# ID: svediakorp-gov483997
# author: Deprez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 329
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Varje förståndig människa kan bara chockeras över hur långsamt Europeiska unionens medlemsstater har tagit itu med att slå samman sina krafter och samordna sina åtgärder och förfaranden i kampen mot den organiserade brottsligheten.
Globaliseringen av ekonomin och de finansiella kretsloppen gör det möjligt för operatörerna - inbegripet de mest kriminella - att återanvända, dvs. att utan problem och utan kontroll tvätta, de kolossala vinster som kommer från de mest skilda slag av handel: prostitution, droger, vapen.
Som var och en vet har kommunismens sammanbrott i Central- och Östeuropa gynnat framväxten av de mest varierande former av gangstermetoder, utpressning och korruption.
Den fria rörligheten för personer och kapital inom unionen, i samverkan med teknikens utveckling, har fått gränserna att upphävas för alla, inbegripet för de kriminella, vilket på så sätt främjar all slags handel: bilar, droger och människor.
Hur kan man under dessa omständigheter tro att renodlat nationella juridiska, rättsliga och polisiära system kan bemöta den mångfacetterade grova brottsligheten, som till råga på allt blir mer och mer organiserad?
Hur kan man acceptera de otroliga dröjsmålen som fortfarande är en betingelse vid begäran om information eller samarbete mellan olika länders domstolar?
Hur kan man acceptera att Europol-konventionen ännu inte har ratificerats av alla signatärländer?
Det är därför jag gläder mig åt att Europeiska rådet i Amsterdam, den 17 juni i år, antog ett handlingsprogram för bekämpandet av den organiserade brottsligheten.
Det är ett första steg i rätt riktning.
På samma sätt vill jag välkomna Europarådets insatser för att nå fram till en konvention mot den organiserade brottsligheten som härjar på de internationella marknaderna.
Om det finns ett enda område där unionen måste ge prov på sin förmåga att bemöta medborgarnas legitima önskningar, så är det området för personlig och materiell säkerhet.
Ett anfrätt Europa har ingen framtid.
Det är brådskande.
