# ID: svediakorp-gov483897
# author: Gebhardt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 403
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Jag kan bara ge föredraganden rätt.
Vid tillämpningen av nya teknologier får inte tekniken stå i centrum, utan det måste alltid människan göra.
Hennes individuella rättigheter och behov har företräde och måste skyddas i samtliga fall.
Hur självklart detta fastställande än låter, lika svårt är det ofta att förverkliga det i praktiken.
Historien med direktivet för behandling av personuppgifter och skyddet av den privata sfären inom telekommunikationsområdet har återigen visat oss detta.
Det var en lång, stenig väg, som kom till ett bra slut först genom förlikningsförfarandet.
Direktivet kompletterar det allmänna direktivet om dataskydd vad gäller personskydd med avseende på de tekniska möjligheterna hos moderna telekommunikationsnät.
Det ger dataskyddet vid telekommunikation en motsvarande ställning som hälsoskyddet, där Europaparlamentet på många områden av vårt liv fastställer särskilt strikta kriterier.
Denna höga nivå är absolut nödvändig när det gäller skyddet av data som rör personer och avgränsandet av det privata området gentemot tredje man.
I annat fall finns det en risk att vi offrar enskilda människors privatliv på altaret för möjligheterna hos en absolut nödvändig och önskvärd teknik, och lämnar ut den till den finansiella lystenheten hos dem som härskar över telekommunikationen.
Uttryckt på ett annat sätt: Vi måste uppnå ett skydd för individen, som överlåter åt varje individ det avgörandet, hur nära inpå honom den moderna telekommunikationen får komma.
Låt mig nämna exemplet med direktförsäljning via telefax eller telefon.
Vem har inte redan förargats över det oönskade telefonsamtalet från en försäkringsagent på fel tid?
Detta är det slut med i och med att direktivet träder i kraft.
Sedan kräver sådana och jämförbara tillämpningar av telekommunikationstekniken tillåtelse från berörda personer.
Jag är för resultatet av förlikningen, eftersom man har lyckats att, samtidigt som man åstadkommer en hög grad av skydd för individen, inte förlora det andra viktiga målet ur sikte: den fria dataöverföringen måste garanteras.
Låt mig till slut hänvisa till ett närmast kuriöst exempel på hur det obehindrade datautbytet råkade i fara.
Det fanns då vad gäller världsomspännande datanät faktiskt den idén att under rubriken subsidiaritet i Europeiska unionen reglera telekommunikationen olika från land till land.
Då måste någon ha förväxlat kommunikation och kommers.
Vi lyckades förhindra detta, och det var bra!
