# ID: svediakorp-gov483966
# author: Nassauer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 635
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Debatten om rätten och de inrikespolitiska prioriteringarna rör sig denna gång på en något förändrad nivå, eftersom den inte förs enbart på grundval av det fortfarande gällande Maastrichtfördraget, utan samtidigt har utkastet till Amsterdamfördraget för ögonen.
Därför siktar ju också - helt och hållet förståeligt - rådets resolutionsförslag på tidpunkten för Amsterdamfördraget som slutpunkt för denna prioriteringslista.
Jag skulle, rådsordförande Fischbach, jämväl vilja uppmana till granskning av om man inte skulle kunna bibehålla den vanliga årsfristen för granskning av dessa prioriteter, om det skulle visa sig att tidpunkten för ikraftträdandet av Amsterdamfördraget låter vänta på sig.
Ty som den föregående debatten har visat, är detta ett område av tilltagande vikt för hela Europeiska unionen.
Den första slutsatsen måste vara att man intensivt måste fortsätta med arbetena på detta område, trots det hotande Amsterdamfördraget.
Visserligen kommer man att råka på de svårigheterna, att man, förnuftigt nog, genast måste sikta på Amsterdamfördragets nya rättsinstrument, eftersom man eventuellt måste företa förändringar efter ikraftträdandet.
Ni har, herr rådsordförande, och detta förtjänar uttryckligen att framhävas, mycket ärligt och i mycket god tid, hållit Europaparlamentet underrättat om Ert arbete.
Ni har kommit med det glädjande förslaget, att Europaparlamentet redan med föregripande av Amsterdamreglerna principiellt skall höras, och inte enbart i verksamhetens viktigaste aspekter.
Vi har förstått att uppskatta detta mycket väl.
Men jag vill nu också göra ett påpekande adresserat till oss själva: Vi måste bemöda oss om att organisera våra tidsfrister så att vi inte fördröjer förfarandet.
Jag vill göra ett andra påpekande.
Med Amsterdam kommer vi att ha betydligt större lagstiftande rättigheter.
Jag tror att vi måste ägna mer uppmärksamhet åt kvaliteten i våra lagstiftande texter, än som hittills varit fallet.
När jag till exempel tittar på parlamentets ändringsförslag till lagstiftande texter, så leder de i regel alltid till en närmast dramatisk förstoring av ursprungligen förhållandevis knappa och precisa texter.
Detta uppstår genom mycket god politisk vilja, men med det resultatet att texterna blir långa, oöverskådliga och oförståeliga, vilket ju alltid blir ännu tydligare hos oss på europeisk nivå.
Kort sagt, vi åstadkommer med detta förfarande ett bidrag till floden av normer och en svårförståelighet i lagen, vilket vi i andra sammanhang beklagar.
Vi måste vara noga med att också våra lagstiftande texter blir knappare och mer precisa.
Jag vill nu ägna mig åt några detaljer i prioriteringslistan.
Herr rådsordförande!
Det vore bra, om en ny prioriteringslista kunde säga någonting om, vad som hänt med de gamla prioriteringarna.
Lite resultatkontroll skulle vara bra för alla deltagande.
Man kunde skriva in vad som uppnåtts och vad som inte uppnåtts, och av vilka orsaker något inte uppnåtts.
I den frågan har vi tyvärr anledning att om och om igen visa på att fri rörlighet för personer i Europeiska unionen inte uppnåtts i den i fördraget fastställda omfattningen.
Kommissionen har under tiden gjort sina hemläxor i form av Monti-direktiven.
Det är nu rådets sak att finna ett svar på kommissionens förslag.
Den tredje punkten: Vi har just ägnat oss åt det rättsliga nätet.
Det är det hittills enda lagstiftande uttrycket för det område för frihet, säkerhet och rättvisa, som vi alla gemensamt vill ha.
Det måste vara möjligt att bygga ut detta nät nu med kännbar verkan för medborgarna.
Europol kommer förmodligen igång nästa år och kommer att kunna ta upp sitt arbete.
Sedan får utvecklingsarbetet mot nya nivåer för Europol inte stå tillbaka.
Det ber vi er om, herr rådsordförande!
