# ID: svediakorp-gov483931
# author: Schulz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,496
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kolleger!
Jag vill i den socialdemokratiska gruppens namn tacka alla föredragande för detta intensiva arbete under de senaste veckorna och månaderna.
Jag börjar med kollega Cederschiöld, som hade en synnerligen svår uppgift att utföra, nämligen att foga samman de mycket olika uppfattningarna, den mycket varierande begreppsförståelsen, de olika försöken till definition av den organiserade kriminaliteten och definitionen av nödvändigheten att bringa bekämpningen av denna under en hatt.
Jag anser att hon har utfört denna uppgift på ett utmärkt sätt.
Det ändrar inte på det faktum att det för den ena eller andra frågan säkerligen, som alltid, kommer att finnas principiellt olika uppfattningar.
Icke desto mindre kan vi rösta för grundidén och de väsentliga delarna i Cederschiölds betänkande.
Det gäller naturligtvis också för min kollega Rinaldo Bontempis arbete och för kollegan Leoluca Orlandos förslag.
Genom alla betänkanden, genom fru Cederschiölds ställningstagande till rapporten från högnivågruppen och genom de förslag som nu har gjorts till kollegerna Orlandos och Bontempis enskilda åtgärder, går samma problem som en röd tråd: Att vi - som kommissionären sagt - som parlament spelar en viktig roll, det är balsam för våra själar, fru kommissionär, men jag måste komplettera er mening, och tyvärr inte på rätt ställe.
Ty Europaparlamentet måste på sikt - det vill jag motivera nu på förmiddagen - bli den beslutande lagstiftaren när det gäller bekämpning av den organiserade kriminaliteten i Europa.
Det är riktigt att det inte är någon mening med att vi vänder oss till våra kolleger i de nationella parlamenten och säger: Gott folk, skynda er med ratificeringen av den framlagda konventionen.
Det ändrar inte det faktum, att vi på vissa kriminella områden måste komma fram till en integrering, till en behörighet för Europeiska unionen, vid bekämpandet av kriminaliteten.
Jag skall försöka att klargöra det för er med hjälp av praktiska exempel.
I rekommendation 19, till vilken kollega Cederschiöld har tagit ställning i sitt betänkande, vill högnivågruppen koppla ihop samarbetet mellan de rättsliga myndigheterna.
Cederschiöld sade att samarbetet inte borde ske centralt, utan direkt mellan de rättsliga myndigheterna, och sedan föreslår hon ett flerspråkigt lexikon för de olika rättsliga begreppen.
Det är, måste jag medge, en fascinerande idé.
Jag skulle också vilja konsultera detta verk någon gång, bara för nöjes skull.
Efter det tal, som Orlando har hållit här, frågar jag mig bara om maffian också ger ut ett flerspråkigt lexikon för de olika rättsliga begreppen.
Eller om de inte redan arbetar, medan vi avvaktar här.
Detta är ändå det egentliga problemet, och det är också det problem, herr Fischbach, som vi måste iaktta efter Amsterdam.
Vi gjorde en erfarenhet i Amsterdam, som för mig - det sade jag också till mina kolleger som här igår diskuterade betänkandena av Méndez de Vigo och Tsatsos - utgör en vändpunkt.
Amsterdam är början på en ny fas, inte en fortsättning på Maastricht-fasen.
Och detta därigenom att den allt starkare fördjupningen på det ekonomiska området, nu kompletterad med en enhetlig valuta, och det därmed förbundna - jag vill säga modiga - de facto-tillståndet av statlig art på den inre säkerhetens område, just inte åtföljs av den lika nödvändiga fördjupningen, utan därför att man där som alltid framlägger det nationalstatliga förbehållet som ett primärt mål.
På några delområden har vi kanske gått framåt, till exempel vad gäller asylpolitiken.
Där har jag visserligen personligen det intrycket, att det mer har skett på grund av opportunistiska orsaker av inrikespolitiskt slag, för att såvitt möjligt skjuta bort det åt något håll, där man slipper detta obehagliga tema.
Men vad gäller alla andra fördjupningsteman såg vi i Amsterdam att vi har en femårsfrist, vid vars slut det kommer att krävas ett enhälligt beslut om övergång till gemenskapsramarna.
Och jag vill gärna veta, om inte till slut det nationalstatliga förbehållet kommer att göras gällande i alla 15 medlemsländerna.
Det kommer att sluta med att vi här får ett betänkande framlagt för oss, som kollegan Orlando - jag beklagade honom också i denna fråga - måste författa, vars titel ni än en gång måste få framlagd för er.
