# ID: svediakorp-gov484020
# author: Van den Broek (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 665
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Tack till de som haft ordet.
Låt mig börja med att konstatera att förhastade slutsatser just nu även måste undvikas i det avseendet att de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet har klargjort att de hoppas, och de uttalar det hoppet, att det initiativ från Ryssland som välkomnades av dem alla, skall leda till att Bagdad kommer att tillåta Unscom att återvända i sin ursprungliga sammanställning och återuppta sin verksamhet.
Med andra ord måste vi naturligtvis först invänta hur Bagdad kommer att reagera innan lättnaden kan vara fullständig.
För det andra så håller jag med de som sagt att det här i första hand är ett ansvar som gäller medlemmarna i säkerhetsrådet.
Det är helt riktigt.
Men när det rör sig om saker som gränsar till krig och fred då är det också självklart för kommissionen att vara med när parlamentet vill ta upp frågan, varvid kommissionen för övrigt inte gör anspråk på några som helst befogenheter i detta fall men gärna vill delta i detta tankeutbyte.
Jag håller med om det som sagts att i första hand sådana uttalanden naturligtvis även kan komma från Europaparlamentet, från ministrar och från kommissionen, att det måste vara och förbli samstämmiga uttalanden, att resolutioner från säkerhetsrådet är till för att verkställas utan kompromisser och att det inte går att förhandla om detta.
Även de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet var från början överens om det budskapet.
Om det verkade som att det fanns vissa skillnader mellan dem i bedömningen av vilka medel som skulle användas för att nå fram till målet så är det riktigt, men då säger jag på nytt att det i sig är tillfredsställande att de fem nu ändå kommit fram till ett gemensamt initiativ och nu tydligen väntar på ett svar från Bagdad.
Mycket viktigt i sig.
Vilket det möjliga förhållandet varit mellan den här konflikten och läget i Israel, respektive den amerikanska inblandningen i detta och vidare de arabiska staternas hållning, vilka Madeleine Albright nyligen besökt, är för oss utomordentligt svårt att avgöra.
Det är säkerligen rätt att krisen i Irak var och är desto mer oroväckande eftersom naturligtvis hela situationen i Mellanöstern just nu är ordentligt spänd då hela fredsprocessen i Mellanöstern nu befinner sig i en allvarlig stagnation.
Det är i alla fall redan i sig värt besväret att konstatera att även Förenta staterna, den amerikanske presidenten, den amerikanske utrikesministern uttalar sig öppet om detta, i det avseendet att de oroar sig mycket över att Israels omedgörlighet inte heller direkt bidrar till de framsteg som så väl behövs i den processen.
Med avseende på den humanitära hjälpen.
Min kollega, fru Bonino har via ECHO ställt ytterligare tio miljoner ecu till förfogande för humanitär hjälp för perioden fram till augusti nästa år.
Jag håller med de som säger att där det är tal om mänsklig nöd är det i första hand Saddam Hussein själv som är ansvarig för det, eftersom anskaffandet av tillräckliga humanitära medel också är beroende av säkerhetsrådets resolutioner, men att det finns särskilt en resolution från säkerhetsrådet som klargör att två miljarder i olja per sex månader får exporteras för att mat och mediciner skall kunna importeras med de medlen.
Jag tror, med andra ord, alltså inte att den internationella gemenskapen bär något ansvar för eventuell mänsklig nöd.
Jag vill för övrigt påpeka att även när det handlar om norra Irak där det humanitära läget är speciellt, och där också Europeiska unionen försöker bringa lindring, stöter man ibland på svåra hinder på grund av den kurdiska situationen och särskilt den turkiska inblandningen över gränsen i norra Irak, vilket även försvårar tillförseln av varor genom Turkiet.
Ordförande, jag skulle gärna vilja avsluta här.
Jag tackar återigen parlamentet för tillfället att utbyta tankar om detta ämne.
