# ID: svediakorp-gov483896
# author: Medina Ortega (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 880
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag hoppas att åtminstone ordföranden förstår detta, eftersom det är ett ämne som han förstår, som eminent jurist och ledamot av utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt.
Jag skulle vilja säga att detta direktiv påminner om Metamorfoserna, inte Förvandlingen av Kafka utan kanske de mer älskvärda Metamorfoserna av Oviedo, den romerske poeten, ty det dök upp med ett namn och slutade med annat, ett annorlunda.
Det dök upp med ett innehåll och slutade med ett annat, också det annorlunda.
Direktivet kom för sju år sedan.
Detta är kanske inte så mycket i människans historia men däremot i en lagstiftningsprocess.
Det tycks som om det skulle ha gått 20 år från det att kommissionen första gången lade fram förslaget till direktiv.
På den tiden hette det någonting annat.
Det hette förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet, särskilt när det gäller det digitala flertjänstenätet (ISDN) och allmänt tillgängliga digitala mobila nät.
Att förklara vad jag sysslade med innebar en del jobb, för ingen visste vad detta var.
Jag tror inte ens att kommissionen visste det, för det verkade faktiskt som om vi trängde in i en magisk värld, en helt ny värld.
Därefter allteftersom tiden har gått, har dimmorna från den tiden skingrats och lättat och till slut accepterade rådet, med gott omdöme anser jag, ett förslag till ändring av namnet, det något enklare namnet skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet.
Jag tror att allt det där om allmänt tillgängliga digitala mobila nät och digitala flertjänstnät etc. var ett slags magiskt tillägg som i verkligheten inte tillförde någonting till direktivets innehåll.
Detta gör att vi har ett enklare namn men fortfarande avlägset från allmänheten.
Direktivet presenterades som ett slags komplement till direktivet om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter vilket var ett direktiv som slutade väl: rådet och Europaparlamentet antog direktivet utan att behöva gå tillförlikning.
Mellan direktivet som ingavs 1990 av kommissionen och det som ingavs på nytt, sex år senare, av rådet och kommissionen var det en så enorm skillnad att jag i utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt övervägde möjligheten att begära en ny behandling.
Sedan förklarade kommissionen och rådet att dessa förändringar faktiskt inte var så stora, det som hade skett var en anpassning till direktivet om dataskydd, man hade tagit med en del av den nya utvecklingen, och utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt, parlamentet kort sagt, accepterade, för att inte försena förfarandet.
Jag anser att saken, med ett nytt och annorlunda förfarande, har gjort goda framsteg.
Parlamentet, framför allt, tryckte på ett par saker.
För mig är den viktigaste ur principiell synpunkt, subsidiariteten.
Subsidiaritet är ett av dessa ord som folk tar i sin mun utan att veta vad det betyder.
Och konkret, att tala om subsidiaritet inom telekommunikationsområdet tycks för mig som rena dravlet, för är det ett område där subsidiariteten inte passar in så är det just telekommunikationsområdet, nästan per definition.
Och rådet accepterade dessa ändringsförslag från parlamentet, så nu förekommer inte ordet subsidiaritet i direktivet.
Parlamentet var å andra sidan överens om att tillsammans med rådet erkänna att direktivets uppgifter inte var att ge en detaljreglering, det skulle vara förordningens uppgift.
Med detta tror jag vi har nått en god balans.
Å ena sidan försvinner subsidiariteten, det vill säga, här finns ingen subsidiaritet.
Här finns en gemenskapsbestämmelse och vad som därefter händer är att ur den nationella utvecklingens vinkel överlåter parlamentet och rådet till de nationella lagarna att ta hand om lagstifningen, i enlighet med det som är direktivets natur, det reglerar målet men överlåter på medlemsstaterna att ombesörja metoderna för att genomföra det, vilket är någonting helt annorlunda än subsidiariteten.
Här går vi in på några små frågor som också har sin tekniska betydelse och ekonomiska konsekvenser.
Det är frågan om erkännandet av möjligheten att spela in samtal av kommersiell karaktär, i syfte att utgöra bevis på överenskommelser och en garanti för att dessa genomförs.
Och även en fråga som till slut skapade stora komplikationer, vilken var den om erkännande av möjligheten att kräva betalning av abonnenter som inte önskar vara uppförd i en telefonkatalog.
Det är en fråga som ser ut att vara tvärt emot vad den borde vara i normala fall.
Man borde få betala för att vara uppförd i telefonkatalogen och slippa betala om man inte är uppförd.
Men det tycks som om allting kompliceras på telekommunikationsområdet så att i slutändan det motsatta gäller mot vad man tycker borde ske.
Kort sagt, jag anser att vi har arbetat bra.
Rådet och kommissionen har visat den bästa vilja, kommissionen har också arbetat och samarbetat och vi har nått en överenskommelse, efter en rimlig diskussionsperiod.
Detta nya gemensamma direktiv från rådet och parlamentet är således ett gott exempel på samarbete och tillämpning av medbeslutandeförfarandet.
