# ID: svediakorp-gov483929
# author: Gradin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,395
# sentences: 84
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Om man frågar Europeiska unionens medborgare vad som bekymrar dem mest, svarar en överväldigande majoritet att unionen bör prioritera kampen mot den internationellt organiserade brottsligheten.
Jag välkomnar därför ledamot Cederschiölds betänkande och de betänkanden som ledamöterna Bontempi och Orlando har lagt fram.
Toppmötet i Dublin hade den organiserade brottsligheten som en av sina viktigaste punkter.
Därför tillsattes en högnivågrupp med representanter för medlemsländerna och kommissionen.
Gruppen fick i uppdrag att arbeta fram en handlingsplan.
Kommissionen har hela tiden varit pådrivande i arbetet med handlingsplanen.
Toppmötet i Amsterdam antog planen.
Den kan ses som ett första steg i vårt arbete för att komma tillrätta med de allvarliga brottshoten och möta våra medborgares oro.
Det är därför glädjande att ministerrådet ställts sig bakom att både medlemsländerna och unionens institutioner tillsammans skall sätta kraft bakom orden i handlingsplanen och göra kampen mot organiserad brottslighet verkligt effektiv.
Kommissionen har ett viktigt ansvar för att 20 av planens 30 rekommendationer blir politisk verklighet.
Dagens debatt visar att alla unionens institutioner måste ta sitt ansvar i kampen mot den organiserade brottsligheten.
Låt mig också säga något om själva sakfrågorna.
Organiserad brottslighet är inget nytt, vilket också Cederschiöld underströk, men med den nya teknologin, den ökade handeln och de allt snabbare transportmedlen har den vuxit och förändrats.
Organiserad brottslighet har tagit till sig alltmer sofistikerade metoder och har i allt högre grad blivit ett internationellt fenomen.
Utvecklingen på kommunikationsområdet har fört mycket gott med sig.
Samtidigt ger dock Internet och andra elektroniska kontaktnät för affärer och penningtransaktioner den organiserade brottsligheten nya möjligheter.
Verkligheten talar sitt tydliga språk.
Vi har i dag inom Europeiska unionen 15 olika rättssystem.
Vi har olika definitioner på bedrägeri, och vi har stora skillnader i reglerna för banker och finansiell verksamhet.
Denna splittrade situation förstår den organiserade brottsligheten att utnyttja.
Samtidigt ställer detta skärpta krav på ökat samarbete och större effektivitet inom unionens brottsbekämpning.
Vi märker också allt tydligare hur organiserad brottslighet tränger in på unionens egna samarbetsområden.
Det kan gälla jordbruks- och exportsubventionerna, de statliga upphandlingarna eller handel med miljöfarliga varor, för att inte tala om den omfattande handeln med droger och med människor.
Just nu är UCLAF i färd med att utreda smuggling av miljöfarliga ämnen som bryter ned ozonskiktet.
Detta är ett exempel på de nya problem som vi måste ta oss an.
Cederschiöldbetänkandet understryker att handlingsplanen handlar om att dels definiera problemen, dels föreslå åtgärder.
Jag tycker också att det är viktigt att vi skaffar oss fördjupade kunskaper om olika brottsfenomen.
För att vi skall göra framsteg i kampen mot den organiserade brottsligheten måste vi först ha ett gemensamt synsätt på hur vi effektivt skall agera i dessa frågor.
Det gäller såväl under det nuvarande Maastrichtfördraget som under det nya Amsterdamfördraget.
Tyvärr tycks medlemsländerna alltför ofta vilja hävda sin egen suveränitet i dessa frågor.
Jag håller därför med om att vi bör gå fram steg för steg på basis av en gemensam uppfattning om hur vi skall hantera de nya brottsproblemen.
Det kan gälla den snabbt växande kriminaliteten med elektroniska hjälpmedel, intrång i databaser, penningtvätt och liknande.
Cederschiöldbetänkandet uttalar sig också för ett samarbete mellan medlemsländernas polisiära och rättsliga myndigheter snarare än en harmonisering av lagstiftningen på EU-nivå.
Jag delar uppfattningen att samarbetet måste komma i första rummet.
Det är också därför som jag nyligen har föreslagit det fleråriga handlingsprogrammet Falcone.
Programmet är inriktat på utbildning och utbyte mellan dem som arbetar i olika nationella myndigheter med kampen mot organiserad brottslighet.
Av samma anledning stöder jag förslaget i ledamot Bontempis betänkande om att skapa nätverk för medlemsländernas rättsliga expertis.
Ett annat bra förslag i samma riktning är tanken på en särskild sambandsgrupp för rättsexperter från medlemsländerna inom UCLAF.
Förslaget väcktes av ledamot Tomlinson i transitbetänkandet som vi diskuterade redan i våras.
Enbart ökat samarbete räcker emellertid inte.
