# ID: svediakorp-gov483952
# author: Reding (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 438
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Trots de luckor som föredraganden avslöjar bör vi ställa oss positiva till handlingsprogrammet mot den organiserade brottsligheten, som när allt kommer omkring syftar till att agera mot en typ av brottslighet som tilltar i omfattning tack vare utvecklingen av den inre marknaden.
För det gäller att den fria rörligheten för personer, varor och kapital inte skall gynna, utan vår vetskap, en inre marknad för droger, bedrägerier, prostitution, illegal vapenhandel, människohandel, penningtvätt ... jag räknar inte upp fler.
Att en juridisk definition av begreppet internationell brottslighet harmoniseras, om inte introduceras, i alla nationella strafflagar, verkar för mig vara en nödvändig förutsättning för att ett sådant handlingsprogram skall kunna verkställas på ett bra sätt.
För hur kan man planera att organisera en effektiv kamp mot en fiende som är dåligt definierad, dåligt identifierad?
Borde man dessutom inte först bättre utnyttja befintliga medel, innan man tänker ut nya metoder för att kämpa mot den organiserade brottsligheten?
Betänkandet förespråkar mycket riktigt att man skall prioritera förbättringen av samarbetet mellan medlemsstaterna.
Medlemsstaterna har ännu inte undertecknat de existerande konventionerna om bestraffning och tillnärmning av straffrättsliga förfaranden, och utnyttjar inte alla möjligheter som de här konventionerna ger, genom att åberopa hänsynstaganden till den nationella suveräniteten.
På det område där resultaten visar sig vara otillräckliga, trots ett förstärkt samarbete, behövs en harmonisering.
I det här fallet borde man planera för en successiv tillnärmning av medlemsstaternas straffrättsliga bestämmelser och ett fastställande av miniminormer.
Det är uppenbart att förbrytarna som är delaktiga i den organiserade brottsligheten drar maximal nytta av motsägelserna mellan de olika systemen, och av medlemsstaternas betänkligheter inför att samarbeta.
Det är alltså hög tid att kampen mot den här typen av ständigt stigande brottslighet samordnas på europeisk nivå.
Handlingsprogrammet som har lagts fram för oss utgör ett steg i rätt riktning.
För övrigt har två betänkanden redan betonat nödvändigheten av en förstärkt åtgärd: Schulzbetänkandet om skyddet av barn mot sexuellt utnyttjande och Redingbetänkandet om kampen mot terrorismen.
Trots de intressanta framsteg som Amsterdamfördraget innehåller, är samarbetet mellan ordningsmakterna och de straffrättsliga systemen långt ifrån tillfredsställande, eftersom framstegen alltför ofta stöter på hänsynstaganden till den nationella suveräniteten.
Man glömmer att frånvaron av ett effektivt samarbete på unionsnivå inte gagnar medborgarna, utan endast de kriminella.
Bara när vi förstår att antalet nationella problem som nu endast kan lösas på europeisk nivå ökar, bara då kan vi verkligen kämpa effektivt mot den organiserade brottsligheten.
