# ID: svediakorp-gov483947
# author: Schmid (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 641
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Det är bra, att vi i dag talar utförligt om den organiserade brottsligheten, och vi kommer allt oftare att behöva göra det.
Det hänger ihop med att den analytiska reflektionsnivån om det egna agerandet hos dem som organiserar brotten fortfarande är högre än hos många som även här i kammaren håller söndagstal om den.
Till debatten måste också höra att vi kommer överens om vad organiserad brottslighet betyder.
Jag skall förtydliga det med ett exempel.
Bakom en väskstöld i en storstad kan två saker ligga.
Dels kan det röra sig om ett enstaka dåd av en narkoman, som vill skaffa sig pengar för inköp av droger.
Det är ingen organiserad brottslighet.
Men det kan också hända, att en grupp specialister flugits in, som systematiskt bearbetar denna stad, stjäl kreditkort, senare på kvällen redan sitter i flyget över Atlanten, medan kurirer transporterar dessa kreditkort till andra världsdelar, där de sedan används.
Man kan få cirka 25 000 ecu för dem.
Tjuvgodset omsätts sedan via en professionell häleriorganisation i pengar, pengarna samlas in och med hjälp av en teknik för att tvätta pengar slussas de in i det normala ekonomiska kretsloppet.
Då har vi att göra med organiserad brottslighet, och denna skillnad måste beaktas.
Det bör också höra till diskussionen, att vi gör klart för oss, att det finns skärningspunker mellan det så kallade normala samhället och den organiserade brottsligheten.
Vad menar jag med detta?
Det som gör kampen mot pengatvätt så svår, är det faktum att den teknik som används för detta inte skiljer sig på något sätt från det som skattesmitare gör, när de vill tvätta sina svarta pengar vita.
Och därför finns det också i politiken ett skyddsgarde av människor, som förhindrar en striktare lagstiftning i sina klienters intresse.
Det är de människor, för vilka bankhemligheten är viktigare än bikten, även om de går till kyrkan på söndagarna.
Till denna diskussion måste också höra, att vi gör oss klara över våra svagheter.
En entydig svaghet är, herr rådsordförande, att det först nu finns en studiegrupp för high-tech-kriminalitet och den organiserade brottslighetens tillämpning av modern teknologi.
I vilken värld har då ministrarna hittills levt?
När man vet, att den organiserade brottsligheten förfogar över mycket pengar och uppvisar företagsstrukturer, då är det uppenbart att dessa organisationer kan köpa sig specialister och tekniker och även modern teknologi.
Och det gör de också!
De har gjort det i flera år!
Det är på tiden att vi börjar fundera över hur vi skall kunna göra vissa teknologier mer säkra mot missbruk.
Det måste finnas en debatt som är jämförbar med den som vi förde för de så kallade dual use -produkterna på försvarsområdet.
Det är produkter som man kan använda för olika saker, och vi måste därför bekymra oss om var de finns.
Jag nämner två exempel: De apparater som man behöver för att helt och hållet kunna förfalska kreditkort, kan man utan vidare licenser godtyckligt köpa på den fria marknaden.
Ingen bryr sig om vart dessa maskiner tar vägen.
Medan vi mycket noggrant ser till att ingen får tag i det papper som man kan trycka pengar med, så bekymrar sig ingen om plastikpengarna.
Det är motsägelsefullt!
Ett andra exempel: Vi har nu ett förslag till kommissionen, hur man skall handskas med kryptering.
Näringslivet vill inte ha några inskränkningar.
När jag läser detta papper, då har näringslivets ståndpunkt helt och hållet kommit till uttryck inom kommissionen, och säkerhetsaspekterna kommer i andra hand.
Detta får vi inte tillåta.
