# ID: svediakorp-gov483874
# author: Langen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-11-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 730
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär, mina högt ärade damer och herrar!
Den inre marknaden, vi har just diskuterat det, hör alltsedan 1987 till grundelementen i den europeiska integrationen.
Det betyder att konkurrens och liberalisering kommer före harmonisering.
Trots detta förblir den tekniska harmoniseringen viktig på många områden.
I byggnadssektorn har man tagit itu med detta genom byggnadsproduktdirektivet av den 21 december 1988.
Med sitt särskilt breda användningsområde täcker detta direktiv alla produkter som får bringas i omlopp och försäljas för permanent inbyggnad i byggnadsverk inom sektorn för byggnation ovan och under jord.
Därvid är, i motsats till andra industriområden och andra produktgrupper, handeln med många byggprodukter och med byggnadsprojekt endast meningsfull och ekonomiskt möjlig på korta och medellånga avstånd på grund av de höga transportkostnaderna.
Det är den huvudsakliga orsaken till att, vid harmonisering av standarder och vid förfaranden och rättsliga bestämmelser för byggprodukter och byggförfaranden, avsevärt färre framsteg har uppnåtts än för produkter, för vilka tekniska handelshinder förhindrat den fria rörligheten för varor.
Byggproduktdirektivet skall avlägsna hindren för den fria rörligheten för byggprodukter, som framför allt är motiverade i olika standarder, olika provnings- och certifieringsförfaranden och olika nationella byggföreskrifter.
Med direktivet definieras väsentliga krav på byggnadsverk, inte på enskilda byggprodukter, nämligen vad gäller stabilitet, brandskydd, hygien, säkerhet vid användning, bullerskydd, energibesparing, alla de saker som än en gång dokumenteras i De grönas förslag.
Det betyder att enligt detta direktiv får medlemsstaterna endast tillåta sådana byggprodukter, vid vars användning de väsentliga kraven i direktivet för byggnadsverk kan innehållas.
Harmoniseringen inom byggnadsområdet är nödvändig eftersom man på så vis underlättar rörligheten för självständiga yrkesutövare, för hantverkare och byggnadsföretag, och underlättar inledandet av projekt i andra medlemsstater.
Som erfarenheterna i Europa sedan 1988 har visat, är utarbetandet av standarder för byggprodukter en lång och svår process.
Därför är resultatet, facit, otillfredsställande i dag.
Men utan harmoniserade normer och andra tekniska specifikationer finns det ingen fri rörlighet för byggprodukter.
Vi har just diskuterat den inre marknaden.
Man förminskar därmed konkurrenskraften inom den europeiska byggindustrin, i synnerhet som byggindustrin är det absolut största industriella ekonomiska området i den europeiska ekonomin.
Med en omsättning om nära 700 miljarder ecu per år och ett bidrag till bruttonationalprodukten i Europeiska unionen om 10 % sysselsätts direkt och indirekt - direkt 13 miljoner och indirekt 14 miljoner arbetstagare, totalt alltså 27 miljoner människor - genom byggnäringen i Europa.
Allt detta tilldrar sig i medelstora företag, nämligen 1, 8 miljoner företag, varvid 97 % av firmorna har mindre än 20 medarbetare.
Ansvaret för det tveksamma förverkligandet av byggproduktdirektivet ligger inte i första hand hos kommissionen, det vill jag här göra klart, utan framför allt hos medlemsstaterna, som hittills inte varit tillräckligt kompromissbenägna och själva velat till överdrift genomföra sina egna föreskrifter.
Till halvårsslutet 1997, alltså 8 år efter godkännandet av direktivet, hade kraven definierats och standardiseringsuppdragen utarbetats för enbart 17 produktfamiljer.
Blockadpolitiken från medlemsstaterna i ständiga byggkommittén och den bristande benägenheten att sätta nationella föreskrifter på prov, är huvudorsakerna till denna försening, och jag vill uttryckligen kritisera detta.
Nu krävs tre nivåer, som nämns i betänkandet.
För det första kommissionen själv, som bör förplikta sig till att snarast möjligt, nämligen senast till mitten av 1998, definiera och avsluta alla standardiseringsuppdrag.
Det framsteg som här har satts igång genom parlamentsöverläggningarna, är redan urskiljbart, herr kommissionär!
För det andra: Medlemsstaterna, som i framtiden inte längre får insistera på en mångfald detaljbestämmelser i tillämpningsföreskrifterna, och som äntligen måste godkänna inbördes förfaranden.
Och för det tredje: Den europeiska standardiseringskommittén uppmanas att påskynda sina arbeten.
Kommissionen har förpliktat sig att förbättra det praktiska genomförandet av byggproduktdirektivet, och har därför avstått från att nu föreslå en ändring av direktivet.
Denna kommissionens hållning kan jag oinskränkt hålla med om.
Visserligen kommer det att bli nödvändigt att inte bara observera utvecklingen, utan att aktivt vara med om att utforma den.
Och till detta, herr kommissionär, det är jag säker på, har vi ert aktiva stöd.
