# ID: svediakorp-gov484108
# author: Jöns (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 963
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Socialfondsförordningen löper visserligen ut först 1999, men ändå går förberedelserna för den nya förordningen redan på högvarv.
Kommissionen har förklarat att den i januari, kanske redan i december, kommer att lägga fram sina förslag.
Om vi alltså vill att kommissionen före sitt beslutsfattande skall veta vad denna kammare förväntar sig av en ny förordning, då måste vi säga det till den nu, och inte först i december eller i januari.
Därför har alltså socialutskottet och även min grupp tryckt på för att man skall konferera om initiativbetänkandet redan i dag, och jag måste säga, att jag verkligen gläder mig åt att vi gemensamt lyckats med det, trots alla tekniska svårigheter som vi haft.
Det handlar här i dag inte om den Europeiska socialfondens vara eller inte vara.
Fonden står inte alls till disposition, utan det handlar om att anpassa fonden till förändringarna på arbetsmarknaden, och det handlar om att uppnå förenklingar av det tekniska förfarandet.
Det handlar alltså inte om en grundläggande reform, det handlar snarare om en revision av socialfonden.
De viktigaste punkterna är för det första att vi vill bibehålla den övergripande finansieringen ur socialfonderna.
Det är mycket viktigt.
Men därutöver vill vi starkare än förut hålla de regioner under armarna, där arbetslösheten är särskilt hög.
För det andra pläderar vi dessutom för ett gemensamt övergripande mål för de hittillsvarande målen 3 och 4.
För att förenkla planering och förvaltning vill vi alltså sammanfatta åtgärder för bekämpning av arbetslöshet och åtgärder för en förebyggande arbetsmarknadspolitik, alltså åtgärder för människor som hotas av arbetslöshet, i ett målområde.
Vi vill för det tredje obetingat hålla fast vid socialfondens dubbla uppgifter, dvs. vi vill också i framtiden kortfristigt höja sysselsättningschansen för arbetslösa och människor som hotas av arbetslöshet genom kvalificeringar som är nära förbundna med arbetsmarknaden.
Men vi vill även - och det är också mycket viktigt för oss - ge riktad hjälp till människor som är hotade av socialt utanförskap.
Även de måste långfristigt få chansen till en arbetsplats.
Vi vill helt avsiktligt också här hålla fast vid åtgärder för kvinnor och ungdomar utan arbete, vid åtgärder för handikappade människor och för långtidsarbetslösa.
För det fjärde vill vi slutligen att socialfonden sätter upp en helt ny utmaning för sig.
Den borde i ökad omfattning hjälpa arbetslösa, och av arbetslöshet hotade människor, som är 45 år och äldre.
Deras kvalifikationer är nämligen i regel föråldrade, och framför allt erbjuder de flesta nationella systemen inte längre några nya yrkeschanser för dem.
Här gäller det i själva verket att fylla en ny lucka genom åtgärder från socialfonden.
Även tekniska frågor ligger oss varmt om hjärtat.
Kritiken av Europeiska socialfondens utnyttjande av medel, på försenade betalningar och på höga administrativa kostnader är bekanta, revisionsrätten framhäver det alltid på nytt.
Vi föreslår därför först och främst att betalningarna skall förbättras.
Det skall ske genom att medlen från socialfonden till medlemsstaterna inte längre som hittills betalas i tre omgångar, utan i ett enda årligt belopp.
Det skulle avsevärt förenkla administrationen.
Men dessutom måste medlemsstaterna naturligtvis å sin sida säkerställa, att betalningsvägarna och betalningsfristerna verkligen förkortas, när medlen vidarebefordras till de slutliga mottagarna.
För det andra föreslår vi en omfördelningsmekanism, så att det äntligen blir slut med att vi under flera år skjuter oanvända socialfondspengar framför oss.
Det betyder, att om vi efter det tredje och efter det sjätte året av finansieringsperioden skulle fastställa, att medlen inte är fullständigt bundna, så vidtar en omfördelning av pengarna.
Det betyder att de oanvända pengarna först företrädesvis lämnas till andra regioner i samma medlemsstat, men också till andra medlemsstater.
Villkor för mottagarna av dessa tilläggsmedel är att de naturligtvis helt och hållet måste ha uttömt sina egna socialfondsmedel, och de måste naturligtvis också ha genomfört kvalitativt bra projekt.
Men för att dessa tilläggspengar också snabbt skall kunna bindas, för endast i så fall är det någon mening med denna omfördelningsmekanism, bör de starkast missgynnade regionerna, alltså våra mål 1-regioner, kunna få upp till 90 % av åtgärden finansierad, och de andra regionerna upp till maximalt 70 %.
Det betyder i klartext att den som inte på avsett vis binder medlen till egen kompletterande finansiering, i framtiden måste räkna med finansiella sanktioner.
Den som däremot satsar medlen klokt, den kommer att belönas.
Nationellt kravtänkande bör enligt vår åsikt följaktligen inte ha någon chans längre i framtiden.
För det tredje: En finansieringsperiod på sju år är mycket lång.
Här föreslår vi, att man till att börja med sätter in 5 % av socialfondsmedlen i reserven.
Denna reserv skulle komma till användning först under de sista tre åren.
Med dem skulle en behovsanpassning finansieras.
Därigenom skulle man helt visst även ta hänsyn till medlemsstaternas medelfristiga utnyttjande av medlen.
Slutligen kräver vi äntligen en bättre utvärdering under alla faser av planering och genomförande, för att kunna bedöma projekten mer sakkunnigt.
Men allt detta är bara meningsfullt, om medlemsstaterna i god tid godkänner de nya strukturfondsförordningarna och därigenom också socialfondsförordningen.
Ty det förflutna har verkligen lärt oss att medlemsstaterna behöver ett år på sig för att ställa in sig med sin planering på de nya bidragskriterierna.
Skulle det nu i sämsta fall inte fungera med ett godkännande av förordningen i rätt tid, så föreslår vi, att man inför ett övergångsår.
(Applåder)
