# ID: svediakorp-gov484171
# author: Imaz San Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 766
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag tänker koncentrera mig på betänkandet om avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissau som omfattar perioden juni 1997 till juni 2001.
Jag vill börja med en utvärdering av detsamma.
Vi har här ett positivt avtal som inryms i unionens filosofi för fiskeavtalen.
Vi har en gemensam marknad i Europa som har underskott på fisk varför fiskeavtalen bidrar till att balansera konsumtionen i förhållande till de egna resurserna.
Avtalen ger också fiskemöjligheter för gemenskapsflottan, som har en överkapacitet i förhållande till de egna resurserna i gemenskapsvatten.
Ur denna synvinkel ger avtalen dessutom ekonomiska alternativ för gemenskapsflottan och bidrar på ett betydelsefullt sätt till bibehållande av direkta eller indirekta arbetstillfällen, vilket är viktigt i en tid då ett toppmöte om sysselsättningen hålls i Luxemburg, i en tid då vi anstränger oss för att rikta in all gemenskapspolitik på att skapa sysselsättning.
Och å andra sidan bidrar det även till en alternativ ekonomi för regioner och kommuner som har reella svårigheter att variera sin ekonomiska struktur, varför detta försäkrar överlevnaden för dem.
Allt detta uppnår fiskeavtalen till en relativt låg kostnad för gemenskapens kassakisto, r om vi jämför med vad som ges ur den europeiska budgeten för andra områden med ekonomisk verksamhet.
Vi skall inte heller glömma att dessa avtal i många fall dessutom bidrar till åtgärder för utvecklingssamarbete i de lokala samhällen där fiskeresurserna utnyttjas.
Allt detta naturligtvis med en filosofi av respektfullt utnyttjande för bevarande av dessa egna resurser.
Det avtal vi i dag skall godkänna rättar sig efter dessa förutsättningar.
Och för att gå in på de konkreta punkterna i avtalet finns det flera aspekter att lägga tonvikten på.
För det första att fiskemöjligheterna anpassas till den verkliga utnyttjandegraden av de volymer som förhandlades fram i det föregående protokollet.
Således har räktrålarna nu en kapacitet på 9 600 BRT per år i stället för 8 800 tidigare.
Och vad gäller bläckfiskfartygen minskar deras bruttoregisterton från 4 000 till 3 000 BRT per år.
Allt detta i överensstämmelse med tidigare utnyttjandegrad.
Avtalet förutsäger dessutom att om tillståndet för resurserna i fråga tillåter det får fiskemöjligheterna i nämnda segment ökas samtidigt som den ekonomiska kompensationen naturligtvis ökas proportionellt med fångsten.
För tonfiskfartygens del ökar fiskemöjligheterna anmärkningsvärt med 26 till 37 vad- / notfartyg och från 16 till 52 fartyg för spöfiske med fasta linor och för fiske med flytlinor med tanke på den högre utnyttjandegrad som de hade i det tidigare protokollet.
Det är således ett bra avtal som anpassas till uppfyllandegraden i avtalet och till det tidigare protokollet och ökar dessutom fiskemöjligheterna för gemenskapsflottan.
Dessutom blir den ökade ekonomiska kompensationen rimlig, från 6, 35 till 8, 5 miljoner ecu om året, på grund av de tidigare kommenterade ökningarna av fiskemöjligheterna.
Fartygsägarna har också en liknande kostnad som den tidigare perioden med en liten ökning av avgifterna från och med protokollets fjärde tillämpningsår.
Jag vill dessutom understryka att kostnaderna för avtalet kompletteras med budgetposter som går till ett vetenskapligt program för förbättring av resurserna, stipendier för vetenskaplig, teknisk och ekonomisk utbildning i fiskenäringen, förutom program för det småskaliga fisket och program för havsövervakning.
Kort sagt, en satsning på lämplig kontroll av resurserna, och ett samarbete med de lokala samhällena för utvecklingen av det småskaliga fisket.
För att komplettera denna ytliga beskrivningen av avtalet, vill jag lägga till skyldigheten att anställa lokala sjömän i en viss proportion, liksom närvaron av observatörer från Guinea-Bissau, vars uppgift är att kontrollera att fiskerinormerna uppfylls.
Kort sagt, ett avtal som också tjänar till samarbete och som respekterar övervakningen, kontrollen och bevarande av resurserna.
Därför yrkar jag på bifall för avtalet, och vill dessutom gratulera Europeiska kommissionen för de förhandlingar som genomförts.
Jag vill avsluta med en reflektion om förfarandet.
Parlamentet måste försvara och använda sina befogenheter, alla dessa, inklusive de budgetmässiga.
Men det skall inte hindra att Europeiska kommissionen inleder förhandlingar om förnyelse av avtal eller tillämpning av dessa.
Det är en annan sak att vi begär att få ge vårt utlåtande innan det godkänns och dessutom på ett sådant sätt att Europaparlamentets agerande inte påverkar flexibiliteten som den fleråriga tillämpningen av dessa avtal kräver.
Därför ber jag ledamöterna att ha detta i åtanke när det är dags för omröstning om ändringsförslagen till lagförslaget, och dessutom yrkar jag på bifall till betänkandet i sin helhet.