Det krävs även klara och tydliga regler för att de olika rättssystemen skall kunna fungera tillsammans.
Jag tänker bland annat på behovet av ömsesidigt bistånd i rättsärenden, inklusive ömsesidiga regler för bevisföring.
Det handlar inte om att harmonisera straffrättsliga system.
Däremot är det nödvändigt att stänga till de kryphål i unionens rättssystem som den organiserade brottsligheten utnyttjar.
Det handlar om att skapa ett effektivt och likvärdigt skydd i medlemsländerna.
Målet måste vara att brottslingarna inte skall kunna komma undan på grund av skillnader i våra olika rättssystem.
Bontempibetänkandet om en gemensam åtgärd mot korruption inom den privata sektorn är ett bra exempel i detta sammanhang.
Vi måste kunna nå resultat, även om medlemsländerna inte har samma straffsatser mot privat korruption.
Vi måste dock definiera dessa brott på samma sätt, och det måste finnas någorlunda likartade minimistraff för detta.
I samma betänkande beklagar ledamot Bontempi att den gemensamma åtgärden mot korruption inte medger någon roll för domstolen.
Jag instämmer till fullo.
Vi bör återkomma till detta, när Amsterdamfördraget har ratificerats.
Problemen med domstolens bristande behörighet har också tagits upp i Orlandobetänkandet om ett gemensamt system för utvärdering och tillämpning av internationella åtaganden i kampen mot organiserad brottslighet.
I samma betänkande föreslås att kommissionen skall ges en aktiv roll i detta arbete.
Självklart stöder jag det förslaget.
Cederschiöldbetänkandet betonar också behovet av förebyggande åtgärder, vilket också tas upp i handlingsplanen.
Jag delar uppfattningen att de brottsförebyggande åtgärderna kräver både stöd i en fullgod lagstiftning och en effektiv tillämpning av väl avvägda metoder.
Jag beklagar att handlingsplanen inte tillräckligt har lyft fram de sociala och ekonomiska faktorer som ofta är roten till brottslighet, inte minst i storstäderna.
Planen gör emellertid ändå en koppling till strukturfonderna som ett medel för att bättre kunna bekämpa storstadsbrottslighet.
Det är något som jag tycker är angeläget att vi utvecklar.
Den sociala misären i storstäder är en grogrund för organiserad brottslighet.
För min del ser jag inget motsatsförhållande mellan de preventiva arbetet å ena sidan och det repressiva arbetet å den andra i kampen mot brottslighet.
Vi behöver båda.
Orlandobetänkandet tar upp frågan om deltagande i kriminella organisationer.
Grundläggande för att en person skall kunna dömas för deltagande i en brottsorganisation är, enligt min åsikt, dennes handlande.
Det tycker jag är viktigt att slå fast.
Cedeschiöldbetänkandet tar också upp det problem som hänger samman med utbyte av information i ett och samma ärende mellan domstolar i olika medlemsländer.
Jag har själv fått bevittna hur dröjsmål med informationsutbyte mellan de olika rättssystemen direkt kan gynna brottslingarna.
Det kan ta så lång tid att brottslingarna helt enkelt går fria.
Ministerrådet diskuterar för närvarande en konvention för att förbättra möjligheterna till ömsesidigt rättsligt bistånd.
Arbetet är långt framskridet, och jag hoppas att ett politiskt beslut kan tas under nästa år.
I detta sammanhang är parlamentets förslag om en europeisk åklagarmyndighet intressant.
Jag vill dessutom säga några ord om unionens utvidgning mot Öst- och Centraleuropa.
Det är uppenbart att kampen mot organiserad brottslighet och korruption blir ett viktigt inslag i de kommande medlemskapsförhandlingarna.
Handlingsplanen föreslår därför en särskild samarbetspakt mot organiserad brottslighet, och att den skall ingås mellan kandidatländerna och EU: s medlemsländer.
Tillsammans med ordförandeskapet är kommissionen nu i färd med att studera hur en sådan pakt skall utformas.
Enligt min uppfattning bör denna samarbetspakt ge klara riktlinjer för hur vi skall angripa organiserad brottslighet inom ramen för en pre-accession strategy.
Åtgärdsförslagen bör presenteras i god tid före toppmötet i Cardiff nästa vår.
Målet bör vara att de sedan skall ingå i de partnerskapsavtal som kommer att upprättas med varje medlemsland.
Låt mig avslutningsvis understryka hur viktigt det är att vi använder alla våra instrument i kampen mot den organiserade brottsligheten.
Medlemsländerna har redan ett antal konventioner liggande på sina bord.
Jag tänker på Europol, utlämningskonventionen och på konventionen om bedrägerier och fusk.
Jag vill vädja till parlamentets ledamöter att utnyttja sina kontakter i sina respektive hemländer för att se till att dessa konventioner kan ratificeras så snart som möjligt.
