klargjorts att kontroll- och övervakningsmöjligheterna är begränsade, att finansieringen av forskningsprogram väsentligt minskar och att territorialhavet tillåts som fiskezon förutom de fyra sjömilen.
Detta är en enligt min uppfattning oacceptabelt.
Det verkar inte vara på samma sätt med avtalet med Elfenbenskusten, ett avtal som också huvudsakligen berör tonfiskfisket och där det endast gjorts en liten ökning av fiskemöjligheterna och licenserna, där man möjliggör en relevant ökning av den globala tilldelningen för utbildning och stipendier, övervakning och program för teknisk utveckling och forskning.
I fiskeriavtalet med Guinea Bissau, som är det äldsta, mest omfattande och mångsidiga av de avtal som i dag debatteras och gav Spanien, Italien och Portugal fiskemöjligheter på upp till 9 600 bruttoton årligen för räkfisket, föreslås en mängd på 3 000 bruttoton för bläckfiskfisket per år som Spanien och Italien får utnyttja, och fastställer ändå möjligheter att utfärda upp till 89 licenser för tonfiskfiske.
Med undantag av det redan omtalade avtalet med Ekvatorialguinea, vars protokoll förefaller oss avvika från de grundläggande principerna om resursernas bevarande, som för länge sedan antogs av detta parlament och som medger drift i vatten som borde vara exklusivt reserverade för de lokala fiskarna, röstar vår grupp ändå för övriga texter.