Vi konsulteras om utarbetandet av ett granskningsformulär för kontroll av det nationalstatliga genomförandet av de åtgärder som tidigare erkänts som gemenskapligt nödvändiga.
Jag profeterar i dag för er, att vi snart kommer att få en gemensam åtgärd för samråd om vilka åtgärder europeiska unionen kommer att tillgripa för att påminna om det otillräckliga genomförandet av de tidigare av gemenskapen erkända nödvändiga aktionerna på nationell nivå.
Jag tror att vi inte kommer någonstans på detta vis med bekämpningen av den organiserade kriminaliteten.
Vi behöver enligt min åsikt ett modigt beslut, som säger att när vi ser att det finns kriminella områden som man inte kan bemästra enbart nationalstatligt, varken polisiärt eller straffrättsligt, då måste dessa uppgifter delegeras till Europeiska unionen, nämligen under ansvar av en kommissionär med Europaparlamentets legislativa kompetens.
Det är den första klara punkten.
Den andra punkten är, att det visserligen ligger långt fram i tiden, men jag anser att vi måste kräva det exakt här i dag.
Den andra punkten är också att vi i mellantiden naturligtvis måste leva med att det ju inte är så, som vi gärna skulle vilja, och att vi måste begränsa oss.
Men sedan måste vi också bli modigare när vi väl begränsat oss, dvs. när vi undersöker det som nu är möjligt att göra.
Att bli modigare betyder för mig att vi - och Cederschiöld försökte antyda det i sitt betänkande - måste komma fram till en så nära sammankoppling som möjligt på det mellanstatliga samarbetets basis.
Men det får inte sedan gå till så - och det måste jag adressera till er, herr rådsordförande, - som för Europol.
Jag måste säga att den grundläggande idén i rådet är felaktig, när vi i de nationella parlamenten - det vet jag från debatten i tyska förbundsdagen och förbundsrådet - vad gäller immunitetsprotokollet rörande immuniteten för de tjänstemän, som skall bilda en europeisk polisorganisation, måste befatta oss mer med att de folkvalda representanterna i medlemsländerna är rädda för att man genom att skapa denna polisstyrka skadar fundamentala grundläggande rättigheter i den demokratiska rättsstaten, när vi snarare måste diskutera mer varför Europol-tjänstemän egentligen behöver en ovillkorlig immunitet, än över vilka tekniska möjligheter och vilken utbildning de behöver för att kunna jaga förbrytare.
(Applåder) Samtidigt vill jag hänvisa till följande: De överväganden som vi gjorde redan vad gäller Europol-betänkandet, och som också alltid återkommer i alla andra gemensamma åtgärder, t.ex. i högnivågruppens rapport, har att göra med att man inser att bortfallet av gränskontrollerna inom Europeiska unionen, avskaffade tullbarriärer, att själva Europeiska unionen med sina oerhörda ekonomiska sysselsättningsområden erbjuder allt fler möjligheter för förbrytarband, för organiserad brottslighet.
Fru kommissionären har visat på att den organiserade brottsligheten tränger allt längre fram på våra egna ansvarsområden med bedrägerier och korruption, men enligt min åsikt har vi fortfarande inte insett i tillräckligt hög grad att man då också mer intensivt måste satsa på kvalificering av tjänstemän och organisationer som skall kämpa mot detta.
Ni hänvisade till Falcode-programmet, fru kommissionär.
Jag anser inte att man kan avstå från det.
Vi behöver tjänstemän som är i stånd att handskas med modern teknologi.
Vi behöver åklagare, som är i stånd att genomskåda den moderna ekonomiska systematiken.
Jag är ganska säker på att det i framtiden kommer att bli viktigare att istället för snabba bilar med blåljus ha bättre tjänstemän, som arbetar med synnerligen moderna dataanläggningar, och kan hantera dem.
Därför är den tyngdpunkt som nu lades på integreringen vid utbildning och kvalificering, ett av de bästa steg som tagits under de senaste åren.
Vi har en lång fas av mycket intensivt samarbete bakom oss.
Avslutningsvis vill jag å min grupps räkning inte bara tacka föredragandena, utan också rådets ordförande.
Herr Fischbach, ni lovade oss i Luxemburg att Ni vad gäller alla åtgärder inom den tredje pelaren konsekvent kommer att rätta er efter de resultat i Amsterdam, som är positiva för parlamentet, bl.a. det obligatoriska samrådet med Europaparlamentet.
Det har ni gjort i föreliggande fall.
Vi vill be er om att också föra det vidare till de följande rådsordförandena, om ni kan, ty Europaparlamentet kan, som ni kommer att se av debatten i dag och som ni själv har förklarat, lämna väsentliga bidrag.
