# ID: svediakorp-gov484005
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 357
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Nassauerbetänkandet om prioriteringar för samarbetet i rättsliga och inrikes frågor återger Europaparlamentets sedvanliga kliché om den fria rörligheten, som, påstås det, inte skulle existera i unionen så länge den minsta form av personkontroll förekommer vid de inre gränserna.
Denna idé har vi redan fått lida mycket för, och den kommer att orsaka oss än mer lidande i framtiden om Amsterdamfördraget ratificeras, eftersom artikel B i den nya avdelningen 3a, i gemenskapsdelen, föreskriver att rådet inom fem år skall besluta om åtgärder " som, i enlighet med artikel 7a, syftar till att garantera att det inte skall förekomma några personkontroller, vare sig det handlar om unionens medborgare eller om personer från tredje land, då de passerar en inre gräns ".
Som vanligt försöker det federala Europas förkämpar få folk att tro att det enda som begärs av det är att ett redan fattat beslut skall tillämpas, och att de, juridiskt och moraliskt, inte hade något handlingsutrymme.
Men i realiteten stämmer det inte alls, för artikel 7a har aldrig sagt att den fria rörligheten medför frånvaro av kontroll, och ännu mindre att den också skulle gälla för personer från tredje land.
Dessutom ställer Amsterdamfördraget, nämnda artikel B, inte upp några förberedelser för avskaffandet av personkontrollerna vid de inre gränserna.
Det är endast i artikel A som det erinras om följdåtgärder, men den artikeln gäller ett annat juridiskt problem, införlivandet av Schengen-avtalet, och ingenstans nämns att dessa villkor, som för övrigt tas upp på ett mycket underförstått sätt, skulle utgöra förberedelser.
På så sätt riskerar Europas folk än en gång att befinna sig i en fälla, fångade av en Europeisk union som uppfyller den objektiva funktionen att smula sönder deras försvar, då dess mål borde vara att förstärka dessa.
Den här fördärvliga utvecklingen för de europeiska institutionerna, som ständigt verkar mot sina egna intressen, bör genast vändas, först och främst genom att Amsterdamfördraget avslås.
Annars kommer vi att förlora Europa.
